Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Uppsala kn, FJÄRDINGEN 22:1 UPPSALA DOMKYRKA

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
Uppsala domkyrka är nordens största gotiska kyrkobyggnad. Den är en treskeppig basilika med enskeppiga korsarmar och två torn i väster. Den har mittskepp och två sidoskepp i östvästlig riktning. Sidoskeppen omges av kapell, vilka gör att domkyrkan kan uppfattas som femskeppig. Öster om långhuset finns ett kor med koromgång och kapellkrans. Kyrkans planform uppvisar drag från den franska höggotiken. Arkitekturen med sina kraftiga tegelmurar ansluter till den baltisk-tyska tegelgotiken. Byggandet av domkyrkan påbörjades på 1270-talet i samband med att ärkebiskopssätet flyttades från Gamla Uppsala till Östra Aros. Materialet i murarna är tegel. Pelarna till koret är murade i kalksten som gotiska knippepelare. Långhusets pelare är ursprungligen murade i tegel men har senare gjorts om till kalkstensklädda knippepelare. Norra tvärskeppsgaveln avviker materialmässigt eftersom den har en hög fasad av Gotlandskalksten mellan de kraftiga strävpelarna av tegel. Mittskeppets övre del har stora slutna murytor till skillnad från den franska höggotiken som uppvisar stora fönster och uppbrutna murytor. Triforievåningen har invändigt endast små runda öppningar. Klerestorievåningen har relativt små spetsbågiga fönsteröppningar. Kyrkan är välvd med starkt toppiga kryssribbvalv. Bottenvåningen liksom klerestorievåningen har spetsbågiga fönster med gotiska masverk. Fönsterglasen är blyspröjsade och försedda med glasmålningar från restaureringen kring 1890.

Den norra portalen är den äldsta av kyrkans tre portaler och dateras till omkring 1290. Den är huggen i Gotlandskalksten och består av en serie distinkt formade kolonetter med kapitäl och spetsbågar som bildar en smyg och omger portöppningen. Över porten reser sig ett gavelfält, en vimperg, delvis i Vattholmamarmor med en sexpassros inhuggen i en cirkel. Över den finns ett stort rosfönster med masverk i kalksten.

Södra portalen är den mest påkostade i fråga om skulptural utsmyckning. Den är något yngre och har daterats till 1330-talet. Portalen inramas av nischer och bågar med skulpturer av profeter från Gamla testamentet och de tolv apostlarna från Nya testamentet. Dörrarnas överstycken rymmer bildreliefer av skapelsehistorien. Portalen är huggen av täljsten och kalksten. Tympanonfältet har en bildframställning i kalksten från 1890-talet.

Västportalen är från 1431. Den har likheter med nordportalen med sina kolonetter och spetsbågar. Mittposten i portalen har en skulptur av S:t Erik i sandsten tillverkad 1890. Västportalen kröns av en tegelvimperg från det sena 1800-talets restaurering.

Domkyrkans nutida exteriör är resultatet av de senaste reparations- och skyddsarbetena på 1970-talet. Inget av de ombyggnadsförslag som presenterades under 1940- och 50-talen kom till utförande. I stället bevarades ett slags status quo efter skyddsarbetenas slutförande. Det är Helgo Zettervalls domkyrka avskalad alla utsmyckningar. Kyrkan har fasader av tegel. En stor del av fasadytan är klädd med det sena 1800-talets släta tegel men åtskilligt av medeltida fasadtegel finns också bevarat. Strävbågar och strävpelare är avtäckta med kopparplåt. Takfall och spiror är täckta med falsad kopparplåt. Avvattning sker genom stuprör av koppar. Fönstren i bottenvåningen har solbänkar täckta med kalksten. Klerestorievåningens fönster har fönsterbleck av kopparplåt. Portalerna har dörrar av oljefernissad ek i nygotisk stil från 1890-talet