Stäng fönster Jönköping kn, BANKERYD 5:1 BANKERYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Bankeryds kyrkogård är idag utbredd över en stor yta till följd av det sena 1900-talets utvidgningar. Gamla kyrkogården är dock väldefinierad genom sin rektangulära och jämna platåartade form vid landsvägen i nordväst. Kyrkan ligger med koret mot öster och delar kyrkogården i två delar. Varje del består i sin tur av två hälfter samt ett parti längs kyrkogårdens sidor. Här definieras kvarteren efter bokstäver för att förenkla beskrivningen. Gravarna ligger i raka nord-sydliga, vanligen dubbla rader. Som kvarter A räknas här raden längs kyrkogårdens västra och södra sida. B är området längs norra sidan. C och D är de båda norra hälfterna, E och F de båda södra och G ytan längs östra sidan. Den nya kyrkogården har en oregelbunden avgränsning mot öster och följer mer terrängen som från norr sluttar åt sydost för att sedan stiga igen upp till kvarteret Tallen i sydost. Kvarteren är långsmala och vinklade mot gamla kyrkogården, från norr till söder är de: Eken, Lönnen, Björken och Rönnen. Mellan Tallen och skolan är en svacka där infarten till kyrkogården är belägen liksom det yngsta kvarteret Fridhem och personalbyggnaden. I vinkeln mellan gamla kyrkogårdens södra sida och nya kyrkogården ligger kvarteret Apeln, som snarast ansluter till den gamla. Omgärdning Gamla kyrkogården omges på alla sidor utom den södra av en kallmur av otuktade granitblock i varierande storlekar, anlagd 1865. I väster och norr är det en stödmur med 1-1.5 meters höjd, i nordvästra hörnet ytterligare en meter med en avsats. Den östra muren är drygt en halvmeter hög och närmare en meter bred, fylld med skolsten och beväxt med sedum. Det nordöstra hörnet på kyrkogården är avfasat. Nya kyrkogården begränsas åt norr och öster av en gärdesgård av trä. I söder är ett rödmålat trästaket. Ingångar Gamla kyrkogårdens huvudingång är i väster, mitt för kyrkporten. Denna är ombyggd såväl 1950 som 2002. Vid förra tillfället tillkom de gråbrutet sprutputsade, fyrkantiga grindstolparna avtäckta med betongplatta och försedda med gula råglaslyktor. Det smidda grindparet med bandjärnsslingor är troligen tillverkat 1865 av eskilstunasmeden Appelberg. En trappa av granit om sex steg med avsats för upp mellan stödmurar som är putsade i likhet med stolparna. Vid södra sidan är en stensatt rullstolsramp som börjar längs kyrkogårdsmurens västra sida, där den är asfalterad. Sidan är putsad som stolparna och bär ett smidesräcke. I nordöstra hörnet av kyrkogården är en liten ingång med en enkel smidesgrind från tidigt 1900-tal mellan granitstolpar. I anslutning till norra sidans transformatorstation fi nns en granittrappa med järnräcke. Infarten till nya kyrkogården i söder har ett grindparti som är fl yttat från gamla kyrkogårdens södra ingång. Det består av en smidd pargrind med bandjärnsslingor mellan kanthuggna granitstolpar med toppiga krön. Nya kyrkogårdens andra infart, sydost om denna har en sentida smidd pargrind med spjälor, upphängd på två kanthuggna granitstolpar. Vegetation Längs gamla kyrkogårdens västra sida växer en rad med unga lönnar. Utanför norra sidan står fem äldre lönnar. Längs östra sidan växer en rad med äldre lönnar. En tät och hög avenbokshäck växer längs västra och norra kyrkogårdsmuren. Bakom Klingsporska monumentet gör häcken av halvrund utkragning. I anslutning till vården är några spireabuskar. I viss grad används rygghäckar av idegran för att dela in kyrkogården i mindre rum. Grusgravarna har som regel låga häckar av liguster. Öster om koret är två rhododendron som fl ankerar en rosenrabatt framför en rest porträttgravsten. Nya kyrkogården har rika planteringar med låga barrhäckar, rabatter och friväxande löv- och barrträd. Stora idegranshäckar avskiljer kvarteren. Mot skolan växer spireahäckar. Gångsystem Alla gångar och vägar är asfalterade med få undantag. Gamla kyrkogården har ett rätvinkligt gångsystem. Från kyrkans mittport respektive sakristia löper en mittaxel åt söder och norr. Denna ansluter till en gång som följer kyrkogårdens sidor. Även kring kyrkans sidor är en gång. Den södra mittgången är belagd med oregelbundna kalkstensplattor med klovyta, lagda 1950. Från västra ingången till tornporten är en gång belagd med granitplattor och gatsten. I sydvästra delen av kyrkogården har två nord-sydliga små grusgångar behållits inom ett kvarter. På nya kyrkogården löper gångar mellan de olika kvarteren. De ansluter till en rak nord-sydlig körväg som löper i linje med gamla kyrkogårdens östra begränsning. En anslutning fi nns där till dennas gångsystem. Gravvårdstyper Kyrkogården uppvisar gravkonst från 1800-talets början fram till idag. De äldsta är av lagrad bergart och vittnar om tiden alldeles innan den industriella gravstenstillverkningen tog fart. Det är annars denna som präglar kyrkogården. Framträdande är de stora gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet och mellankrigstiden. De äldre är resliga och har ibland form av en obelisk eller bautasten. Med bestämmelser om maximihöjder på gravvårdar under mellankrigstiden så blev formerna istället bre- dare. I båda fallen är de tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste materialet är granit i olika färger. Som regel är dessa vårdar samkomponerade med en grusbädd, ofta med stenram i samma material som vården. I och med mellankrigstiden började fl er och fl er få råd att skaff a sig gravvård, vilket gjorde att en enklare och mindre vårdtyp blev vanlig, den låga rektangulära. Mellankrigstidens vårdar gavs ofta klassiserande drag som tempelgavel eller kolonner. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. Det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger, gav upphov till en viss schablonmässighet. En annan orsak till det något stereotypa utförandet var tidens betoning av kollektivet och likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, under mellankrigstiden och följande decennier gärna den svarta graniten. Överlag har man under större delen av 1900-talet haft grusbädd till gravarna, med en inramande låg ligusterhäck. Även om gravrättsinnehavaren skiftat så har grusbädd och häck bestått. Nu gäller detta bara delar av kyrkogården. Av allmänna linjens vårdar fi nns inte mycket kvar. I allmänna linjen begravdes man kostnadsfritt, den ene efter den andre allt efter frånfälle. Vårdarna är enkla och små, men anspelar på formerna hos de enskilda gravarnas monument. Inte sällan är de dock bara en liten platta, en s.k. liggare. På nya kyrkogården är det dom enhetliga låga vårdarna från 1970- och 80-talen som dominerar. En viss ny individualism kan skönjas bland vår samtids vårdar. Beskrivning av enskilda kvarter, för att se indelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarteren längs gamla kyrkogårdens västra och södra sida kan betraktas som en enhet som här kallas A. Det rör sig överlag om enskilda köpegravar. Hela västra sidan och västra hälften av södra sidan utgörs av en sammanhängande yta med grusgravar, som regel inramade av låga ligusterhäckar. Gravarna varierar i storlek, från små kvadrater till stora gravar som upptar hela ytan mellan mur och gång. Gruset krattas, på vissa gravar i mönster. Gravvårdstyper Kvarteret uppvisar gravvårdar från i princip hela 1900-talet. Många av de äldre är familjegravar. Ett relativt litet antal mycket påkostade vårdar markerar sig genom sin storlek och kan sägas dominera intrycket. De står alla längs västra kyrkogårdsmuren, särskilt i an- slutning till ingången. Störst är säteriägaren Erik Räfs familjegrav, en ca två meter hög gavel av röd granit i kraftfullt utförande med kolonner, tempelgavel och änglarelief. Grusbädden omgärdas av en kraftig stenram i samma material. Kontraktsprosten Johan Syréns vård från 1930 är enklare, en stram rest häll med arkitrav och oljelampsrelief, typiskt för tidens gravkonst. Ett gott exempel på de bredare vårdformerna är stenen på fabrikör A J Millers familjegrav med urnprydda flyglar och skulpterat änglahuvud. Här utgör vård och stenram en tydlig enhet. En bautasten är rest på A Wetterstrandhs grav, en av de verksamma vid kyrkobygget 1865. En ganska ovanlig vårdtyp är ett postament med en uppslagen bok av vit marmor från 1909. Ett polerat kors av svart granit från 1921 är det enda av detta slag på denna kyrkogård. De låga rektangulära vårdarna daterar sig från omkring 1930 till seklets slut. En klart individuellt utformad vård från 1954 är rest över skulptören Knut Andersson, vilken själv formgivit den kopparrelief av Korsfästelsen som pryder framsidan. Ett antal av vårdarna från det tidiga 1900- talets första hälft bär titlar som gör dem särskilt intressanta, en vård över en mjölnare från 1915 och en från 1908 över en predikant, vidare över en nämndeman, en byggmästare, en löjtnant och en hemmansägare. Från 1972 finns en tämligen påkostad vård över en fanjunkare och svärdsman. Kvarter B Allmän karaktär Med kvarter B avses här ytan längs norra kyrkogårdsmuren. Kvarteret består av åtta korta, nord-sydliga gravrader, varav fyra är dubbla. I mitten står den Klingsporska monumentet mot en bakgrund av tre cypresser. Två häckar fl ankerar ytan framför. Längst i öster saknas gravar. Gravvårdstyper Det Klingsporska monumentet är kvarterets äldsta gravvård, fl yttad 1950 från graven strax åt nordost, vilken är utmärkt med en liten liggare. Den rundbågiga, genombrutna vården av vit marmor med urna står på en kalkstenssockel. Den restes 1817 av Fredrik Philip Klingspor över föräldrarna, vicepresidenten i Göta hovrätt samt riddaren Christian Fredrik Klingspor och Anna Magdalena Pauli. Under vården fi nns en gravkammare. I öster står en grupp äldre vårdar samlade. Från 1843 respektive 1863 fi nns två nygotiska gjutjärnskors, det ena över makarna Lagerström och det andra över landtbrukare J P Broman. Från 1832 är en särpräglad vit marmorvård i tidstypisk klassicerande stil med lager- och ekkvistrelief samt nedåtvända facklor på hörnen. Den är rest 1832 över smedmästaren Jöns Granberg med fru. En häll av sandsten är rest 1847 över kronorättaren och ”factorie” smedmästaren A Cedervall med fru. På baksidan är står en uppmaning att stanna till och betänka döden, en vanlig företeelse på vårdar från 1800-talets förra hälft. En likartad granithäll är rest 1864 över faktorismeden E Brolin. Övriga vårdar utgörs av låga rektangulära vårdar från 1950-talet till idag. Ett par äldre vårdar står kvar på plats, bl.a. en resligare typ över en hemmansägare från 1907 och ett enkelt träkors från 1930 över ett par makar. Nio vårdar från 1958-63 i en dubbel rad väster om Klingspor skulle kunna vara allmänna linjegravar. Alla är de resta över ensamgravar och i kronologisk ordning, vilket är kännetecknande. Bland dessa hittar vi titeln trotjänare som vittnar om en gången tids samhälle. Titlar förekommer annars ej bland efterkrigstidens låga vårdar, med undantag för en rustmästare och en orgelbyggare från 1950-talet samt faktor och kamrer från ca 1990. Kvarter C och D Allmän karaktär Dessa båda kvarter utgör de två norra hälfterna på gamla kyrkogården. De består av tre dubbla, nord-sydliga gravrader var. De yttersta raderna har rygghäck av idegran. Västligaste raden i C består nästan enbart av grusgravar. Kvarteren har ursprungligen helt bestått av grusgravar och har haft små grusgångar mellan raderna. Gravvårdstyper Grusgravarna längs västsidan av C är utformade som i A med låga häckar av liguster. Vårdarna i kvarteren utgörs nästan uteslutande av låga, rektangulära vårdartyper. I C är de framför allt från 1930- och 40-talen med inslag av sentida exemplar. I D är de från 1945-63. Materialet är vanligen svart och grå granit. Den svarta graniten är särskilt vanlig under de första decennierna. Det samma gäller det klassiserande formspråket med kolonner och tempelgavlar m.m. Ungefär hälften av gravarna är familjegravar. En av de vårdar som markerar sig genom sin storlek är den på Isakssonska familjegraven från 1935 med tillhörande, nu gräsbesådd stenram. Den äldsta vården i kvarter D är en bautasten från 1884 som såväl genom resning och ålder skiljer ut sig. Man kan bland vårdarna se fl era typer som är särskilt vanliga. En individuellt utformad vård av sandsten är dock rest över makarna Suneson 1960. Några breda vårdar från mellankrigstiden med fl yglar har tydligt haft stenram och ger nu ett något stympat intryck. På många av vårdarna fi nns titlar som berättar om socknens olika sidor i form av bonde- respektive sta- tionssamhället och industrin: muraremästare, landsfi skal, lantbrukare, underlöjtnant, smedmästare, fabrikör, fanjunkare, handlande, kantor, banvakt, plåtslagaremästare, fj ärdingsman, hemmansägare, trävaruhandlare, köpman, sjuksyster, kamrer och byggmästare. Kvarter E-F Allmän karaktär Kvarter E och F utgör de två södra hälfterna av gamla kyrkogården. E består av fem nord-sydliga rader (tre dubbla). Kvarterets västra hälft består helt av grusgravar och avgränsas med en idegranshäck F består av tre dubbla nord-sydliga rader, den östra med rygghäck av idegran. Gravvårdstyper I gruskvarteret är ett blandat bestånd av låga vårdtyper från mellanoch efterkrigstiden, sannolikt är fl era grusbäddar återupplåtna till nya gravrättsinnehavare. De fl esta gravarna omges av låga ligusterhäckar. Ett par större gravar kan knytas till två stora industrimän. Ägaren till Aledals nyckelfabrik, fabrikör C F Lund, har en familjegrav med stenram och kraftigt gavelparti ljus granit. På fabrikör Fritz Millers familjegrav står en mer ordinär modern vård i stramt utförande. Med ryggen mot denna ligger fru Augusta Millers grav med kraftig stenram och liggare från 1907, kvarterets äldsta vård. Till de äldre hör också en vit marmorvård från 1914 över två systrar. Vårdarna i kvarter E:s östra hälft är genomgående katalogvårdar från 1943-55 i ganska enhetligt utförande, de fl esta har haft grusbäddar, vilket även gäller motsvarande vårdar från 1956-70 i kvarter F. Familjegravar och klassiserande formspråk är vanligt bland 40- och 50-talens vårdar. Titlar tenderar försvinna efter 50-talet. De titlar som förekommer är ofta förknippade med hantverksutövande: lantbrukare, hemmansägare, verkmästare, byggmästare, överfurir, murarmästare, målarmästare, hantverksföreståndare, verkstadsägare, fabrikör. En vård över en banvakt är prydd med SJ:s vapen i relief. Vanligaste materialet är grå och svart granit. I båda kvarter fi nns ett inslag av sentida vårdar, ofta av röd granit. I kvarter F fi nns ett par resliga vårdar som visar på en äldre generation. Mest iögonenfallande är obelisken från 1892 över rustmästaren A J Gustafsson, dennes moder och broder ”F.d. werkmästaren vid Husqvarna Fabriker”, grundare av Aledals fabriker. Från 1900 är en rest häll över J P Hagelin. Kvarter G Allmän karaktär Kvarter G är ytan längs med kyrkogårdsmuren i öster. Det består av en nord-sydlig dubbel gravrad och ett fåtal ensamma vårdar vid östra ingången. Mellan kor och öppning i kyrkogårdsmuren är en fyrkantig vattenlek från 2004 av släthuggen ljus granit med en fyrkantig pelare i mitten av samma material. Gravvårdsbestånd Kvarter G utgörs i första hand en nord-sydlig dubbel rad av efterkrigstida låga, rektangulära vårdar i enhetlig storlek. De daterar sig från 1963-68. Som regel saknar de titlar, med undantag för en smedmästare och en målarmästare. Ett fåtal är familjegravar. Öster om koret är fyra äldre vårdar, klart avskilt från övriga. Den ena är en reslig obelisk av polerad röd granit, rest 1902 över ”F.d. hemmansägaren af Attarp” G Johanssons familjegrav. Vid denna är en liten liggare av sandsten med inskriptionen ”Sof i ro Bernhard”. Troligen har de haft en gemensam grusbädd. Vid norra sidan är en stor liggare över folkskollärarens H Svahns familjegrav. Slutligen är en bautasten från 1928 rest över en svenskamerikan med fru. Direkt invid korabsiden står en porträttgravsten från omkring 1700 rest på en sockel av kalksten med en stålställning på baksidan och avtäckt med blyplåt. Hällen är nött och inskriptionen till stor del oläslig. Längs östra kyrkogårdsmuren har man i norr placerat 28 borttagna vårdar från 1887-1934. De är av tämligen modesta mått och de flesta av polerad svart granit. Här fi nns fl era intressanta titlar som berättar om såväl viktiga personer i socknen som vanliga yrkesmän- och kvinnor: banvakten, predikanten, skollärarinnan, snickaren, nämndemannen, stationsmästaren och fabrikören. Särskilt intressant är vården från 1907 över faktorismedmästaren och hemmansägaren August Miller med fru, född Osbäck som är en känd vallonsläkt i bygden. Ett par vårdar minner om emigrationen, den ena rest ”af maka och Dotter” över en svenskamerikan 1914 och den andra från 1900 över en moder till vilken dekorens duva kommer med ett brev ”från barnen i America”. Nya kyrkogården Allmän karaktär Den nya delen av kyrkogården utgörs av kvarteren Eken, Lönnen, Björken, Rönnen, Tallen, Fridhem och Apeln. De fyra första är närmast rektangulära. Lönnen och Björken har längs sina nordvästra långsidor stora idegransbuskage som bidrar till att avskilja dem. Norra änden av Eken sluttar brant mot norr och är beväxt med ett antal åldriga och stora ekar. Från Eken sluttar sedan terrängen svagt åt sydost för att sedan stiga i samma riktning i Rönnen upp mot den platåartade Tallen. I Lönnen och Björken är friväxande björkar. I Rönnen växer oregelbundet planterade rönnar. I backen upp mot Tallen är en vilplats med stensatt rak gång från asfaltsgången mellan Björken och Rönnen. I nämnda backe står även en liten kopparstaty från 1982 av Margaretha Engström med titeln ”Ad lumen”. I Tallen har man sparat resliga furor och gräset tillåts växa fritt utanför gravplatserna och den centrala minneslunden. Sistnämnda utgörs av en gräsrundel med stensatt kant. I dess södra del ligger en natursten med bibelord i en rabatt. Framför denna är en stensatt yta med olikfärgad gatsten. Ytan söder om rundeln avgränsas åt söder av en tresidig fogad mur av granitlängder. I dess mitt är en vattenlek som fl ankeras av parkbänkar. Fridhem som ännu är outnyttjat ligger i en svacka och omges av låga buskage med prydnadsbuskar. Apeln avgränsas åt öster av idegransbuskar och diverse planterade träd. Längs gamla kyrkogårdsmuren sträcker sig ett smalt gravkvarter. Gravvårdstyper Gravvårdarna står i raka rader, vända mot sydost, i Eken, Lönnen och Björken. I Rönnen är de vända mot nordväst. Längs gamla kyrkogårdsmuren är en rad med urngravar från 1972-2002 och i Ekens nordsluttning oregelbundet utspridda urngravar från 1970- 1996. Dessa är i båda fallen som regel små liggande naturstenar, gärna med rundad form. I Eken står i övrigt i raderna resta vårdar av främst grå granit. De har ett enhetligt uttryck och är resta hällar med asymmetrisk form som är något högre än breda. De daterar sig från 1971-77. I Lönnen ser vi de vanliga låga, rektangulära vårdarna av grå och röd granit. Alla har ungefär samma storlek. De är från 1977 till idag med tonvikt på 1980-talet. Samma vårdtyper upptager Björken och är från 1982 till idag. I Rönnen kan man skönja en större variation i form och material om än storlekarna ännu är små. Här fi nns olikfärgad granit och ett snidat träkors. Vårdarna daterar sig från 1993 till idag. Tallen upptags av urngravar grupperade i små rundlar. De daterar sig från 1994 till idag och är liksom tidigare små rundade naturstenar. Apeln består av fyra korta, svängda rader med likartade små vårdar av röd och grå granit från 1996 till idag. Det fi nns en viss variation i form. Familjegravar förekommer ej på nya kyrkogården. Titlar fi nns bara i Eken, Rönnen och Apeln och då ytterst sparsamt: pastor, överbanmästare och maskinist i Eken, en elingenjör i Rönnen samt en mejerist och en kantor i Apeln. Byggnader Bårhus Byggnaden bär vitputsade fasader, artikulerade genom lisener och tempelgavlar. Västgaveln har en pardörr och i långsidorna är liggande ovala fönster med blyinfattat antikglas. Det fl acka sadeltaket täcks av betongpannor. I interiören fi nns en fresk från 1957, utförd av den lokale konstnären Folke Eriksson. Byggnaden är sannolikt uppförd under 1930-talet. Personalbyggnad/verkstad Byggnaden är uppförd 1981. Det är en nord-sydlig länga med rödfärgad locklistpanel och sadeltak med betongpannor. Foder och knutar är vitmålade. I anslutning till dess östra sida är en asfalterad yta med ekonomidel. |
