Stäng fönster Jönköping kn, ÖLMSTAD 19:1 ÖLMSTAD KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Omgärdning Hela kyrkogården är omgärdad av en kallmurad stenmur av kluven granit omväxlande med natursten. Muren runt gamla kyrkogården är från 1860 och den nya muren runt utvidgningen i öster härstammar från 1958 och utformades lika den äldre. Mellan de två kyrkogårdsdelarna finns ännu den gamla kyrkogårdens östra mur kvar vilken fungerar som stödmur mellan de olika nivåerna. En trappa leder från den äldre delen till den nya. Ingångar I den gamla kyrkogårdens södra mur finns två ingångar med identiskt utformade grindstolpar och grindar. Vid ingångarna fanns före 1860 stigluckor i form av murade och valvförsedda portaler. Dagens grindstolpar är oktagonala och slätputsade i vitt. Stolparna täcks av likaledes oktagonala koppartak som kröns av ett klot. I mönstret på de svarta smidesgrindarna ingår ”anno 1860”. Även den nya kyrkogården har två ingångar, mittemot varandra i den södra respektive norra muren. Mellan de båda går en huvudgång som ursprungligen var en landsväg. Grindstolparna är uppbyggda av granitblock fogade med cement och täckta med stenskivor. Grindarna är betydligt enklare i utformningen jämfört med de äldre och de pryds av ”anno 1958”. Vegetation Hela kyrkogården omges av en trädkrans, främst av lind men även lönn och ask. Trädkransen står både utanför och innanför kyrkogårdsmuren. Längs stödmuren mellan den gamla och nya kyrkogården står en rad av lind. På den nya kyrkogården fi nns ett antal björkar i gravkvarteren och längs huvudgången i väster växer formklippta pyramidalmar. Bakom bårhuset fi nns bergtall. På den gamla kyrkogården fi nns endast en cypresshäck i kvarteret till höger om huvudgången. Gångsystem Gångsystemet på Ölmstads kyrkogård består av grus, förutom huvudgången på gamla kyrkogården som lagts om med gatsten och granitplattor. I övrigt delar gångsystemet in kyrkogården i tydliga kvarter, fyra stycken på gamla och fyra på nya. Gravvårdstyper Ölmstads kyrkogård uppvisar gravvårdens utveckling från det sena 1800-talet fram till idag. I kvarter A, norr om kyrkan, fi nns de äldsta vårdarna samlade, de är påkostade och stora, oavsett om de är låga eller högresta. I kvarter C, söder om kyrkan, fi nns ett unikt antal gravvårdar från allmänna linjen bevarade, de är små resta vårdar främst i svart granit. Den östra delen av gamla kyrkogården, kvarter B och D, har en mer uppblandad prägel med vårdar från hela 1900- talet. Kvarteren domineras av den moderna vården med en låg och bred, rektangulär form. De tidigare har i många fall klassicerande utsmyckning men de blir allt enklare ju yngre de är. De allra yngsta vårdarna har tagit sin inspiration av den naturliga stenen och har ofta en asymmetrisk orm. Den nya kyrkogården präglas helt av den moderna vården i och med att utvidgningen skedde 1958. Byggnader I det nordvästra hörnet på nya kyrkogården ligger det bårhus som uppfördes i samband med utvidgningen 1958. Bårhuset ritades av arkitekt Boo D:son Widéen som också stod bakom ritningen av kyrkogårdsutvidgningen. Byggnaden har ett brant sadeltak som går ända ned till marken. Taket är täckt med spån för att knyta an till kyrkobyggnaden. De två fasaderna är spritputsade och avfärgade i vitt. Beskrivning av enskilda kvarter (för att se kvartersuppdelningen, se pdf.) Kvarter A Kvarter A är beläget norr om kyrkobyggnaden och är det som har fl est äldre vårdar bevarade. Vårdarna är placerade i nord-sydliga rader på en öppen gräsyta, omväxlande vända mot öst och väst. Vegetationen i kvarteret består av de till trädkransen hörande lindarna och lönnarna och två formklippta cypresser som fl ankerar en gravvård. Flertalet låga gravvårdar visar att det i kvarteret tidigare fanns grusgravar, något som säkerställs genom äldre fotografi er. Längs kyrkans vapenhus står äldre gravvårdar sekundärt placerade, bland annat ett antal gjutjärnskors. Gravvårdstyper Kvarteret har kvar tydliga signum från ett köpegravskvarter: stora, påkostade gravvårdar, i många fall högresta men också låga som med flyglar eller stenram visar att de tidigare var kombinerade med en grusbädd. Vårdarna är enkelt dekorerade med typiska kristna symboler som kors och palmblad. Bautastenen är relativt vanlig liksom obelisken. Titlar förekommer i hög grad, vilket är vanligt i ett kvarter av den här åldern och utformningen. Vanligast är hemmansägare, vidare fi nns orgeltramparen, enkefru fältprostinnan, häradsdomare och landstingsmannen. Kvarter B Öster om kvarter A och kyrkobyggnaden ligger kvarter B. Det består av 6 gravrader i nord-sydlig riktning med vårdarna vända mot öster på en gräsklädd yta. Kvarteret skiljs från kvarter D av en grusgång i söder och i skillnaden i vårdar mot kvarter A i väster. På grund av tomma gravplatser ger vårdarna ett utspritt intryck. Gravvårdstyper Ett fl ertal av kvarterets relativt få vårdar härstammar från allmänna linjen och dessa är kronologiskt daterade från 1927 till 1936. Vårdarna uppvisar en stor variation med det gemensamt att de är ensamgravar och har en begränsad storlek. Det vanligaste materialet är svart granit, varav ett par är polerade. I övrigt fi nns i kvarteret vårdar från 1900-talet fram till 2003 av skiftande utformning. De fl esta är låga och breda och har diskret eller ingen utsmyckning. Till skillnad från vårdarna i allmänna linjen är dessa placerade lägre, i nivå med marken medan allmänna linjen-vårdarna placerats på en sockel. Kvarter C Kvarteret är beläget söder om kyrkobyggnaden och består av sju rader gravvårdar i nord-sydlig riktning på en gräsklädd yta. De två västligaste raderna är vända åt väst och de övriga åt öst. De två delarna skiljs åt av en cypresshäck. Längs varje rad, framför vårdarna, fi nns en lång rabatt med gemensam plantering. I mitten av raden längst åt öster fi nns några tomma gravplatser. Gravvårdstyper Samtliga gravvårdar utom tre tillhör allmänna linjen. Kännetecknande för vårdar ur allmänna linjen är att de är ensamgravar, placerade i kronologisk ordning och har en begränsad storlek. I kvarter C sträcker sig linjen mellan åren 1936 och 1959, med de yngsta väster om häcken. De fl esta stenarna är av svart granit men även grå och röd sten förekommer. Tre huvudformer syns i kvarteret: en rest sten på sockel med avsmalnande topp, en låg och bred sten och en rektangulär rest sten, och vårdarna är alla variationer på dessa tre teman. De tre vårdar som inte hör till allmänna linjen är en vård från 1980-talet, en kalkstensvård från 1861 med svårläslig text och ett gjutjärnskors från 1899. Korset är den enda gjutjärnsvården som står kvar i ett kvarter men ett flertal liknande kors fi nns sekundärt placerade norr om vapenhuset. Kvarter D I det sydöstra hörnet på gamla kyrkogården ligger kvarter D. Liksom i övriga kvarter står gravvårdarna placerade i nord-sydliga rader på en gräsklädd yta. Kvarteret avgränsas av grusgångar i norr och väst och av stödmuren i söder och öster. Gravvårdstyper Även i detta kvarteret fi nns gravvårdar från allmänna linjen men endast ett fåtal och dessa är från 1924-1926. Intressant är även den rad med barngravar som fi nns längs med den västra grusgången. Den består av 13 vårdar som spänner över 70 år. I övrigt fi nns vårdar från hela 1900-talet i kvarteret med överlägset fl est antal från 1950- och ett fl ertal från 1990- och 2000-talen. Den relativt unga åldern på gravvårdarna innebär att kvarteret ger ett modernt intryck med låga och breda vårdar. De äldre har ofta klassicerande element i utsmyckningen som överliggare och kolonner men dekorationen blir enklare ju yngre de är. De yngsta stenarna har en mer asymmetrisk form, ofta med naturstenen som förebild. Längs den östra stödmuren fi nns tre grusgravar som är de enda bevarade på hela kyrkogården. Äldre fotografi er berättar att hela kvarteret bestått av grusgravar. Titlar fi nns på ett fåtal av vårdarna: nämndemannen, leg. läkaren, kyrkosångaren och fältkantorn samt skräddaremästare. Kvarter E Kvarteret utgörs av hela den nya kyrkogården som invigdes 1958. Kvarterets vårdar är alla placerade i nord-sydliga rader riktade mot öster. Kvarteret delas i fyra områden av de grusgångar som går parallellt med gravraderna och längs den omgärdande muren. I kvarteret fi nns mer växtlighet än på den övriga kyrkogården, med ett fl ertal björkar, pyramidalmar och forsythia. Bergtallen som växer bakom bårhuset fungerar väl som fond till byggnaden. Gravvårdstyper Kvarteret är väldigt enhetligt vad gäller gravvårdar. På grund av kvarterets relativt sena tillkomsttid är alla vårdarna moderna. De är typiska för sin tid, det vill säga enkelt utförda med breda och låga proportioner. Ett fåtal mer utsmyckade vårdar, ofta med drag hämtade ur den klassiska skolan som kolonner och tympanonfält, finns men huvudsakligen har vårdarna ingen eller en diskret dekoration med kristen symbolik. Titlar förekommer väldigt sparsamt som brukligt är på gravvårdar från denna tid. Från och med 1990- talet ändras utformningen till mer fria former med asymmetriska naturstenar som förebilder. |
