Stäng fönster Göteborg kn, HEDEN 705:11 TRÄDGÅRDSFÖRENINGENS PARK
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Trädgårdsföreningens park är anlagd på gammal befästningsmark intill vallgraven väster om Göteborgs stadskärna. Den avgränsas av vallgraven mot väster, Nya Allén i öster, Slussgatan i norr och Gamla Allén/Södra vägen i sydväst. Ett staket uppsatt 1904 avgränsar parken ytterligare längs Gamla- och Nya Allén. Två huvudentréer i norr och sydväst leder vardera in två parkområden som av tradition haft två skilda karaktärer och funktioner; den norra som varit inriktad på trädgårdsodling och den södra parkanläggningen som upptar större delen av ytan. Ytterligare en entré från nya Allén är placerad nordost om restaurang Trägår´n. Via den norra entrén mot slussgatan, där vallgraven möter fattighusån, kommer man in i den del av parken som ursprungligen var ägnat åt trädgårdsodlingskonsten. Entrén består av två manshöga järngrindar upphängda i två släthuggna stenstolpar i rustik stil. Över stolparna spänner en valvbåge i smide bestående av ramverk med fyllning av sirliga smidesdetaljer i växtmotiv. På bågen är fästa texten "TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN" i förgyllda bokstäver. Besökare kommer in till vänster om grinden mellan denna och en liten vaktstuga med biljettlucka. Vaktstugan, eller norra grindstugan, uppfördes 1890 i pittoresk "nordisk" träbyggnadsstil, och är gulbeige med snickarglädje och andra detaljer i mörkbrunt. Innanför grinden till höger, med långsidan längs vallgravens östra strandbrink, ligger Fröhandeln. Denna är en långsträckt träbyggnad uppförd i schweizerstil med samma färgsättning som vaktstugan efter ritningar av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt. Fröhandeln byggdes 1875-76, samtidigt som entrén mot Slussgatan anlades, Fröhandeln, staketet och grindarna vid entrén har i stort sett kvar sitt ursprungliga utseende. Passerar man fröhandeln har man på höger hand en gångväg som leder förbi Trädgårdsmästarbostaden/direktörsvillan och vidare in mot parkens centrum alternativt viker av mot strandpromenaden längs vallgraven. Håller man vänster passerar man fler byggnader med anknytning till trädgårdsodling och parkens skötsel. Närmast står Frömagasinet med gaveln mot gångvägen, en större träbyggnad uppfört 1902 i två våningar i mörkbrun kulör med vita snickerier. Frömagasinet inrymmer idag kontor, bl a för Park- och Naturförvaltningen. Mittemot Frömagasinet på andra sidan gångvägen ligger den fd bostaden för trädgårdselever uppförd 1868, ett anspråkslöst gulmålat trähus i en och en halv våning som idag fungerar som parkskötarnas personallokaler. Bakom elevbostaden och mellan denna och fröhandeln ligger flera sentida förrådsbyggnader. Sydost om frömagasinet står Lagerhuset från 1893, en byggnad i två våningars höjd men bestående av ett enda stort rum avsett för vinterförvaring av bl a exotiska träd. Fasaderna är mörkbruna men väggytan upptas till större delen av stora fönster i mörk ockragul kulör med överstycken i enkelt klassicerande stil. Söder om elevbostaden står en f d stallbyggnad uppförd 1875 i samma byggnadsstil som grindstugorna och fröhandeln. Stallet är idag en del av Rosencafét, äldre tillbyggnader till stallet har rivits men ersatts med en ny länga som ansluter i stil till stallbyggnaden. Färgsättningen är densamma som lagerhusets. Sydväst om Rosencafét och Lagerhuset ligger det nya Rosarium, invigt 1987. Rosariet består av planteringar med omkring 1900 varianter av rosor. Rabatterna är ordnade i en axiell, symmetrisk anläggning med formen av friidrottsarena, med långsidorna parallella med en nordostlig axel utgående från Direktörsvillan, med dess klassicerande kolonnprydda gavel som fond. Flera rader av planteringar följer varandra parallellt som löparbanor runt anläggningens centrum bestående av ett långsträckt gräsparti med vattenkonster och planteringar som blickfång i respektive ände. Rosarium är anlagt på platsen för växthusanläggningen som uppfördes 1906-07 och revs 1974. Kvar av anläggningen är endast "Växthuset" eller "Orkidéhuset", dvs växthuset närmast Palmhuset, den enda del av komplexet som bevarats till idag. På platsen fanns tidigare den rest av den yttre vallgraven som fram till 1905 tjänade som fågeldamm och skridskobana beroende på årstid. På en bergknalle öster om växthuset finns ett stenparti, kallad "Klippträdgården". Stenträdgården anlades åren 1932-33, bergknallen utgjorde tidigare en udde i dammen/vallgraven. Söder om dammen, mellan växthuset och restaurangbyggnaden, fanns fram till 1926 ett tidigare rosarrium. Växthuset är enkelt utformat där endast det tornliknande mittpartiet med valmat tak och lanternin bidrar till ett visst arkitektoniskt uttryck. Växthuset står längs med ett annat axiellt arrangemang av parterrer med gräsytor och planteringar, nämligen trädgårdsdirektör Erik Hjelms klassicistiska axel anlagd 1926. Axeln, med trädgårdsmästarbostaden i fonden, löper i sydostlig riktning, förbi östra sidan av Palmhuset ut mot parkens avgränsning mot Nya Allén, Sten Sturegatan utgör siktlinjens fortsättning på andra sidan gatan. Trädgårdsmästarbostaden från 1847, även kallad "Direktörsvillan" (trädgårdsmästaren var från och med Georg Löwegren också trädgårdsdirektör), utgör fonden i både Rosarium och Erik Hjelms axiella arrangemang. Den står strategiskt placerad i skärningspunkten mellan parkområdet mot sydväst och det område i nordost som av tradition använts för verksamheter med anknytning till trädgårdsodling. Byggnaden är gul med vita detaljer, den herrgårdsliknande karaktären är i första hand resultatet av Erik Hjelms förändringar 1919 då bl a dagens inbyggda, pilaster- och kolonnprydda verandor ersatte enklare förstugor från Löwegrens tid. När vi nu rört oss från norra entrén mot anläggningens mittpunkt bör vi göra en liknande beskrivning av området mellan den västra entrén vid Gamla Allén (Södra vägen) och parkens mittpunkt. Detta är av tradition huvudentrén för parkens dåtida flanörer såväl som dagens besökare. Staketet mot Gamla Allén och entréns murade grindstolpar med grindar av smidesjärn ersatte 1882 äldre staket och grindar. Ovanför grinden sitter bokstäverna TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN i smide, med en sirlig smidesdekoration med växtmotiv ovanför som tillkom efter sekelskiftet 1900. Entrén domineras idag av en neonskylt från 1946 med samma text som spänner över grindstolparna. Grindstugecafét till vänster innanför grinden är en vaktstuga i pittoresk "nordisk" träbyggnadsstil från 1902, färgsättningen var från början mörk, men är idag gulbeige med bruna detaljer, samma som norra grindstugan och fröhandeln. Längs staketets insida är vegetationen lummig med tätt placerade träd, vid anläggandet av parken ville man på detta sätt skapa en skyddande skärm mot den stökiga miljön utanför. Innanför entrén breder sig en väldig gräsmatta ut sig bort mot fontänplatsen och Palmhuset ungefär i parkens mittpunkt. Närmast entrén finns blomsterplanteringar och statyn "Våren" ditsatt 1949. På gräsmattan finns ett antal spridda karaktärsträd, tidigare fanns en rad träd i gräsplanens norra utkant, men de flesta har försvunnit. På ömse sidor om gräsmattan bildar skärmen av träd en fond mot vallgraven resp. nya Allén, med buskar och lägre växter närmast gångvägarna längs gräsytans utkant. Väggen av vegetation mot gatorna och vallgraven var tidigare nästan heltäckande men under åren har man på flera ställen glesat ut träden och tagit bort buskar, ibland avsiktligt för att skapat siktlinjer mellan dem. Detta gäller framförallt området längs vallgraven där sikten numera är fri sedan buskarna tagits bort. Området närmast vallgraven nordväst om gräsplanen, rakt väster om Palmhuset, utgörs av en höjd kallad ravelinkullen, efter en fd del av befästningsverket, ravelinen Prins Gustaf. Kullens topp var tidigare en populär utsiktsplats. På kullens södra sida fanns tidigare en vik som igenfylldes successivt 1869-73, fördjupningen på dess plats kallades därefter "dälden" och var en plats tätt bevuxen med buskar, rododendron eller liknande. Längs vallgraven går en strandpromenad. Tidigt fanns här uppvuxna träd som bildade lövtunnlar passande för en romantisk promenadväg. Vallgravens strandskoning av sten tillkom 1882. Idag har så mycket av buskar och träd tagits bort att de lummiga lövtunnlarna försvunnit, ett fåtal pilar finns kvar av de gamla träden. Parkens mittpunkt utgörs av fontänplatsen och Palmhuset norr om denna. Fontänplatsen består av den cirkelrunda grusplanen, "rotundan" med gräsrundel i mitten med fontänen omgiven av planteringar. Platsen skapades i samband med att en restaurangbyggnad uppfördes längs Nya Allén 1887 (den brann ner 1965). Restaurangen hade en terrass och nedanför denna anlades fontänplatsen, den första skulpturfontänen har dock ersatts med dagens springbrunn utan skulptural utsmyckning. Den nuvarande restaurangbyggnaden Trägår´n är den tredje på platsen och stod färdig 1998. Palmhuset blev 1878 parkens nya huvudattraktion, det är ett växthus av representativ karaktär, som ett Göteborgs Crystal Palace. Byggnaden består huvudsakligen av glas och gjutjärn, delarna prefabricerades av tillverkaren Alexander Shanks & Sons i Skottland. Palmhuset består av ett 14,5 meter högt mittskepp och två lägre sidoskepp förbundna med flyglar. Efter renoveringen under 1980-talet har man försökt bevara den ursprungliga sammansättningen av växter. I östra flygeln fanns vattenväxter och orkidéer, i östra sidoskeppet tropiska växter och fruktträd. Mittskeppets planterade palmer har gett byggnaden sitt namn. I västra sidoskeppet hade man ursprungligen australiska växter, senare en kaktusavdelning, och idag finns här växter från medelhavsområdet. Västra flygelns växtbestånd bestod redan från början av Kamelior varför flygeln har kallats kameliahuset. Bakom Palmhuset finns en damm där parkens första fontän ursprungligen stod innan den flyttades till fontänplatsen framför restaurangbyggnaden. Förutom Rosarium och Erik Hjelms axiella arrangemang är det parkens ursprungliga karaktär med oregelbundet svängda promenadvägar som dominerar, även om många gångvägar under åren rätats ut eller försvunnit. Parken innehåller idag drygt 550 träd, de största träden i dungarna är förmodligen ursprungliga från mitten av 1800-talet (företrädesvis bok, kastanj, lind, lönn och alm). Förutom byggnader och träd finns en del övrig äldre utrustning kvar, däribland märks ett antal bevarade parksoffor från mitten av 1900-talet och några av en annan typ från början av seklet. Ett flertal lyktstolpar från 1932 finns också kvar. |
