Stäng fönster Emmaboda kn, VISSEFJÄRDA KYRKA 1:2 VISSEFJÄRDA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Vissefjärda kyrkogård består idag dels av den gamla kyrkogården i anslutning till kyrkan där flera äldre gravvårdar är uppställda dels av den nya kyrkogård som invigdes 1883. I anslutning till den gamla kyrkogården ligger kyrkogårdens minneslund på en ö i Kyrksjön. Den nya kyrkogården är utlagd i öst-västlig riktning och ligger något högre än den gamla kyrkogården. De äldsta kvarteren, III-VII, har en sammanhållen anläggningsform. Till detta intryck bidrar framförallt gångsystemet och de höga, gamla lindar som är planterade runt området och som alléer utmed de stora gångarna. I flera av kvarteren finns gott om grusbelagda och omgärdade gravplatser. Även om en del av kvarteren har lagts om under 1900-talet domineras intrycket av äldre typer av gravvårdar. I västra delen av området ligger en hög kulle från vilken man har en vacker utsikt. Söder om kvarter III-V ligger de delar av kyrkogården som tillkommit i samband med olika utvidgningar under 1900-talet. De olika kvarteren bär anläggningsdrag typiska för den tid då de tillkommit vilket bl.a. innebär en större enhetlighet. Gravvårdarna håller ungefär samma höjd och intrycket förstärks av de häckar som är planterade. I det senast tillkomna området längst i söder har det enhetliga intrycket mjukats upp genom att gravkvarteren fått en mer varierande form vilket påverkar placeringen av gravplatserna. I kvarter VII och II finns bevarade linjegravsområden. Omgärdning I norr, väster och söder: Vallmur av natursten murad med cement. I öster: I öster avgränsas kyrkogården still stor del av Kyrksjön. Öster om kyrkan utgörs omgärdningen av vallmur av natursten murad med cement. Ingångar I norr: Två ingångar. Svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av sandsten. Den östra av de båda ingångarna finns i anslutning till kyrkans huvudingång. Den västra leder in på den nya kyrkogårdsdelen. I väster: Tre ingångar. Den nordligaste har dubbla smidesgrindar, lika de i norr, mellan stolpar av sandsten. De båda övriga har enklare svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. I söder: Utmed kyrkogårdsmuren i söder går en asfalterad väg som slutar framför bårhuset. Här finns också en parkeringsplats. I öster: Ingång belägen öster om kyrkan. Svartmålade smidesgrindar av annan modell än de i norr men stolparna lika. Vegetation Trädkrans: Den gamla kyrkogården har trädkrans av lindar i öster och norr. De äldsta kvarteren, III-VII, har trädkrans av lind i samtliga väderstreck. Övrigt: På den gamla kyrkogården växer förutom lind också alm, ask syren, rhododendron, liguster och forsythia. I de äldsta kvarteren på nya delen av kyrkogården dominerar höga lindar men här finns också ekar, hassel, tuja, liguster och buxbom. På den södra delen av nya kyrkogården finns häckar av avenbok, liguster, snöbär och spirea. Här växer också unga lönnar, hassel, rhododendron och rosor. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Gångarna är framförallt utlagda i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Majoriteten av gångarna är belagda med grus. Undantaget är den gång som går från ingången i norr fram till kyrkans huvudingång och vidare västerut fram till nya kyrkogårdens gräns. Denna gång är belagd med asfalt. Vid gränsen till den nya kyrkogården finns en trappa av granit med en handikappramp. På den senast tillkomna delen av kyrkogården i söder är samtliga gångar asfalterade. Här är också gångsystemet mera fritt och möts inte i räta vinklar. Utmed Kyrksjön går en gång som följer strandlinjen fram till den stenbro som leder ut till minneslunden. Gravvårdstyper Vissefjärda kyrkogård har använts under lång tid det. Det gör att här finns flera olika typer av gravvårdar representerade. Bland de äldsta vårdarna finns flera gjutjärnskors, men framförallt höga stående gravvårdar från tiden kring sekelskiftet 1900. En av de stilar som dessa vårdar kan ha hämtat inspiration ifrån var den nationalromantiska. Denna stil utmärks när det gäller gravvårdar av osymmetriska krön och oslipade ytor som ska föra tankarna till runstenar och andra förhistoriska gravmonument. En motsats till de nationalromantiskt inspirerade vårdar är de symmetriskt uppbyggda och blankpolerade vårdarna, ofta av svart granit. Vanliga typer av dekor är kransar, urnor och draperingar. Dessa dekorelement går tillbaka till antikens bildspråk. Under perioden 1920-1950 blir de klassicistiskt inspirerade gravvårdarna mycket vanliga. De försågs ofta med uthuggna eller inslipade pelare. Gravvårdarnas krön är antingen raka eller trekantiga. Den brinnande oljelampan är ett vanligt dekorelement liksom palmkvistar och kors. Utformning och dekor är den samma hos såväl gravvårdar på köpta gravplatser som linjegravplatser. De sistnämnda är dock mindre och enklare. Från 1950-talet och framåt i tiden dominerar de låga rektangulära gravvårdarna med enkel dekor. Vanliga motiv är talldungar, soluppgångar, kors och blommor. Bland gravvårdarna från det senaste årtiondet kan man märka ett visst nytänkande. Formen är inte strikt rektangulär och det finns också exempel på mer personligt utformad dekor. Materialet är främst grå, svart och röd granit. Bland de äldre vårdarna finns flera av gjutjärn eller smide. Andra material som förekommer är marmor, sandsten och trä. Flera av de köpta gravplatserna i kvarteren III-VII är belagda med grus och omgärdade. Den vanligaste formen av omgärdning är stenram. Det är också relativt vanligt i de äldre kvarteren att ange den dödes yrkestitel. På majoriteten av kyrkogårdens gravvårdar anges från vilken by eller gård den döde kommer. Minneslund Minneslunden är belägen på en ö i Kyrksjön, söder om kyrkan. När minneslunden anlades fylldes ön ut med muddermassor från sjön. Ut till ön leder en stenbro med räcke av stenstolpar och kätting. På ön finns en större plats belagd med smågatsten. Här finns en damm med kant av huggengranit och hållare för blomvaser. I anslutning till dammen står ett kors av granit. Det stod tidigare på ceremoniplatsen i kvarter VIII. Längre söderut finns en springbrunn med ett stort stenblock. Runt denna är dels smågatsten lagd dels natursten. Här finns också en häck av lavendel. I kanten av den stensatta platsen finns långa bänkar och platsen avskärmas av häckar av liguster. Runtomkring den stensatta platsen breder en gräsmatta ut sig. Här växer björk, al, tall, en, sälg, asp, rönn, nypon och häggmispel. Byggnader Söder om kvarter VIII ligger bårhuset. Det är troligen uppfört på 1990-talet och rymmer idag likkyl, förråd och samlingssal. Byggnaden har pulpettak belagt med papp. Fasaderna är putsade och målade i vitt. I väster finns en utsmyckning i smide. I söder är entrépartiet utbyggt. Dörrarna är målade i rosa och på var sida om dörren finns ett mindre fönster strax under takfoten. Fönster finns också i väster. I norr finns en glasdörr med rosa ramverk. Interiört är golvet belagt med kalkstensplattor och väggarna putsade och målade i vitt liksom taket. I samlingssalen finns en katafalk, lösa stolar och ett altare i nordost. Sydost om bårhuset ligger en byggnad som rymmer personalutrymmen, garage, förråd m.m. Byggnaden har rödmålad stående träpanel, sadeltak belagt med svart tegel, vitmålade foder och blåa dörrar. Här ryms verkstad, garage, toaletter för kyrkogårdens besökare, kontor och personalutrymmen. Byggnaden uppfördes 1998. Norr om kyrkan står klockstapeln. Den är uppförd av trä. Taket är belagt med spån och krönt av en förgylld kula. Klockstapeln står på en upphöjd plats med en kallmurad stödmur av natursten och avtäckt med stenskivor. Klockstapeln genomgick en större renovering 1969 och har både före och efter det tjärats vid flera tillfällen. Övrigt På den kulle som finns i kyrkogårdens västra del står en Kristust-staty i norsk labradorgranit. Den är gjord av konstnären Arvid Källström och skänktes av disponenten W. G:son Elling 1949. Beskrivning av enskilda områden Gamla kyrkogården Allmän karaktär Gamla kyrkogården utgörs av ett större område i anslutning till kyrkan. Ytor finns runt om hela kyrkan med störst yta i väster. Här växer flera stora träd av sorterna ek, ask, alm och lind. Här finns också syrenbuskar, forsythia och ligusterhäckar. I öster ligger klockstapeln på en upphöjd plats som omges av en kallmurad stödmur. Från en av kyrkogårdens ingångar i norr leder en asfalterad gång fram till kyrkan. Denna fortsätter västerut till det nya kyrkogårdsområdet. Inom området finns också mindre grusbelagda gångar som bl.a. leder till minneslunden på ön söder om kyrkan. Flertalet av de bevarade gravvårdarna finns öster och norr om kyrkan. Hela området har idag en parkkaraktär. Gravvårdstyper Inom området finns 34 stycken gravvårdar. Av dessa ska alla utom en stå på sin ursprungliga plats. Flera av dem är särpräglade till sin utformning. Den äldsta är från 1848. En äldre gravplats finns från 1840. Här finns idag en minnesplatta som måste ha satts upp under senare tid. Endast två vårdar är från 1900-talet. Den ena är från 1972 och den andra från 1930. I det sistnämnda fallet verkar det dock röra sig om en minnesvård. Majoriteten av vårdarna är från perioden 1860-1890. Av de 34 vårdarna är 15 av gjutjärn, en av smide, en av sandsten och marmor samt en av marmor. Övriga är av granit. En gravplats, den Silfwersvärdska, omges av ett staket av gjutjärn och på detta sitter den förutnämnda minnesplattan. Gravplatsen ska tidigare ha haft en överbyggnad av trä och en trappa ner till ett gravkor. Trappan ska ha funnits kvar längre än överbyggnaden men när de båda försvann är inte känt. Av gjutjärnsvårdarna är de flesta i form av kors men det finns också en nygotisk vård, i form av en urna och en som är formad som en trädgren. Den sistnämnda står på en sten med namnet ”Helena” inhugget. På grenen sitter en inglasad lapp med texten ”Döden kommer över alla människor som härpå jorden….”. Resten är tyvärr oläslig. Gravvården flyttades från kvarter VI när detta lades om på 1970-talet. En annan ovanlig form av gravvård är den enkla smidesvården med namnet ”Victor” skrivet med guldbokstäver. Vården kröns av kors och krona. Öster om kyrkan ligger två hällar. Om det någon gång har funnits en inskription är denna idag bortnött. Ingen känner idag till hällarnas historia. På nio av gravvårdarna står den dödes yrkestitel angiven. De titlar som förekommer är godsägare, överste, ålderman, prost, folkskollärare, nämndeman, brukspatron, flaggstyrmansänka och bondson. Vanligare är det att man på vården har angivit från vilken gård eller by den döde kommer. Övrigt Flera av gravvårdarna inom området är resta över kända personer i bygden. Den mest namnkunnige av dem är prästen J G. Uddenberg, död 1848, vars gjutjärnskors står vid långhusets norra vägg. Uddenberg var känd som en mycket aktiv medlem av 1800-talets tidiga nykterhetsrörelse. Han var bland annat god vän med den kände nykterhetskämpen Peter Wieselgren. I Vissefjärda gjorde Uddenberg också stora insatser genom att starta socknens första skola. Den förste lärare som anställdes i socknen var Johan Trenck, död 1878. Han ligger också begravd på detta område strax innanför ingången till kyrkogården i norr. Familjen Silfwersvärd, vilkas gravkor vi idag kan se resterna av i form av ett gjutjärnsstaket, ägde gården södra Kyrkeby. Överste Lars-Gustaf Silfwersvärd som dog 1840 gjorde frikostiga donationer till socknens skola, fattigvården och kyrkstallarna. Kvarter III-VII Allmän karaktär Kvarteren III-VII utgör det område som anlades på 1880-talet. Den äldsta gravvården från 1884 finns i kvarter VI. Området har en medveten anläggningsform med raka gångar kantade av planterade lindar, väl avgränsade gravkvarter och en tydlig uppdelning mellan områden för köpta gravplatser i kvarterens ytterkanter och allmänna gravplatser i mitten. Höga stående gravvårdar och grusbelagda gravplatser ger området en ålderdomlig karaktär trots att majoriteten av gravplatserna är av yngre datum. Gravvårdarna är placerade i rader vända mot öster. Undantagen är kvarter IV och V där raderna är ryggställda och vända mot öster eller väster. Linjegravsområden har funnits i kvarteren III, VI och VII. Idag finns ett sammanhängande linjegravsområde kvar i kvarter VII. Här har också linjegravvårdar från andra linjegravsområden placerats ut i luckor som uppstått. Mellan kvarteren IV och V ligger en naturlig kulle beväxt med ekar, hasselbuskar och rhododendron. På kullen står Arvid Källströms Kristus-staty, skänkt av disponent W G:son Elling 1949. Gravvårdstyper Eftersom de fem kvarteren utgör de äldsta i bruk varande delarna av Vissefjärda kyrkogård finns här flera typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. Från tiden kring sekelskiftet 1900 finns höga stående gravvårdar som bidrar till områdets ålderdomliga karaktär. De höga gravvårdarna finns främst i kvarteren III, IV och VI. Från 1930-talet och framåt dominerar låga gravvårdar med klassicistiska drag. Från 1930-40-talen finns också linjegravvårdar som är mindre och enklare än de köpta gravplatsernas vårdar. I kvarteren III, VI och VII dominerar låga rektangulära gravvårdar med sparsam dekor från 1960-talet och framåt. Majoriteten av de äldre gravvårdarna är av svart eller grå granit medan grå och röd granit dominerar bland gravvårdar från 1900-talets senare årtionden. Få vårdar är av andra material. De som förekommer är marmor, gjutjärn och trä. En stor del av de köpta gravplatserna i kvarterens ytterkanter är belagda med grus och omgärdade. I kvarteren IV och V som helt är anlagda för köpta gravplatser är majoriteten av gravplatserna grusbelagda och omgärdade. Den vanligaste formen av omgärdning är stenram men det förekommer också häckar av liguster, måbär eller buxbom samt pollare och kätting, smidesstaket, gjutjärnsstaket och gjutjärnsstolpar med en smal kedja. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt. Hemmansägare är den vanligaste titeln men här finns också flera med anknytning till järnvägen samt handel och service i samhället. Bland de mera ovanliga titlarna finns maskinsnickare, matros, dosmakare och barnmorska. I samtliga kvarter är det mycket vanligt att ange från vilken gård eller by den döde kommer. Övrigt I östra delen av kvarter VII ligger Th. Malmstöm begravd. Han ägde Kyrkeby bränneri i slutet av 1800-talet. När kyrkogården skulle utvidgas på 1880-talet erbjöd han församlingen mark i Klättorps by men man valde att tacka nej till erbjudandet. Anledningen var att Malmströms framgångar skapat ett rykte i bygden om att han var i förbund med djävulen. Den nya kyrkogården anlades istället på prästgårdens mark. Markområdet måste dock fyllas upp med matjord och denna hämtades på Malmströms mark i Klättorp. På så sätt kom ändå vissefjärdaborna att vila i Malmströms jord. Kvarter I, II, VIII och IX Allmän karaktär De fyra kvarteren utgör det område som tillkom under 1940- och 50-talen. Den äldsta gravvården är från 1948 och finns i kvarter II. Området har en striktare, lägre och mera enhetlig karaktär än de tidigare beskrivna kvarteren. Gravvårdarna är placerade i rader som i kvarter I och IX är vända mot öster. En stor del av kvarter II utgörs av ett linjegravsområde från 1948 till 1962. Gravvårdarna är här, liksom i kvarter VIII, placerade i ryggställda rader vända mot norr eller söder. I kvarter II är häckar av avenbok planterade mellan raderna med gravvårdar och i kvarter VIII rosor. Delar av kvarter IX är anlagt för urnor. I samma kvarter växer ett par stora ekar. Södra delen av kvarter VIII utgörs av en gräsmatta. Här fanns tidigare en ceremoniplats. Gravvårdstyper Gravvårdarna är framförallt låga stående vårdar som varit vanlig under 1900-talets andra hälft. Linjegravvårdarna är mindre och enklare men man använder sig av samma utformning och dekor. Bland gravvårdarna på urngravplatserna är samtliga vårdar liggande. Övriga vårdar i kvarter IX och även i kvarter I är låga rektangulärt stående. I kvarter VIII finns flera stenvårdar i form av små kors. Bland de äldre vårdarna är svart granit ett vanligt material men över hela området dominerar vårdar av grå granit. Det finns även flera vårdar av röd granit. Ett mindre antal vårdar är av andra material. Samtliga återfinns i kvarter II. Här finns tre träkors, ett smideskors, en marmorvård och ett sandstenskors. Två gravplatser i östra delen av kvarter I är belagda med grus och omgärdade av stenram. Att ange den dödes yrkestitel är vanligt. Även i det här området är hemmansägare den vanligaste titeln tillsammans med olika hantverks- och service yrken. Bland de mera ovanliga titlarna finns kokerska, hovslagare, gjuteriingenjör, ostmästare och svensk-amerikan. På majoriteten av vårdarna anges från vilken gård eller by den döde kommer. Kvarter X-XII Allmän karaktär De tre kvarteren tillkom vid den senast gjorda utvidgningen av kyrkogården 1989. Den första gravsättningen gjordes 1993 i kvarter X. Området utgör kyrkogårdens sydligaste del och har en friare utformning än det området som tillkom under 1940-50-talen. Naturliga kullar har sparats och ytor med gravplatser har passats in i förhållande till dessa. Även gångsystemet har anpassats efter dessa förutsättningar. Gravvårdarna är i de flesta fall placerade i ryggställda rader och vända mot öster och väster eller sydväst och nordost. Mellan de ryggställda raderna i kvarter XI är klotformade tujor planterade. Samtliga gångar är belagda med asfalt. På kullarna har man låtit ett antal större stenblock ligga kvar och här växer hasselbuskar. Häckar av avenbok skärmar av delar av området. Ett mindre antal ekar och lönnar har planterats. Gravvårdstyper Gravvårdarna är låga men den strikt rektangulära formen som var vanlig på äldre delar av kyrkogården har här mjukats upp. Flera har rundande eller osymmetriska former. Även gravvårdarnas höjd kan variera något. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är vanligt medan yrkestitel finns angivet endast i ett fall. Gravvården, med titeln målare, återfinns i kvarter X. |
