Stäng fönster Värnamo kn, VOXTORP 3:1 VOXTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Voxtorps kyrkogård ligger precis söder om riksväg 27 mellan Värnamo och Bor. Den har en asymmetrisk form som till viss del beror på vägen. I väster är den i det närmaste kvadratisk medan den östra delen är triangulär och vars norra mur följer vägen. Kyrkan är placerad längst i öster på kyrkogården. Kyrkogården har till cirka en tredjedel rygghäckar av olika sorter, de övriga två tredjedelarna är gräsmatta. Gravvårdarna står i raka rader, antingen nord-sydligt eller öst-västligt. I söder fi nns utvidgningen från 1992. Den är ett stort oregelbundet område som endast till en mindre del tagits i bruk. Omgärdning Den norra kyrkogårdens östra del omgärdas av en kallmur bestående av omväxlande huggen granit och mindre naturstenar. På toppen växer mossa och gräs. Eftersom det inte finns några synliga skarvar bör muren stamma från utvidgningen 1923. Muren är i öster en stödmur på cirka en halvmeter. Muren som omgärdar det triangulära området i väster är av stora huggna granitblock fogade med cement. Den är från 1954. Längs den södra kyrkogårdens gränser finns en kallmur av natursten, gärdesgård samt spirea- och syrénhäckar. Ingångar Voxtorps kyrkogård har fyra ingångar med grind, alla till den norra delen. Den södra kyrkogården nås via gångar eller öppningar i omgärdningen. De grindförsedda ingångarna finns tre i söder och en i väster invid kyrkan. De tre östligaste har identisk utformning, tillkom förmodligen 1923 och är sirliga smidesgrindar målade i svart och fästade i granitstolpar med konisk avslutning. I väster finns en grind från 1954 som är också är en svartmålad smidesgrind men av enklare, mer modernt slag. Grinden sitter mellan kraftiga grindstolpar av huggen cementfogad granit vilka kröns av kopparhuvar. Vegetation Även trädkransen är på norra kyrkogården uppdelad efter utvidgningarna 1923 och 1954. I öster består den av lönn, kastanj, bok och ask. Mellan de båda delarna fi nns en trädrad med lind och i väster är trädkransen av kastanj och lind. Inne på kyrkogården fi nns i öster två äldre askar och en ek som skulle kunna vara en rest av den gamla trädkransen från före 1923. I nordöst finns en hängask. Rygghäckar fi nns på cirka en tredjedel av den norra kyrkogården, i öster i form av sibirisk ärtbuske, måbär och lind och i väster av måbär. I övrigt finns i området längst i väster flera blomsterrabatter med kultiverade växter, bland annat lavendel, flox, alunrot, borstnejlika och kärleksört. Praktiska funktioner, som vattenposter och soptunnor, är omgärdade av syrén eller idegran. På den södra kyrkogården fi nns i norr en rad med äldre lönn. I övrigt har växtligheten på ett modernt sätt använts för att skapa rumslighet; här fi nns bland annat hassel, körsbär, aronia, hägg, ros och schersmin. Gångsystem Gångsystemet på Voxtorps kyrkogård har förenklats under andra hälften av 1900-talet. Grusgångar har såtts igen till förmån för gräs och kvarteren har därmed gjorts större. Ännu är systemet dock väl utbrett, vilket bör värnas. Gravvårdstyper Det är den låga och breda gravvårdstyp som blev modern under 1930-talet som dominerar på Voxtorps kyrkogård. I öster på kyrkogården från kyrkans tillkomsttid fi nns ett antal större och mer högresta vårdar, det är även här som de återstående grusgravarna med omgärdning finns. Trots de homogena proportionerna varierar gravvårdarnas utformning beroende på tillkomsttid, de äldsta har kraftigare dekoration med rötter i klassicismen, vårdar från 1960– 70-talen har diskret eller ingen utsmyckning och yngre vårdar har en mer asymmetrisk form och fantasifull stil. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A-D Allmän karaktär Området A-D innefattar den del av kyrkogården som är från kyrkans tillkomsttid. Det är ett i det närmaste kvadratiskt område med två kvarter norr om kyrkan och två kvarter söder om. Gravvårdarna står i nord-sydlig riktning förutom ett par stenar som står längs med den norra muren. Området är öppet med vältuktad gräsmatta, i kvarter A finns en hängask och längs med den östra kanten på kvarter B och D står två askar respektive en äldre ek. Gravvårdstyper I kvarteren fi nns 27 vårdar från 1800-talet, i övrigt är de relativt jämnt spridda över 1900-talet med ett något större antal från före 1930. Ett övervägande antal är odaterade familjegravar, vilka stilmässigt kan placeras vid mitten av 1900-talet. De äldsta vårdarna, från 1800- och början av 1900-talet, är i de flesta fall högresta, i påkostade material och med en konstnärlig utformning. Flera av dem är dessutom kombinerade med gravarrangemang som grusbädd, häckomgärdning eller pållare och kopparrör. I takt med att ståndssamhället utjämnades kom ett nytt ideal med låga och breda vårdar. De äldsta av dessa är kraftigt dekorerade med inspiration i klassicismen, medan ett minimum av utsmyckning eftersträvades under 1960–70-talen. Mot slutet av 1900-talet blev vårdarna mer infl uerade av den naturliga stenen med asymmetriska former. Titlar fi nns cirka en fj ärdedel av vårdarna och dessa visar ofta på en högre samhällsklass. Här vilar till exempel kyrkovärden, nämndemannen, byggmästaren, fabrikör, distinktionskorpralen och grosshandlaren. Kvarter E-G Allmän karaktär Kvarteren härstammar från utvidgningen 1923 och är ett långsmalt område invid den äldre kyrkogårdens östra kant. I det centrala kvarteret, F, fi nns rygghäckar av sibirisk ärtbuske, måbär och lind dessutom omgärdas ett antal av gravarna av liguster- eller buxbomshäckar. Strukturen med rygghäckar kan med fördel utvecklas ytterligare. I övrigt står vårdarna i gräsmatta. Gravvårdstyper Området präglas av den låga och breda vårdtyp som blev modern under mellankrigstiden. Avviker gör F.G. Blomstrands familjegrav, som visserligen har likadan form som många andra vårdar men är betydligt större. Vårdarna är sinsemellan olika beroende på tillkomsttid med tung klassicism som kolonner eller tempelgavlar på de äldre medan utsmyckning blir mer ovanligt framemot 1960–70-talen. Från det sena 1900-talet syns en mer individualiserad utformning med asymmetriska former. Titlar är relativt vanligt förekommande, här ses bland annat snickaren, barnmorskan, ingenjör, kvarnägare, redaktör och olympisk mästare. Kvarter H, J och K Allmän karaktär Utvidgningen från 1954 består av tre kvarter, två i väster och ett längs med den södra muren. Ungefär hälften av området är enbart gräsmatta. De västra kvarteren, H och J, har nord-sydliga rygghäckar av oxbär med tydligt avslut mot grusgångarna. Gravvårdstyper De flesta gravvårdar är av den moderna efterkrigstida modellen, med låga och breda proportioner. Ett fåtal är träkors eller mindre naturstenar. De äldre har en diskret dekoration ofta med kristna förtecken. Dessa stenar är främst av grå granit. Yngre vårdar har en mer personlig utformning ofta med viss asymmetri. Bland dessa är röda stenar vanligare. Ett fåtal titlar förekommer, bland andra elinstallatör, kyrkovärden, godsägaren och tapetserare. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården innefattar hela den södra kyrkogården. På den stora gräsplanen används vegetation och vindlande grusgångar för att skapa rumslighet. Endast ett mindre område i nordöst har ännu använts till begravningar. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården i kvarteret är från 1998 och samtliga har en modern design med oregelbundna former och i flera fall högblank yta. Minneslund Minneslunden ligger på nya kyrkogården, mot sydöst. Centralt placerad fi nns en skulptur av Sven Johansson framställd av Pålskog smide 2001 i samband med att minneslunden anlades. Här finns även berg i dagen och plats för blommor. |
