Stäng fönster Kalmar kn, HALLTORP 2:9 M.FL. HALLTORPS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Runt kyrkan ligger den äldsta delen av kyrkogården, på kartan kallad den Gamla kyrkogården. På 1960-talet utvidgades kyrkogården i norr, Nya kyrkogården. Kyrkan omgärdas av en vallmur i söder, väster och norr medan en stödmur är uppförd i den östra delen. Mellan den gamla och den nya delen finns delar av den gamla vallmuren kvar. Runt om kyrkogården finns en trädkrans av ek, lönn, ask och alm. Kvarter A och B ligger i söder, C i öster och D och E i norr. Området i norr, Nya kyrkogården, utgör en tydlig utvidgning med urnlund och mer vegetation än den övriga kyrkogården. I alla kvarteren är gravvårdarna ordnade i rader i gräsmatta och på nya delen står vårdarna mot en rygghäck. Vårdarna är vända mot öster eller väster. Som beskrevs i historiken genomgick kyrkogården en stor förändring under 1960- och 70-talen då samtliga grusgravar såddes in med gräs och gravplatsernas omgärdningar avlägsnades. Idag är det svårt att se några spår av kyrkogårdens tidigare utformning, frånsett det insådda gångsystemet. Klockstapeln nordost om kyrkan och stigluckan i väster bidrar till att rama in kyrkogården. Kyrkan och kyrkogården har ett vackert läge i landskapet med utsikt över åkermark och med prästgården, församlingsgården i närmaste omgivningarna. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en vallmur i söder, väster och i norr. I öster är en hög kallmurad stenmur. Mellan gamla och nya delen kan man se rester efter den gamla vallmuren. Ingångar I söder finns två ingångar. Den längst i öster, intill ekonomibyggnaden, utgörs endast av en trappa genom kyrkogårdsmuren. Den andra ingången, mitt för det nya vapenhuset, markeras av två granitstolpar och mellan dem finns en utsirad smidesgrind. I väster finns även där två ingångar. Den stora huvudingången mitt för ingången till kyrkan utgörs av en dubbel smidesgrind, mellan granitstolpar. På båda sidorna om grindstolparna finns också enkelgrindar, likadant utförda som dubbelgrindarna. Intill stigluckan finns den andra ingången i väster. Den markeras av en trägrind mellan grindstolpar av trä. Från prästgården i öster finns det en ingång markerad av två granitstolpar utan grindar in till kyrkogården. Längre söder ut, i höjd med kyrkan, finns en ingång bestående av en trappa över muren in till församlingsgården. Vegetation Trädkrans: Innanför vallmuren är en trädkrans av ask, alm, lönn och lind planterade. Dessa är av olika ålder. Övrigt: På muren i väster, vid kvarter E samt i södra hörnet av kyrkogården, växer det snöbär. På muren i öster, mot prästgården, är det planterat syrenbuskar. På nya delen finns det häckar av tuja som avskärmar mot den gamla delen samt fungerar som rygghäckar inne i kvarteret. Som rygghäck i urngravskvarteret är det planterat liguster. I övrigt finns det buskar av coteanaster, ölandstok och rosor. Längst i norr är två silverpilar och en blodlönn planterade. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem En bred grusad gång leder från ingången i väster fram till kyrkans västra ingång. Grusgången går sedan runt om hörnen till respektive långsida. I söder ansluter den till den kalkstensgång som kommer från den sydvästra grinden mot vapenhuset. I övrigt finns det inga gångar i söder. På norra sidan går grusgången fram till sakristian. I övrigt löper två grusgångar i NNOSSV riktning och ansluter till gångsystemet på den nya kyrkogården. Förbi klockstapeln i östvästlig riktning går en grusgång ut genom kyrkogårdsmuren fram till prästgården. På nya delen finns en grusgång som går runt området. Gravvårdstyper På kyrkogården finns varierande gravvårdstyper från mitten av 1800-talet men med en dominans på den gamla kyrkogården för vårdar från 1940- och 50-talet och på den nya kyrkogården finns vårdar från 1960-talet och framåt. På den gamla kyrkogården, finns ett stort antal höga vårdar, av den typ som var vanlig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Många är av svart granit och blankpolerade. Ett fåtal mycket breda vårdar, som var vanliga på 1930-50-talet finns på den södra delen. Grå, svart och röd granit dominerar som material. Sex vårdar är av gjutjärn och en i marmor. Ett fåtal vårdar är av kalksten. Många gravvårdar bär klassicerande formdrag. Det kan innebära att själva stenen fått en form som efterliknar antikens stildrag med kolonner, lagerkransar och dylikt i motivet. Två gravplatser omgärdas, den ena av ett smidesstaket och den andra av ett gjutjärnsstaket. Tre gravplatser har grusade ytor och vid två av dem finns gravkullar överväxta med murgröna. Minneslund Halltorp kyrkogård har ingen minneslund de församlingsbor som önskar gravläggas i minneslund hänvisas till Arby kyrkogård. Byggnader Klockstapeln står i nordöstra delen av den Gamla kyrkogården. Konstruktionen är av trä och delvis spånklädd samt helt tjärad. På huvens fyra taknockar sitter spiror med små flaggor av metall. Även på mittspiran sitter en flagga. Klockstapeln är uppförd 1725. Klockorna som hänger i stapeln är gjutna 1743 respektive 1752. En stiglucka finns mellan den gamla och den nya kyrkogården. Det är en rödmålad träbyggnad med klockformat tak av tjärat träspån. Den tros ursprungligen vara uppförd på 1700-talet men måste ha flyttats till sin ursprungliga plats i mitten av 1900-talet. Idag används den som förråd. I det sydöstra hörnet av kyrkogården ligger en ekonomibyggnad. Den är vitmålad med tegeltak. Inne i byggnaden finns bergsvärmecentralen, plats för redskap och en toalett. Byggnaden bör ha uppförts i mitten av 1900-talet. Övrigt Ett gravkor uppfört 1796, av Majoren Carl Råberg på Värnanäs, finns mot södra långhusväggen. En brunmålad trädörr i öster leder in i gravkoret. Inne i koret står två kistor, den ena av marmor och den andra av kalksten. Anna Charlotta Mannerskantz är begravd i den ena, 1849 och Christina Lindeman i den andra. Egendomen Värnanäs skall enligt uppgift ha funnits redan på 900-talet. Säkra uppgifter finns dock inte förrän på 1400-talet när egendomen hade övergått till Vasaätten. Flera kungar och adelsmän har sedan haft den i sin ägo. År 1789 övertog major Carl Råbergh Värnanäs gods. Råbergh adlades så småningom till Mannerskantz. Flera anförvanter till Carl Mannerskantz ligger begravda på Halltorps kyrkogård. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A och B Allmän karaktär Kvarteren ligger söder om kyrkan och rymmer 337 gravplatser. Kvarteren avgränsas av kyrkogårdsmuren mot söder och väster. I öster är en gräsmatta, som tidigare var en grusbelagd gång, mot kvarter C. I norr ligger kyrkan. Kvarteren delas av den kalkstensgång som leder från ingången i söder till kyrkans södra ingång. I kvarteret står rader av gravvårdar i gräsmatta. I alla rader står vårdarna vända mot öster utom de gravplatser som ligger vid kalkstensgången. De är vända mot gången det vill säga mot väster. Gravvårdstyper I kvarter A och B finns blandade gravvårdstyper från 1800-talets mitt och framåt. De äldsta är mestadels höga och av svart, i något fall röd, granit. De har tresidigt, vinkelställt eller asymmetriskt krön och står vanligen på en kraftig sockel. Den allra äldsta är daterad 1874 och är rest över åldermannen P Olsson från Högaberga. Sammanlagt finns fem gravvårdar från 1800-talets mitt och slut, men samma typer förekommer bland flera gravvårdar från 1900- talets första decennier. Två gjutjärnsvårdar finns också, varav det ena är ett genombrutet kors med en ängel rest över f.d åldermannen Håkan Eriksson från Värnaby och hans kära maka Ingrid 1878, kvarter B. Den andra är den äldsta vården i kvarteren. Rest över åldermannen P Olsson samt hans maka Johanna. De vanligaste gravvårdarna i kvarteret är låga och har rakt avslutat, vinkelställt eller något rundat krön. Några har tydliga klassicerande former med pilastrar eller fristående kolonner, andra har enkel dekor med en blomma, en stjärna eller en oljelampa. Endast en av gravplatserna är fortfarande grusbelagd och den har också murgrönskullar. Det är John Eskilssons familjegrav, vården är daterad 1918. Att ange by- eller gårdsnamn är mycket vanligt förekommande. Den dödes yrkestitel anges på ett mindre antal stenar. Lantbrukare är vanligast förekommande. Andra titlar som finns är kyrkvärden, trädgårdsmästaren, hemmansägaren, åldermannen, missionären, virkeshandlaren, lärarinnan, skogsvaktaren, kantorn och murmästaren. Övrigt I kvarter B, liggande intill kyrkans södra långhusvägg, finns en liggande vård över familjen Mannerskantz, år 1816. Vården återfanns i eller under den gamla trappan. Sannolikt har den från början legat inne i kyrkan. Kvarter C och D (nr på 338-656 gravkartan) Allmän karaktär Kvarteren C och D är belägna öster och delvis norr om kyrkan och rymmer enligt gravkartan närmare 320 gravplatser. Kvarteren omgärdas av kyrkogårdsmuren i öster, medan kyrkan och grusgångar inramar området i väster och i norr. I söder är det endast en remsa gräs, tidigare en grusbelagd gång, som avskiljer kvarteren mot kvarter B. Inget markerat gångsystem finns men tidigare har det funnits en gång i kvarter D. I områdets nordöstra del står klockstapeln. Hela området är besått med gräs och vårdarna står i rader, vissa ryggställda, vända mot öster och väster. Gravvårdstyper Gravvårdarna är av varierande utförande och ålder. De vanligaste materialen är svart och grå granit, men röd förekommer också. En vård, en gravtumba är av kalksten och en korsformad vård är av trä. Majoriteten av vårdarna är från 1940-, 50- och 60-talet. De är rektangulära stenar med rakt avslutat, något rundat eller asymmetriskt krön. I kvarteren finns en del mindre vårdar samt med tanke på fotografier så har troligen kvarteren utgjort område för allmänna linjen. Det går dock inte att följa linjen. De äldsta vårdarna i kvarteren är från början av 1900- talet och de yngsta från 2000-talet. I kvarteren anges den avlidnes yrkestitel på ett mindre antal vårdar. De titlar som förekommer är kyrkoherden, kyrkovaktaren, slöjdaren, trotjänarinnan, skeppstimmermannen, rättaren och målarmästaren. By-/gårdsnamn anges på merparten av vårdarna. Kvarter E (nr 657-848 på gravkartan) Allmän karaktär Kvarter E är beläget nordväst om kyrkobyggnaden och består enligt gravkartan av ungefär 190 gravplatser. Kvarteret avgränsas i väster av kyrkogårdsmuren och åt alla andra väderstreck av grusgångar. I norr finns rester av den gamla kyrkogårdsmuren, som idag är gräns mot den Nya kyrkogården. Genom kvarteret löper en grusgång i nordost -sydvästlig riktning. Gravvårdarna står i rader i gräsmatta. Vårdarna är vända åt öster eller väster. Gravvårdstyper I kvarteret finns många olika typer av vårdar från hela 1900-talet. Här finns ett stort antal stående höga stenar men också lägre rektangulära vårdar och ett mindre antal liggande vårdar. Materialet är företrädelsevis svart och grå granit men även röd förekommer. Ett par gravvårdar är i kalksten och en i marmor. En vård är utformad som en stor urna i grå granit och har ingen inskription. Två vårdar av gjutjärn står längs kyrkogårdsmuren i väster och i kvarteret finns även en modern gjutjärnsvård. Flertalet av vårdarna i sten är formade som kors. En del vårdar har klassicistiska stildrag med kolonner, lagerkransar och tempellika gavelpartier. I ögonfallande är den stora och påkostade gravplatsen över familjen Mannerkrantz. Inom gravplatsens omgärdning, i form av ett gjutjärnsstaket finns 11 gravvårdar och 14 gravkullar med murgröna. På staketet står det Kallinge vilket troligen är tillverkningsorten. Inom gravplatsen finns kvarterets äldsta gravvård, är en gjutjärnsvård, rest 1849 över Carl Flyth. Det finns ytterligare två gjutjärnsvårdar från 1800-talet inom gravplatsen varav en är utformad som ett kors rest över fru Silfversparre 1877. Ytterligare en av gravvårdarna är gjord i kalksten, en har ljust grå granitsockel och kors i marmor, en är liggande liten svart granitvård medan de övriga är höga stående vårdar i svart granit med plankpolerade framsidor. I övrigt finns det ytterligare fyra gravvårdar från 1800-talet i kvarter E, varav två är de tidigare nämnda gjutjärnsvårdarna. Den yngsta gravvården i kvarteret är från 2004 men dominerar gör vårdar från 1800-talet och vårdar från 1920-40-talen. Ytterligare en gravplats omgärdas av ett staket. Det är ett smidesstaket runt om smedmästarens Johan Löfstedts familjegrav. Möjligen kan mästaren själv ha tillverkat staketet. Inom gravplatsen finns en gravvård i kalksten utformad som ett kors och två liggande vårdar. Yrkestitlar förekommer på ungefär hälften av gravårdarna i kvarteret. Den vanligaste titeln är lantbrukaren. Övriga som förekommer är stationsföreståndaren, skolkantorn, disponenten, skeppsbyggmästaren, kyrkoherden, trädgårdsmästaren, major, kapten, stadsnotarien, donatorn, målarmästaren, smedmästaren, förskolläraren och organisten. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården ligger norr om den gamla och invigdes 1966. I den sydöstra delen finns kyrkogårdens urngravsområde. Nya kyrkogården är utformad som en ellips med många gröna ytor. Runt om på den västra och norra sidan löper en vallmur av natursten. Vallmuren mellan den gamla och nya kyrkogården i söder har bibehållits. I öster avgränsas kyrkogården kallmurad mur i natursten. På murarna växer coteanaster, och ölandstok. Urngravarna avgränsas mot den äldre delen med liguster. I mitten av området är en gräsmatta runt vilken en grusgång löper. I norra delen av gräsmattan är en plantering av rosenbuskar och i söder, i avgränsningen mot den äldre kyrkogården, finns en tujahäck med ett antal granlika tujor som låtits växa höga. Gravarna är placerade i rader på ömse sidor av gräsytan. Vårdarna är vända åt öster, väster, norr och söder. Träd som lönn, blodlönn, silverpil, ek och ask finns planterade som trädkrans. Gravvårdstyper Kvarteret domineras av låga rektangulära gravvårdar. Materialet är främst grå och svart granit. De äldsta gravvårdarna är från 1968 och fins i den sydvästra delen. Kvarterets äldsta gravvårdar står i ytterkanterna och de yngre i den inre delen av kvarteret. Den äldsta graven i urnlunden är från 1984. Endast ett fåtal yrkesbeteckningar finns upptagna på gravvårdarna. De som finns är två lantbrukare, en skogsvaktare och en trädgårdsmästare. Den dödes hemort nämns på flertalet av gravvårdarna. |
