Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Skellefteå kn, BUREÅ 6:21 BUREÅ KYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Kyrkan, som stod klar 1920, är belägen centralt i samhället, på den s.k. Kläppbacken intill den gamla landsvägen och med Bureälven forsande förbi i norr. Den parkliknande kyrkotomten har naturmark och gräsytor, grusgångar och uppvuxna träd, främst tall, björk och rönn.

Begravningsplatsen är belägen på en slätt, ett par hundra meter söder om kyrkan. Intill kyrkan passerar den gamla landsvägen en äldre bro över Bure älv och sträcker sig vidare söderut förbi begravningsplatsen.

Begravningsplatsen, som invigdes 1920, består av plan gräsbevuxen mark med grusgångar. Den omges mot väster och nordväst av en stenmur från 1955–56 samt mot övriga väderstreck av ett rödmålat trästaket med regelbundet placerade dekorativa betongsektioner. Det är utformat av trädgårdsarkitekt Lena Möller på 1960-talet. Begravningskapellet ligger i mitten av begravningsplatsen. Området runt kapellet utgör ”den gamla kyrkogården” som också innefattar en yta för allmänna gravar. Detta område planerades av kyrkans arkitekt Fredrik Falkenberg. ”Nya kyrkogården” fastställdes 1942 och ligger öster om den förra. Denna utvidgades österut och söderut i slutet av 1960-talet efter förslag av Lena Möller. Grusgravar, både med och utan stenramar, har dominerat begravningsplatsen, men en del av grusgravarna har senare besåtts med gräs. Den sparsamma trädvegetationen domineras av en björkallé mot öster, enstaka björkar, rönnar och en ek. Under senare delen av 1990-talet har en del av begravningsplatsens ursprungliga björkbestånd ersatts av gulbarkig hägg. Intill gravkapellets östra gavel finns en mindre damm kantad av en plantering. Den ritades av trädgårdsmästare Curt Rydlinge, Skellefteå, och anlades av kyrkogårdsförvaltningen i slutet av 1990-talet.

Kapellet, invigt 1920, är ritat av Fredrik Falkenberg. Stilen är nationalromantisk, i likhet med kyrkan, men fasaden är vitputsad. Det höga spånklädda och valmade taket med konkavt utsvängda branta takfall och den smala, höga takryttaren, erinrar det om de nordiska stavkyrkorna och även om fiskarkapellet på Malören i Norrbotten från 1770. Långsidornas takfall är försedda med låga raka vindskupor, vars fönster utgör de enda dagsljusinsläppen. Stommen är uppförd av tegel på stensockel och fasaderna är vitputsade. Kapellrummet ligger i markplan och kylrum i källaren. Interiören är påtagligt sluten, men väggarna är ljusa och arkaderna längs väggarna ger rummet en närmast klassicistisk framtoning. Den huvudsakliga utsmyckningen utgörs av en liten glasmålning högt ovanför altaret. Den är utförd av Yngve Lundström och föreställer en ängel som sitter på en gravhäll och pekar med högra handen mot himlen.

År 1966 genomgick kapellet en renovering med en del invändiga ändringar, bl.a. ny färgsättning efter förslag av Albert Eriksson i Sigtuna, och utvändig putsrenovering. Under 1980-talet tilläggsisolerades takbjälklaget, orgelläktaren byggdes ut, innertaket försågs med ny brädpanel och kapellet målades om invändigt. Dessa förändringar har inneburit att interiören har fått en ljusare och mer modern framtoning. Den största förändringen genomfördes dock 1990, då en tillbyggnad med en vapenhusliknande entré tillkom på västra gaveln, efter ritningar av Valter Östlund, Skellefteå. Den inrymmer bl.a. foajé och RWC. Tillbyggnaden gjordes i samma stil men innebar också att byggnadens längd nästan fördubblades. Utvändigt har begravningskapellet, trots tillbyggnaden, kvar sin särprägel. Fasadytornas mycket släta och vita framtoning ger dock ett stelt intryck som förtar en del av byggnadens äldre karaktär. Genom att ny bebyggelse har tillkommit mellan begravningsplatsen och kyrkan har den visuella kontakten däremellan brutits.