Stäng fönster Jönköping kn, LILJEHOLMEN 2:3 ÖSTRA KAPELLET
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården är belägen på två höjder, den äldsta delen i väster på en naturlig höjd, medan de yngre kvarteren ligger på en konstgjord förhöjning i öster. Kyrkogården är uppdelad i många olika delar med olika karaktärer. Den gamla kyrkogården består huvudsakligen av familjegravar från 1900-talets början med grusbäddar, många är därtill omgärdade med staket eller stenramar. De yngre kvarteren omfattar främst gravar från 1900-talets andra hälft och är placerade i olika formstarka strukturer; stora halvcirkelformiga bågar, raka linjer, mindre helcirklar, oregelbundet på små höjder etc. Den yngre delen innehåller även minneslund, askgravlundar, och muslimsk begravningsplats. På gamla kyrkogården finns ett gravkapell från 1937, och på nya kyrkogården ligger en större förvaltningsbyggnad från modern tid. Omgärdning På grund av kyrkogårdens storlek, dess läge och dess skiftande karaktär varierar också varje dels omgärdning. Den gamla kyrkogården omgärdas på ett naturligt sätt av branterna på östra och norra sidan och på sydvästra sidan utgör järnvägsvallen en naturlig avgränsning. Både vallen och sluttningen har stödmurar. Flera kvarter på nya delen är delvis också omgärdade av sluttningar och stödmurar. Sluttningar är antingen gräsklädda eller planterade med kryptallar. Stödmurar och vanliga murar runt kyrkogården varierar i utförande, vissa är kallmurade och andra fogade med murbruk. De äldre är murade med kluvna stenar och de yngre med vald rund gråsten. Övriga kvarter omges antingen av klippta ligusterhäckar, eller saknar överhuvudtaget omgärdning. Ingångar Det finns fl era ingångar till kyrkogården. Den ursprungliga huvudentrén låg fram till 1864 vid sydvästra långsidan, mot landsvägen. I samband med att landsvägen blev järnväg fl yttades huvudentrén till den nordvästra spetsen av kyrkogården, där den fortfarande är kvar. Denna entré består av fyra högresta gavelkrönta grindstolpar av granit med avfasade hör och med gjutna nygotiska grindar. Dessa är ursprungliga från 1875 och tillverkade vid Jönköpings mekaniska verkstad. När kyrkogården har utvidgats har också fl er entréer tagits upp. I norr finns längs Hermansvägen tre entréer, varav två är i funktion. Dessa har gjorts enkla och moderna, endast den entré som är tagen ur funktion (vid de muslimska kvarteren) har en grind, utförd av raka och enkla fyrkantsjärn och enkla grindstolpar av samma höjd. Vegetation På grund av kyrkogårdens storlek och de olika delarnas olika tillkomstperioder varierar också vegetationen. På den gamla delen, område A, fi nns den största mångfalden. Här fi nns många vårdträd, hängaskar, enar, cypresser i olika former och storlekar och äldre alléträd. Här fi nns även en åldrig ek, som sägs vara omkring femhundra år gammal. Ovanligt idag, bortsett från vissa enstaka stadskyrkogårdar, är även de häckomgärdningar som fi nns kring vissa gravar, både av liguster och av buxbom. De nya kvarteren vid område C har alléer av lind och häckar av liguster, taxus, cypresser och avenbok. På vissa delar spelar vegetationen en större roll än på andra - så som i område D där avenbokshäckarna bildar rundlarna i de formstarka kvarteren. Växtlighten är en del av variationen som skapar identitet mellan olika områden, men binder också ihop de olika delarna. Gångsystem Gångar är både gruslagda, stenlagda och asfalterade. I område A är de stora gångarna genom området asfalterade medan mindre gångar inom kvarteren är gruslagda. Grusgångar inom område A har lång kulturhistorisk hävd och är en betydelsefull del av atmosfären på denna äldsta del av kyrkogården. De fl esta av gångarna på resterande kyrkogård är asfalterade, här förekommer också i relativ stor utsträckning biltrafi k. I område G med avenboksrundlar är gångarna mellan varje kvarter stenlagda med smågatsten. Gravvårdstyper Gravvårdarna på en så stor kyrkogård som Östra kyrkogården varierar av naturliga skäl. Samtidigt som variationen över hela kyrkogården är stor, är olika typer av vårdar relativt enhetligt samlade i olika kvarter. I område A dominerar de stora och påkostade monumentalvårdarna, kopplade delvis till att här även fi nns de äldsta gravarna. Dessa präglas av grusbäddar, stora format, gravstaket och många gånger olika storlekar på själva graven. Förutom påkostade gravvårdar ligger här även många kända personer ur Jönköpings historia. Även i område C fi nns en del monumentala vårdar kvar från de första åren - speciellt i kvarterens kanter - och dessa är viktiga för att de annars modernt präglade kvarteren ska ha kvar det historiska djupet. I område C är annars de fl esta vårdar från efterkrigstiden och präglas av enhetliga format och proportioner, få titlar och anspråkslös utformning. I område D med yngre gravar från 1970- och 80-tal är variationen större, kvarteren upplevs ändå inte splittrade eftersom de enskilda vårdarna är underordnade de starka formerna i rundlarna. I område D liksom i område G fi nns askgravlundar i form av stora stenkummel. Varje sten bär en metallskylt med ingraverat namn och årtal. I område E förekommer vårdar från slutet av 1980-talet och här präglas gravvårdarna dels av anspråkslösa utformningar, dels av en ökad individualitet vilket är typiskt för tiden. I de muslimska kvarteren i område F är individualiteten ännu större med olika format och proportioner. Av kulturhistoriska skäl bör man vid nya gravsättningar ta hänsyn till gravvårdar med titlar och konstnärliga värden, gravar med grusbäddar och inramningar, gravar som är typiska för sin tid och gravar som på ett relativt enhetligt sätt präglar kvarteren. Strikt enhetliga kvarter bör hållas enhetliga och kraven att anpassa nya gravvårdar efter de befintliga bör vara högre i sådana kvarter. Kyrkogården är uppdelad i 60 kvarter, från kvarter 1 i nordväst till kvarter 60 i sydöst. I denna rapport har kyrkogården delats in i områden A - G utifrån varje områdes karaktär. Område A Allmän karaktär Område A omfattar kvarter 1 - 16 vilket motsvarar den gamla kyrkogården med den utsträckning den hade fram till 1902 då nya kyrkogården anlades. Området delades in i kvarter under 1870-talet och samtidigt planterades de med träd. Idag fi nns en mångfald träd i området med olika former, storlekar och av olika arter. Gravarna är främst placerade i nordväst-sydostlig riktning, bortsett från gravarna i kvarteren närmast järnvägsvallen och sluttningen i nordost där de istället är vända i sydväst-nordostlig riktning. Gångarna i området är asfalterade mellan kvarteren, men inom kvarteren är de i förekommande fall gruslagda. I området fi nns även ett gravkapell samt en mindre ekonomibyggnad, som beskrivs på separat plats i rapporten. Gravvårdstyper Området innehåller en mångfald gravvårdar av olika utformning och format. Här fi nns kyrkogårdens äldsta gravvårdar, de äldsta av dessa är tagna ur bruk och står uppställda vid kapellets södra vägg på sekundär plats. Även i övrigt fi nns vårdar från 1800-talets första hälft ännu i bruk. Här fi nns stora familjevårdar med grusbäddar, stenramar, även några som är inramade av buxbomshäckar. Här fi nns stora och mycket påkostade monument, enkla vårdar men med vackra typsnitt, vårdar med stora person- och lokalhistoriska värden, gjutjärns- och smidesvårdar, gravar med påkostade staket i smide eller gjutjärn etc. Men här fi nns även enklare mindre och moderna gravvårdar av den vanliga typ som förekommer på de fl esta andra moderna gravkvarter. Området har många speciella gravvårdar som förtjänar att nämnas; John Bauers grav vid norra sluttningen, doktor Engstrands grav med vackert och påkostat smidesstaket i jugend, överdirektör Hjalmar Elworths (son till John Ericsson) höga obelisk i diabas som restes av Statens järnvägars män och boktryckare Gustaf Lundins grav som är säreget utformad i vinkel för att nämna några. Område B Allmän karaktär Område B ligger sydväst om den gamla kyrkogården och består av tre kvarter, nr 17, 18 och 19. Kvarter 17 och 18 är i bruk medan kvarter 19 fungerar som utställningskvarter med kulturhistoriskt intressanta vårdar, uppsatta på sekundär plats. Hur länge området har varit bruk är ej känt, men troligen har det börjat användas under 1800-talets slut, innan utvidgningen 1902. Det är långsmalt och är i jämförelse med område A sparsamt planterat, men har ändå en del betydelsefull växtlighet. Området kantas av en ligusterhäck längs med gången, och längs järnvägsvallen växer en relativt jämn rad med äppleträd. I sydöstra delen är gravarna inhägnade av liguster- och buxbomshäckar. I området fi nns även fl era mindre träd. Gravvårdstyper I kvarter 17 och 18 är de fl esta gravvårdar från 1900-talets första hälft och mitt. Gravarna ligger vända mot nordväst eller sydost, i områdets längdriktning. Spridningen är stor och omfattar enkla vårdar av mindre format, men även större gravar med ramar och i tre fall även med bevarade grusbäddar. En av gravarna har även ett påkostat smidesstaket. Av de stora gravarna syns i fl era fall bara stenvården, medan stenramen eller häckomgärdningen försvunnit, deras ursprungliga storlek kan dock ännu anas utifrån utrymmet mellan gravvrådarna. I sydöstra delen med utställningsvårdar, kvarter 19, har man ställt upp en expose av olika vårdar från olika perioder, av olika material, social klass och med olika personhistoriska värden. Här fi nns en gjutjärnsvård från 1845, fl era små vårdar från 1900-talets början som kan ha ingått i den allmänna linjen, en trävård, en nygotisk gjutjärnsvård samt andra vårdar i olika representativa stenmaterial. Område C Allmän karaktär Område C omfattar kvarter 20 - 36. Kvarteren skiljer sig något åt men behandlas ändå som ett område eftersom likheterna är större än skillnaderna. De äldsta kvarteren är kvarter 25, 26, 29, 30, 32, 33, 35 och 36. Dessa anlades 1902 på utfyllnadsmark på det som tidigare varit kärrmark. Övriga kvarter (20-24, 27, 28, 31 och 34) anlades efter 1928 då den nya kyrkogården ytterligare utvidgades mot norr och väster. Gemensamt för alla kvarter är rutnätssystemet och de regelbundna raderna med gravvårdar. Huvuddelen av samtliga vårdar är från 1900-talets mitt eller andra hälft. Det som skiljer de äldre kvarteren från 1902 från de yngre från 1930-talet och framåt är främst att de äldre saknar rygghäckar (där sådana inte har planterats i senare tid) och att de till viss del fortfarande har fl era äldre gravvårdar med stenramar, grusbäddar, stora och monumentala proportioner som inte förekommer på de yngre kvarteren. De norra kvarteren 23 och 27 är utformade med rundade häcklinjer, som utgår från en rund plantering vid norra entrén. Formgivningen av planen är här tydlig och stark, understruken av de välklippta cypresshäckarna. I de äldre kvarteren förekommer främst enstaka vårdträd och mindre häckar på enskilda gravplatser. I vissa fall (kvarter 32, 33 och 35, 36) fi nns dock rygghäckar av taxus och cypress. Gångar är asfalterade och kantade av alléer med stora lindar. I norra delen står ett modernistiskt klocktorn i vitmålad betong. Gravvårdstyper De äldre kvarteren från 1902 innehåller i vissa fall äldre vårdar från 1900-talet och 1910-talet. Dessa äldre vårdarna är oftast stora och påkostade och har haft stenramar eller häckinramningar, sammanlagt är omkring 30 stycken grusgravar bevarade. I kvarter 33 fi nns även ett tiotal små och enkla barngravar från 1920- och 1930-talet kvar. Även i kvarter 32 fi nns fl era äldre vårdar från 1903 och framåt bevarade som kan ha ingått i den allmänna linjen. Det stora fl ertalet vårdar är dock från 1900-talets mitt eller senare hälft, dessa är typiska för sin tid med enkla och enhetliga konturer. Område D Allmän karaktär Område D omfattar kvarter 37 - 42. Området ligger i dalsänkan mellan den nya kyrkogården och markplanet intill järnvägsvallen. Området, liksom varje kvarter, är tydligt avgränsat, kvarteren är utformade som cirklar med gravar placerade längs med häckarna som är planterade i rundlar. Från varje cirkelkvarter går en stenlagd gång till nästa cirkel. Området är sparsamt planterat förutom avenbokshäckarna i varje kvarter. Gravvårdstyper Gravvårdarna är från slutet av 1980-talet och framåt. Gravvårdarna är placerade längs med häckarna och antingen vända in mot cirkelns mitt eller vända ut från den (med undantag för kvarter 38). I området fi nns även en askgravlund i form av ett runt stenröse, där varje jordfäst får en metallplatta med namn och årtal uppsatt på en sten i röset. Område E Allmän karaktär Område E omfattar kvarter 43 - 47. Kvarteren är grupperade kring två rundlar med stensatta gångar och hamlade almar runt om. Endast de tre västliga kvarteren är tagna i anspråk, men de i öster är utformade efter samma principer. Området omgärdas av ett trästaket och längs med det står gravvårdar på rad, vända inåt. Idegranshäckar bildar andra rum inne i kvarteren och längs med kanterna på dessa står andra gravvårdar. Området är varierat och har en del rumsliga kvaliteter som ofta saknas i de sedvanliga kvarteren med regelbundna och raka gravrader. Planteringarna i de stensatta rundlarna är upphöjda och främst planterade med ettåriga blommor. Gravvårdstyper Gravvårdarna i området är från 1980-talets slut och senare. De är till största delen typiska för sin tid med få titlar, enkla konturer, små, eller medelstora format. Område F Allmän karaktär Område F omfattar kvarter 48, 49 och kvarter 60. Kvarteren ligger i kyrkogårdens sydöstra hörn och utgör Jönköpings muslimska begravningsplats. De består av gravvårdar från 1980-talet i regelbundna rader orienterade mot Mecka. Främst är det kvarter 60 som är taget i anspråk, kvarter 48 har börjat tas i anspråk, medan kvarter 49 ännu ej är tagit i bruk. Gravvårdstyper Gravrådarna i kvarteren följer i stort sett övrig utveckling bland gravvårdar, men med större individualisering vad gäller stenmaterial och utformning. Stenstorter varierar från vita till helsvarta, och färgade stenmaterial. Höjd, bredd och proportioner varierar i större omfattning, liksom mängden text och symboler. Gemensamt på nästan alla vårdar är den muslimska halvmånen och stjärnan. Område G Allmän karaktär Område G omfattar kvarter 51-54, som ligger i sydöstra hörnet av kyrkogården. Kvarter 51 består av en liten kulle med formklippta små avenboksträd och med moderna gravar runt om. I kvarter 52 fi nns en gemensam gravsten för kistbegravda i form av en stenskulptur med plats för namn i stenen, och i kvarter 53 fi nns två askgravlunder i form av stenrösen. Kvarter 54 är ännu ej tagit i bruk. Gravvårdstyper Kvarteren än relativt nya och tagna i bruk först omkring 1990-talets början. Det är endast kvarter 51 som har regelrätta gravar med gravvårdar. Dessa är moderna, både resta och små liggande stenar, de äldsta är från 1990-talets början. I de övriga kvarteren fi nns endast askgravlunder. Stenrösena är lagda med runda naturliga gråstenar, med en stensatt gång och små idegransplantor runt om. Minneslund Allmän karaktär Minneslunden ligger i dalsänkan mellan gamla kyrkogården och den nya. Den anlades 1978 och består av en stenlagd plats inhägnad av rododendronbuskar. I mitten står en L-formad bassäng med kanter av granit och överliggare av skiff er, i bassängen fi nns hållare för blommor. Kulturhistorisk bedömning och karaktär Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. |
