Stäng fönster Strängnäs kn, KYRKBERGET 7 STRÄNGNÄS DOMKYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Strängnäs domkyrka är uppförd på kyrkberget, på stadens högsta läge, med ett dominerande läge över staden. Kyrkogården var från medeltiden fram till 1870-talet omgiven av en hög och kraftig mur. Norra och västra kyrkogårdsportiken är rester av denna mur. Det var i samband med murens rivning som kyrkotomten utvidgades åt norr och öster och gjordes om till dagens domkyrkopark. Domkyrkoparken sluttar ned från kyrkan i norr, öster och söder, främst i norr och öster. Strax sydost om kyrkan är domkyrkobergets berggrund synlig. Ytan närmast kyrkobyggnaden är grusad. Grusgångar löper från kyrkans portar och i slingrande stråk in i parken. Runt kyrkan är vattenrännor av kullersten lagda. Ett område framför ingången i väster är gatstensbelagt, men i övrigt är parken gräsbevuxen. Parken avgränsas i väster av ett rödfärgat spjälstaket i nordvästra hörnet. Staketet löper fram till bodarna, tryckerihuset, domkapitelhuset. Söder om dessa byggnader avgränsas parken av den medeltida muren, som ingår som en del av benhuset i parkens sydvästra hörn. Muren är plåtavtäckt och kallmurad. I söder är en terrassering av naturstenar gjord mot biskopsträdgården i avgränsningens västra del. På naturstensmuren står ett rödfärgat spjälstaket. Två portar som tidigare har anslutit till den medeltida muren finns bevarade, en i väster och en i norr. Den västra porten benämns lejonporten, eftersom den är dekorerad med lejon i hög relief ovan valvbågen på dess västra fasad. Lejonporten har en granitsockel och är slätputsad med en rödbrun avfärgning. Valvbågens insida, pilastrar, lister och lejondekorationer är vitkalkade. Porten är avtäckt av ett sadeltak med svartmålad plåt, med en vimpeldekoration. Smidesgrindarna är svartmålade och dess fasta överstycke är sirligt utformat med ett förgyllt solstråleknippe i mitten. Grinden är märkt med årtalet 1772. Den norra porten, korsporten, avslutas uppåt av en trappstegsgavel, med ett utskjutande plåtavtäckt parti mot söder. Porten är slätputsad och avfärgad i rött, med vitputsade blinderingar i form av kors på båda sidorna. Sockeln är grå och spritputsad. Smidesgrinden har ett fast överstycke och är utformad med en förgylld sol lika lejonportens. Benhuset i parkens sydvästra hörn är kvadratiskt, putsat och vitkalkat med en grå spritputsad sockel. Pyramidtaket är täckt med svartmålad plåt och kröns av ett svartmålat kors av plåt. Fönsterbågarna och dörren är målade svarta. I parken finns gravhögar söder och nordväst om kyrkan. Vissa är möjligen bara bergknallar, såsom den närmsta högen i söder, där biskop Thyselius gravmonument i marmor är uppsatt omkring år 1838. I öster är minnesstenen över Laurentius Andrae, uppsatt år 1879. Gravvårdar finns även öster om kyrkan, från 1800-talets mitt och nordost om kyrkan, från slutet av 1700-talet och mitten av 1800-talet. Gravvårdarna är placerade på den dåvarande murens insida. Äldre gravstenar finns resta utmed muren norr om benhuset. Efter 1861 då Strängnäs nya kyrkogård invigdes, har inga nya gravvårdar rests. En runsten från slutet av 1000-talet är uppställd på kyrkogården sydost om domkyrkan. Runstenen anses vara tänkt att läggas över en grav och anses vara ”det äldsta bevarade vittnesbördet om tillvaron av en kyrka i Strängnäs”. Ytterligare delar av runstenar finns uppställda i parken. Dag Forssblad och Eva Wockatz, inventeringstillfället 2007-04-25. |
