Stäng fönster Västervik kn, PILA 1:1 HALLINGEBERGS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| KYRKOMILJÖN - Hallingeberg kyrkbacke markerar sig tydligt i omgivningen i norra ändan av sjön Långrammen. Vägen mellan Gamleby och Vimmerby passerar mellan kyrkbacken och sjön. Ett gästgiveri skall, enligt muntlig källa, ha funnits nere vid vägen. Från kyrkogården har man en storslagen utsikt över dalgången. Kyrkogården har utvidgats flera gånger och är idag rektangulär i nord/sydlig riktning. Den äldsta delen av kyrkogården ligger söder om kyrkan, stora utvidgningar är gjorda i den brant sluttningen mot norr under 1800- och 1900-talen. Kyrkan är en långhuskyrka med torn i väster och ett rakt avslutat kor i öster. Man kan bara komma till kyrkan från öster. Vägen leder upp till en kraftigt lutande parkeringsplats. Kyrkogårdens två ingångar ligger på denna sida. Den är i övrigt omgiven av skog och mark. På kyrkbacken, granne till kyrkan, ligger församlingshemmet tillsammans med ett nybyggt bostadshus. På lantmäteriets kartor från 1700-talet ligger klockarbostaden och prästgården framför ingången till kyrkogården. Området benämns kyrkvallen. Från år 1788 finns den första detaljerade redovisningen av hur kyrkvallen användes; sockenstugan, där klockaren bor, kryddtäppa, redskapshus, fårhus och loge, svinhus, brygghus, socknens magasin, oinstängd mark som nyttjas till kyrkvall samt klockarens åkerlycka. Sockenstämman beslutade i slutet på 1880-talet att riva sockenmagasinet, enligt Gustaf Carlsson 1989. Kyrkstallarna var hotade, men bevarades genom ett initiativ från Hallingebergs hembygdsföreningen. Klockarens ladugård är liksom kyrkstallarna välbevarad. Ingen av byggnaderna är exakt daterade, men en bedömning är att stallarna är från sekelskiftet och klockarens ladugård från 1700-talet. En ny prästgård byggdes 1808-09 nordöst om kyrkan. Var den tidigare prästgården exakt låg är svårt att avgöra från kartorna. Redan 1706 ligger den nordöst om kyrkan, möjligen närmare kyrkan. Prästgården med sin gårdsanläggning är välbevarad och har i en tidigare inventering, som utförts av museet, bedömts ha ett stort kulturhistoriskt värde. Sockenstugan byggdes 1876 och ritades av Hugo Hammarskjöld på Tuna. Huset har genom tiderna haft många funktioner bland annat skola, läkarmottagning och kommunstämmans möteslokal. 1960 renoverades sockenstugan som nu blivit församlingshem. Mitt emot byggdes 1848 kyrkskolan som i nyare tid har brunnit och ersatts av en familjebostad till dåvarande kyrkvaktmästaren och kantorn. Söder om kyrkan, i backen, ligger kyrkstallarna som byggdes av sockenborna, troligen i slutet av 1800-talet. Första skriftliga belägget är sockenstämmoprotokollet från 1904 enligt Gustaf Carlsson. KYRKOGÅRDEN - Kyrkogården som helhet karakteriseras av den blandade trädkransen, det strikta gångsystemet, stora gräsytor och rygghäckarna. Området med gravkapellet och björkdungen är ett komplement från den funktionalistiska perioden som väl anpassar sig till gångsystemet och planetringarna från sekelskiftet. Kyrkogårdens äldsta del i söder ligger på kyrkbackens topp med kyrkan på den norra sidan. Bakom kyrkan, på norra sidan, men fortfarande uppe på höjden ligger gravkapellet och minneslunden med utsikt ned över backen och arrendegården till prästgårdsjorden. I slutningen ligger kvarter F, ett kvarter med buxbomsomgärdade grusgravar. Ett stort område med linjegravar är placerade längst i norr. Det nordligaste området ligger i en svacka och dränerades för att kunna användas som kyrogårdsmark. På kyrkans södra fasad i östra ändan är ett solur målat på fasaden. Solur var tidigare vanligt på kyrkogårdarna som symbol för tidens gång. Hallingebergs solur är framtaget efter att under en period varit övermålat. På uppmätningsritning från 1932 är soluret utritat mitt på långhusfasaden, uppe vid takfoten. Fram till 1990-talet var stora delar av kyrkogården var täckt med grusgravar i stenramar längs grusbelagda gångar som kantades av knuthamlade pyramidalmar och tuja. Orsaken till den förändring man då gjorde var att man vill effektivisera driften av kyrkogården och önskar en ljusare och grönare begravningsplats. Grusgravarna ersattes med gräs, de formklippta tujorna med nya oklippta och framför kyrkan planterades två otuktade hagtornsbuskar. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET - Kyrkogården har under sin historia varit under ständig förändring. Olika delar har tillkommit och andra förändrats. De äldsta delarna som finns kvar idag är från mitten av 1800-talet. Kyrkogården som helhet med sin historia är kulturhistorisk intressant och värdefull. När man ser på de element som bygger upp kyrkogårdsmiljön finns två välbevarade områden. Vid sekelskiftet 1900 planterades lindarna, och grusgången anlades längs järnstaketet på östra sidan. 1936 ritade Erik Fant ett förslag till gravkapell och anläggningsplan för norra delen av kyrkogården med tujor och björkar. Dessa två element är två välbevarade kompositioner som berättar om tidernas förändring på kyrkogården. På kvartersnivå är kvarter F norr om kyrkan och linjegravarna i kvarter G och H de mest välbevarade delarna. I kvarter F ligger häckomgärdade grusgravar och gångar längs raderna. Den geometriska formen på gravplatserna förtydligas med hjälp av häckarna. Linjegravarna i kvarter G och H är kontinuerligt brukade med gravstenar från slutet av 1800-talet. Här kan man gå längs raderna och följa släkterna i församlingen. Andra delar av kyrkogården har förändrats genom tiderna och berättar om den förändringsprocess som är en del av en kyrkogårds identitet. När det gäller gravvårdar är de mest iögonfallande de smidda järnkorsen i kvarter A. De berättar historien om bygdens järnbrukstradition. Till denna tradition ansluter sig också de gjutjärnsvårdar som finns på kyrkogården i form av kors och en urna. Något enstaka träkors finns på allmänna linjens område. De vittnar om ett gravskick som går mycket långt tillbaka i tiden och bör underhållas och vårdas. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: * Hallingebergs kyrkogård tillsammans med kyrkan och omgivande bebyggelse skapar tillsammans en värdefull kulturmiljö. * Smidesvårdar, gjutjärnsvårdar och vårdar från mitten av 1800-talet och äldre bör införas på församlingens inventarieförteckning. * Speciellt viktigt är det att värna om är den äldre karaktären framförallt i kvarteren norr om kyrkan liksom den tydliga uppdelningen mellan allmänna och köpta gravar. |
