Stäng fönster Linköping kn, VÅRDSBERG 10:1 VÅRDSBERGS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården i Vårdsberg har sin huvudsakliga utbredning söder och öster om kyrkan som ligger förskjuten mot kyrkogården nordvästra hörn. Framförallt i söder men också i öster lutar den kraftigt nedför från kyrkan. Av formen att döma är anläggningen kraftigt utbyggd i söder och öster möjligen redan under medeltiden. Utbyggnaden av kyrkan till en korskyrka bör ha tagit upp i stort sett hela kyrkogården om den av försvarsskäl ursprungligen endast omfattat skälva krönet av höjden. Senare har ytterligare ett kvarter tillförts i öster 1959, medan den sist tillkommande minneslunden från 1993 är byggd i den branta slänten ned till den nya kyrkogården, som tillkom samma år. Allmän karaktär Vårdsberg är en landsbygdskyrkogård som får sin karaktär huvudsakligen från de mycket speciella topografiska förhållandena. Söder om kyrkan ligger gravvårdarna på terrasser i den kraftiga sluttningen. Ytan delas på mitten av en trappa som omges av en tujahäck. När trappan når upp i kyrkans nivå går två halvcirkelformade syrenhäckar åt varsitt håll och ramar in kyrkan från kyrkogärden. Öster och sydöst om kyrkan är sluttningen svagare och gravvårdarna ligger i nordsydliga rader med rygghäckar av tuja och idegran. Öster om koret finns ett parti med ett stort antal höga smala äldre gravvårdar, varav många är från 1800-talet. Den norra muren är sannolikt på stora sträckor densamma som den medeltida muren. Den utvidgning som gjordes 1959 öster om den gamla kyrkogården består av två gravrader på ömse sidor en 0,6 m hög idegranshäck. Väster om häcken är samtliga vårdar liggande och öster om densamma är vårdarna stående. Samtliga vårdar är av modernt snitt från tiden mellan 1964 och 2004. Längst i öster finns en kraftig nivåskillnad och den övre delen som utgörs av minneslunden ligger med en utsiktsterrass ut över den lägre liggande delen, den nya kyrkogården. På den nya kyrkogården saknas ännu vårdar helt. Karaktärsskapande för hela kyrkogården är också kyrkogårdsmuren med sina grindar i empirstil (två i söder och en i väster samt de rester efter en tidigare trädkrans som finns bevarade. Omgärdning Västmuren består av två skilda delar. En som löper längs krönet av höjden och en annan som följer den sluttande marken söderut. Mellan de båda delarna finns en tydlig skarv. På krönet består muren av en terrassmur av enskilt inpassade och lätt tuktade 0,2-1,2 m stora gråstenar, infogade utan bruk. Den lutande muren är en terrassmur byggd av lika stora stenar och är ca 1 m hög. Muren har fasats av och lämnar ett rundat hörn så att sockenstugan ska få plats i sydvästra hörnet. Här är höjdskillnaden nära två meter. En liknande infasning finns i det nordvästra hörnet. Istället för trädkrans står en gammal alm i infasningen i nordöst och tre unga lindar och en yngre alm är planterade en bit ut från murens utsida längs med västra sidan. Mellan sockenstugan och kyrkogården finns en syrenhäck. I norr finns en terrassmur uppförd i samma teknik som den västra fram till kyrkans norra korsarm, där den steglöst övergår i en fullmur som sedan följer hela den gamla kyrkogårdens norra sida. Denna mur har en bas av ca 1 m stor sten och pålägg av ca 0,4 m stor sten. Bakom den står en mkt hög, ca 4 m, syrenhäck. Minneslunden längst i öster avgränsas mot norr genom en granhäck. I öster finns en brant sluttning över vilken minnelunden anlagts. Den gamla avgränsningen (före minnelunden) utgörs av en markerad ca 0,6 m hög terrasskant med rundade hörn. Numera har en grusgång och öster om denna och minneslunden tillagts. Öster om minneslunden finns en kraftig lutande grässlänt som avslutas av en betongmur. Utanför denna ligger den lägre delen av kyrkogården, den nya kyrkogården som avgränsas från åkermarken utanför genom en törnehäck som är ca 0,7 m hög. Utanför denna finns en trädrad av relativt nysatta träd. I söder avgränsas den nya kyrkogården mot skolan via en 2 m hög syrenhäck. Den äldre kyrkogården avgränsas här av samma terrrassmur som i väster. Ingångar Kyrkogården har ett flertal ingångar. Huvudgrinden ligger i väster framför tornet. I norr finns en igensatt ingång riktad mot Bossgården. I söder finns två ingångar på gamla kyrkogården och en på den nya. Dessutom finns en öppning mellan gamla och nya kyrkogården. Huvudgrinden ligger i väster och vetter direkt mot kyrkans huvudingång. Grinden besår av en dubbelgrind i smidesjärn och två fyrsidiga putsade grindstolpar med marmorhuvar. Grinden är ornerad i fyra nivåer med raka spjälor, kors och blommor. Stilen är tydlig empir, i likhet med de två grindarna i södra muren. Genom grinden löper en trappa om sex steg. Både den sydvästra och den mellersta grinden i sydmuren är tillkomna i ett sammanhang med den västra grinden. Båda har samma pargrindar i smide och båda har samma grindstolpar. Skillnaden är att de båda södra grindarna har högre grindstolpar och att dessa är vitkalkade längre ned mot basen. Genom den sydvästra grinden löper en trappa av kalksten i sju steg. Den sydöstra grinden är tillkommen efter kyrkogårdsutvidgningen 1959. Det är en enkel pargrind med smala spjälor mellan enkla fyrsidiga granitstolpar. Till den nya kyrkogården leder två vägar. Dels en trappa, eller snarare en grusgång med trappsten. Denna slingrar sig ned för branten mellan den östra utvidgningen och nya kyrkogården. Den är försedd med ett enkelt räcke i svartmålat rundjärn. Själva öppningen till nya kyrkogården är inte särmarkerad. Alldeles söder om trappan finns en öppning där grusvägen söder om kyrkogården löper in på nya kyrkogården. Vegetation Förutom vad som beskrivits i kapitlet om omgärdning finns rygghäckssystem och en del rumsavgränsande vegetation på kyrkogården. Söder om kyrkan löper en bågformig häck i gränsen mellan det plana området kring kyrkan på kyrkogårdens högsta punkt och det starkt sluttande södra partiet av kyrkogården, den är 1,2 m hög. I mitten av denna finns en öppning som släpper igenom en plattlagd gång/trappa som leder från den sydvästra grinden upp till kyrkan. Denna gång flankeras av två 1,3 m höga tujahäckar. Öster om kyrkan finns system av rygghäckar längs de nordsydligt löpande raka gravraderna. Dessa är på flera ställen avbrutna av gångar som sannolikt tidigare alla varit av grus, men nu i de flesta fall består av gräs. Från väster finns först en 1,0 m hög tuja som endast berör den södra halva av kyrkogården. Därefter en lika hög tuja, delad i tre delar av gångar. Därefter ytterligare en lika hög tuja, delad i två delar. Sedan en 0,6 m hög idegran, delad i två delar och slutligen i utvidgningen från 1959, en 1,2 m hög bokhäck. Gångsystem Gångarna är huvudsakligen av naturgrus i den gamla delen. Utom gången mellan kyrkan och sydvästra grinden som är belagd med kalkstensplattor. Den nya kyrkogården har grusgångar med kanter satta med gatsten. På den gamla kyrkogården löper grusgångar runt själva kyrkan och runt hela anläggningens utkant. En gång löper vardera in från sydvästra grinden och upp mot kyrkan och från mellersta södra grinden och tvärs över hela kyrkogården. Sistnämnda gång är också förenad med den gång som löper runt kyrkan genom en kort östvästlig sträcka grusgång. Övriga gångar som bör ha funnits mellan gravraderna är igensådda med gräs. På den nya kyrkogården löper en nordsydlig gång tvärs genom hela anläggningen. Från denna löper två korta anslutningar till den betongmur som bildar gräns mot den branta slänten öster om minneslunden. Gravvårdstyper Gravvårdarna är från tiden mellan 1803 och 2005 och rent allmänt finns en stor blandning mellan äldre och yngre vårdar på hela den gamla kyrkogården. De äldsta gravvårdarna finns i allmänhet öster om koret. Enstaka stenramsgravar, de flesta grusade finns bevarade, men många fler har funnits. Öster om koret finns flera mycket påkostade vårdar av mycket hög ålder. Äldst av dessa är en hög kalkstensvård rest över hovrättsrådet Johan Odencrans, död 1083. Intill ligger också en nästan lika ålderdomlig vår, rest över pastorn och comministern Johan Hallendorff2, död 1813. På den östra delen av den gamla kyrkogården finns också två träkors, varav det ena är äldre och det andra helt nytt och av tillfällig karaktär. Grav 138 är ett avancerat smidesjärnskors med hängande smidda löv och skylt i järn. Här finns också ett högt svart granitkors med ett porträtt av den döde. Längs med norra muren finns tre gravvårdar. Två av dem tillhör de äldsta på kyrkogården, de är från 1860 respektive 1869. Mest utmärkande av dem är emellertid vården över Nils Adolf Koch, död 1946. Koch var svåger till den berömde arkitekten Erik Lundberg, som specialdesignade hans gravvård. Kyrkogårdens allmänna linje har funnits på den terrasserade sluttningen syd och sydväst om kyrkan. Här finns ett femtontal gravvårdar i två linjer av linjegravstyp kvar på ursprunglig plats. Den utvidgning som gjordes 1959 består av två gravrader på ömse sidor en 0,6 m hög idegranshäck. Väster om häcken är samtliga vårdar liggande och öster om densamma är vårdarna stående. Samtliga vårdar är av modernt snitt från tiden mellan 1964 och 2004. På den nya kyrkogården saknas ännu vårdar helt. Minneslunden är belägen i kyrkogårdens östra del, i branten mellan 1959 års utvidgning och den nya kyrkogården. Den är utbyggd på en terrass och utnyttjar fullt ut den anslående utsikten mot öster. Anläggningen utgörs av en mur och en träspaljé under vilken mörka träbänkar satts. Framför dessa finns en gräsmatta och en rektangulär damm i ett mindre utsträckt parti. Bakom dammen står sex sockertoppsgranar och avgränsningen utgörs av en 0,6 m hög idegranshäck. Avgränsningen mot den gamla kyrkogården utgörs av en 0,4 m hög häck av samma sort. Byggnader Till kyrkogärden ansluter i väst och sydväst den gamla socken och fattigstugan från 1801 som numera är församlingshem, en äldre traditionellt utformad bod samt ett bårhus som tidigare utgjorde kyrkstallet. Samtliga är traditionellt rödfärgade med röda tegeltak. |
