Stäng fönster Grästorp kn, SAL 11:1 SALS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Den övervägande nyromanska salkyrkan ligger centralt på en rektangulär kyrkogård med koret åt öster. Kyrkogården inhägnas av en hagtornshäck med rader av gamla lövträd, främst ask och al. De äldsta torde härröra från en plantering år 1781. I söder är en öppning mitt för mittportalen och i väster en mitt för västportalen. Dessa har grindstolpar av granit med avfasade krön. De smidda pargrindarna förefaller vara av äldre datum. I kyrkogårdens nordvästra hörn är en bod. Mellan kyrkans och kyrkogårdens portar löper breda krattade grusgångar som kantas av gjutna små block. I övrigt finns några rader av utlagda gjutplattor, vilka tjänar som gångar mellan de glesa nord-sydliga gravraderna. Flera gravar härrör från sekelskiftet 1900 och har en påkostad utformning, varav ett antal med stenramar. I nordväst står två gravstenar av kalksten från 1790 och mot ett träd ligger tre gravkors i samma material från 1600- och 1700-tal. På kyrkogården finns två traditionella lyktstolpar i järn. ÄLDRE KYRKA - Peringskiölds Monumenta från 1670-talet uppvisar en teckning av en salkyrka uppförd i sandstenskvadrar med jämna och lika höga skift på en enkel sockel. Det är en klart romansk anläggning, men som ovanligt nog har ett fullbrett och rakslutet kor. Eventuellt kan detta härröra från en tidig utvidgning, men dessa företogs oftast åt väster. Sydportalen sitter nämligen på sin vanliga plats och har ett senare timrat vapenhus. I sydväggen är även ett smalt rektangulärt fönster. Sannolikt bröts sandstenen från det närbelägna platåberget Hunneberg. 1723 var kyrkan i dåligt skick och dess ödeläggelse föreslogs. Istället förefaller kyrkan ha genomgått en utvidgning på 1740-talet, varvid en västportal upptogs och försågs med vapenhus av sandsten. 1773 ombyggdes altaret och fick en ny altartavla. Läktare och predikstol målades och fönstren fick målade draperingar. Målningsbarbetena utfördes av Enoch Enebom som var gesäll i Lidköping och ofta anlitad kyrkomålare i landskapet. År 1871 hade så stora sprickbildningar uppstått i murarna att sockenborna ej vågade besöka den längre. 1881 års ombyggnad kan snarast kallas nybyggnad, men delar av det medeltida murverket torde finnas i västgaveln. Invid nya kyrkans östmur ligger den gamlas altarsten, vilken sannolikt är medeltida. |
