Stäng fönster Nässjö kn, SKOGSKYRKOGÅRDEN 1 SKOGSKYRKOGÅRDEN
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Skogskyrkogården är en flack begravningsplats med riklig vegetation av blandskogskaraktär. På södra delen dominerar barrträd, medan den norra främst präglas av lövträd. I söder och väster angränsar kyrkogården till ett skogsparti, vilket understödjer lummigheten i denna del. Formen är långsträckt och oregelbundet femkantig och sträckningen är sydväst-nordostlig. Kapellet och klockstapeln är placerade mitt på den nordvästra långsidan. Kvarteren är symmetriskt placerade och marken är huvudsakligen täckt med gräsmatta, med gångar av grus. En öppen damm finns i den nordvästra delen. På kyrkogården finns också en urnlund, en minneslund och en asklund. Dessa är samlade vid kapellet i ett tvärgående stråk mitt på kyrkogården. Omgärdning Kyrkogården har tre olika typer av omgärdningar. Längs de öppnare partierna i norr och väster avgränsas kyrkogården av en halvmur med grästäckt jordvall inåt och utåt en kvadermur med huggna block som satts i betong. Det parti som löper i kanten av skogspartiet norr och öster om kyrkogården har också en halvmur med gräsklädd vall inåt, men utåt är det istället en kallmur. Där kallmuren möter entrén vid kapellet sker en successiv övergång från markfunnen sten till huggen sten, vilken ger en mjukare övergång till kapellets strikta uttryck. Längs den södra sidan av kyrkogården löper ett högt trästaket/ stängsel av barkade stolpar. Staketet är utformat som en traditionell gärdesgård. Ingångar Kyrkogården har fem ingångar, med huvudentré vid kapellkrematoriet i norr. Kapellet flankeras av två entréer med likartat utseende med breda grindar av svartmålade platta järn som sitter i kraftiga stolpar. Stolparna är fyrkantiga och klädda med huggna granitskivor. Grindarna kan vikas på mitten och fästat i grunda nischer på stolparnas insidor. Utformningen av hela entrépartiet är tydligt besläktad med kapellets strama arkitektur. På den västra sidan finns två ingångar med lite nättare utformade grindar. De är i smide med en ganska kraftig ram och ett mönster av diagonalställda tunna järnpinnar. Grindstolparna är mer traditionellt utformade med ett utkragat krön och de är inte så iögonfallande kraftiga som de vid kapellet. Från förvaltningsgården i söder finns en senare till kommen grindöppning med liknande grindar som dem vid kapellet, men målade ljusgrå och utan grindstolpar. Entrén är inte menad för allmänheten och har en lågmäld utformning. Gångsystem Gångarna är lagda i ett rutnät och är i princip helt raka och täckta med krossat grus i en mörkt grafitgrå kulör. Undantaget är en plattlagd gång i en axel rakt igenom raden av urngravkvarter (A11, D5 och D6). Plattorna är av röd kalksten, något oregelbundna i formen och har grov yta. Gången bör ha tillkommit i samband med uppförandet av kapellet i början av 1960-talet. Smågatsten har lagts som gångar i gräsmattorna vid viloplatsen i minneskunden, i askgravlunden och i fram till entréerna vid kapellet. Vegetation Vegetationen är ett av de viktigaste karaktärsbärande elementen på en skogskyrkogård. Det saknas källor som beskriver tankegångarna hos arkitekten Vilhelm Ahlsén vid utformningen av kyrkogården och det finns inte heller några tidiga beskrivningar som mer utförligt beskriver växtligheten men den bör ursprungligen ha haft en mer ”naturlik” karaktär. Generellt kan sägas att det omgivande landskapet brukar bilda utgångspunkt för den arkitektoniska lösningen vid anläggandet av en skogskyrkogård. Gravkvarteren utformas så att de ligger ”i skogen”, och tanken är att ljuset som silas ner i gläntorna genom trädens kronor ska skapa en speciell stämning av fridfullhet och ro. Det är den nordiska traditionen av samhörighet med naturen som formar förutsättningarna för skogskyrkogården. Nässjö kommun har en vegetation som präglas av barrskog och en del myrar. Den vanligaste skogstypen är blåbärsgranskog men även tallskogar förekommer tämligen allmänt i såväl torra som fuktiga lägen. Skogen i anslutning till kulturbygd har en karaktär som främst präglas av blandskog, men med ett stort inslag av barrväxter. Blandskogskaraktären och den rikliga vegetationen bör därmed ha varit viktiga utgångspunkter för arkitekten Ahlsén då han utformade kyrkogården. Skogskyrkogården i Nässjö är flack och planterad med många uppvuxna barr- och lövträd. Gran och tall står blandat med lövträd, främst björk, rönn, bok och ek. Vi kapellet finns även flera lindar och kastanjer. Klippta häckplanteringar ramar in urngravfälten och dammen vid kapellet, samt står som avskiljare mellan kvarteren i ytterkanterna på den sydvästra delen av kyrkogården. Kyrkogårdens växtlighet har idag en lite för tydlig struktur för att den ska upplevas som naturlig. Träden är i huvudsak planterade längs gångarna och i tydliga rader i ytterkanten på kvarterens öppna gräsmattor. På vissa av kvarteren står enstaka träd även planterade ute på den öppna ytan, vilket mjukar upp den ganska strikta trädplanteringen på ett positivt sätt. Alla synliga tillskott som gjorts efter 1960 har mer karaktär av konventionell kyrkogårdsanläggning än av skogskyrkogård. De nyare tillskotten skulle kunna utgöra en effektfull kontrast mot det mer naturliga uttrycket på den ursprungliga skogskyrkogården, men skogskaraktären på de ursprungliga delarna är idag allt för svag för att bilda fond åt tilläggen. Uttrycket blir därmed spretigt och ganska svårgripbart. Utanför kyrkogårdsmuren, på den östra och södra sidan, växer en naturlig blandskog med stort inslag av barrträd. Marken är lätt kuperad och täcks av blåbärsris. I de delar av kyrkogården som angränsar till skogen är övergången bitvis flytande, med grupper av träd planterade på insidan muren. Det täta skogspartiet utanför muren understödjer lummigheten i denna del. Kvarteren som angränsar till skogen (H till N, samt ytan vid klockstapeln) får därmed mer karaktär av skogsgläntor. På vissa områden står träden mycket tätt, vilket hämmar deras tillväxt och hälsa. Ytterligare en komplikation består i att många av träden på kyrkogården har allvarliga skador, både mekaniska skador och sjukdomar, vilket antagligen betyder att de inte kommer att gå att bevara särdeles länge. Vårdarna Den dominerande vårdtypen är en stående rektangulär sten av måttfulla dimensioner, i en ljust grå eller röd stensort, och med en liten blomsterplantering framför stenen. De äldre stenarna är generellt striktare i sin utformning, medan de från 1970-talet och framåt allt oftare antar en friare och mer individualistisk form. Med detta sagt så är det ändå stenar ur begravningsfirmornas standardsortimentet som dominerar på kyrkogården, vilket uttrycker den anspråkslöshet som varit karaktäristisk för hela perioden. Stenarna håller sig främst inom två stilarter, dels dem med en tydlig samtida prägel och dels dem som är mer tidlöst utformade med traditionella dekorelement och former. Däremot saknas i princip helt de klassicistiska vårdarna med tempelgavlar och kolonner, vilket torde bero på särskilda bestämmelser för Skogskyrkogården. Befintliga vårdar är från 1948 och framåt. Gravrätterna är till stor del ursprungliga i de olika kvarteren, vilket gör att de olika decenniernas stilideal blir tydliga. Titlar är ovanliga. Där de förekommer har det oftast anknytning till järnväg eller handel, vilka är två av de viktigaste näringarna i staden. Urngravskvarterens stenar är av samma typer som ovan. Den nyligen anlagda askgravlunden består av fem cirkelrunda rabatter med en stenkant runt, varpå man fäst enhetliga metallplattor med de gravsattas namn och årtal. Övrigt Sydväst om kyrkan finns en stor öppen bevattningsbassäng som tillkom under sent 1970-tal. Dammens kanter är stenskodda. Av säkerhetsskäl är den avskärmad från gångvägen med ett tätt buskage, vilket är synd då den är ett estetiskt tilltalande inslag i miljön. På flera ställen på kyrkogården finns specialritade vattenposter i tegel med överliggare av sten. Vattenkranen är infälld i en stänkplåt av koppar. Vattenposterna håller material- och utformningsmässigt god kvalitet men är i behov av restaurering. Belysningen på kyrkogården är delvis tillkommen vid tiden för kapellets uppförande, men det förekommer även modernare armaturer. Runt kapellet står stolpbelysning av parkmodell, med galvade stolpar och klotformad lykta av genomskinligt glas. En mer särpräglad armatur står vid kapellets atriumgård. I kapellets källare förvaras flera bänkar som är ritade för platsen av SIR John Kandell, arkitekt hos Sven Ivar Lind. De är i teak, stramt och enkelt formgivna med smala ribbor i sitsar och ryggstöd. De har vid okänt tillfälle målats med brun täckande färg men nu under restaurering. kyrkogården. Beskrivning av enskilda kvarter Skogskyrkogården är långsträckt i formen, nästan rektangulär, och kvartersindelad efter en rutnätsplan. Kvarteren i mitten och på hela den västra halvan av kyrkogården har en regelbunden utsträckning och form, medan yttre kvarteren i öster är något mer oregelbundna. De flesta kvarteren är kistgravkvarter. Mitt på kyrkogården, i ett tvärgående stråk i nordväst-sydostlig riktning, ligger de alternativa begravningsplatserna samlade. Mitt framför kapellet finns minneslunden, söder om denna finns askgravlunden och i en rad väster om dessa finns urngravkvarter. För beskrivning har kyrkogården endast delats i två större områden. Område A utgörs av alla kistgravkvarter, d.v.s. A1-A10, D1-D4 samt hela området öster om kapellet (C, E-N och området runt klockstapeln). Område B utgörs av de alternativa begravningsområdena, d.v.s. minneslunden, urngravkvarteren (D5-6 samt A11) och askgravlunden. askgravlunden. Område A Allmän karaktär Kyrkogården stod klar år 1947. Inga gravar från detta år påträffades dock vid inventeringen. De första kvarteren att tas i bruk var D2a-d, och på kvarter D2d finns flera vårdar från 1948. De är de äldsta som noterats på kyrkogården. D3, D1 och D4 togs i bruk 1951-1960, i nämnd ordning, och därefter A8-A7-A6-A5-A9-A10 och A1 fram till 1970. Resten av den västra delen belades under första halvan av 1970-talet och från 1976 finns gravar även på den östra halvan. De mittersta kvarteren (C, E, F, G) var fullbelagda först kring 1990, varpå kvarteren i ytterkanten började tas i bruk. Takten i nyetablering av gravfält saktade av framemot slutet av 1900-talet, vilket dels beror dels på att gravrätter förnyats på de gamla kvarteren, och dels på att fler gravsatts i på område B (gravar för kremerade). Begravningskvarteren har en enhetlig utformning, med ett fåtal variationer. Kvarterens uttryck domineras av enkelt utformade stenar i långa rader. De är regelbundet placerade i räta linjer med nord-sydlig eller öst-västlig sträckning. Den dominerande vårdtypen är en stående rektangulär sten av måttfulla dimensioner, i en ljust grå eller röd stensort, och med en liten blomsterplantering framför stenen. Endast en handfull naturstenar förekommer, samt några smides- och trävårdar. Dagens utformning, där gravrätterna till stor del är ursprungliga i de olika kvarteren, förmedlar en tydlig bild av hur stilidealet för gravstenarnas utformning har utvecklats från mitten av 1900-talet och fram till idag. Många kvarter innehåller stenar av helt enhetligt eller mycket nära besläktat utseende. Den stora förekomsten av enhetligt utformade gravstenar speglar efterkrigstidens strävan efter likhet även inför döden, och kan ses som ett uttryck för folkhemmets kollektiva anda. I flera av kvarteren från 1950- till tidigt 1970-tal innehåller de olika kvarteren påfallande många likadant utformade stenar. Enhetligheten ger kvarteren ett samlat uttryck och en ganska speciell karaktär. Exempelvis innehåller kvarteret från tidigt 1960-tal (A5-A10) ett flertal rektangulära stenar med ett enkelt latinskt kors till vänster om en ganska enkelt utformad namntext, och kvarteret B1 har högsmala vårdar av olika typ men ungefär samma mått. Likadana sammanhållande karaktärer finns inom varje enskilt kvarter, och torde ha sitt ursprung i speciella bestämmelser för Skogskyrkogården. I flera av de äldre kvarteren förekommer både liggande och stående stenar. De olika vårdtyperna är grupperade med de liggande stenarna i en rad närmast de öst-västliga gångarna och de stående stenarna ordnade med de högsta placerade rygg mot rygg i kvarterens bakkanter, där inga gångar avskiljer kvarteren. De liggande stenarna är av samma typ som de stående, men ofta något mindre.På kvarteren från de senaste decennierna ses en större individualism i valet av stenar, dock även här inom måttlighetens ram. Stenarna är dock mer uppblandade och har enstaka lägre vårdar inne i kvarteren. Typiskt för de senaste decenniernas vårdar är de mer naturstenslika vårdarna, samt ett återupptaget intresse för titlar och personliga symboler. Område B Allmän karaktär Den centrala delen av kyrkogården som utgör område B är avsatt för gravsättning av kremerade. Det är okänt hur kyrkogården var planerad vid invigningen 1947, men inga kistgravar bör ha funnits på området innan det blev gravfält för askor. På Anneforskyrkogården fanns ett område för urngravar sedan 1930-talet, så sannolikt gravsattes inga urnor på Skogskyrkogården före krematoriets tillkomst. De äldsta gravarna i urngravkvarteren är från 1962, samma år som kapellkrematoriet stod klart. Det tyder på att urngravkvarteren, med omgärdande häckar och stenlagd gång, ställdes i ordning vid denna tid. De äldsta gravarna är i kvarteret närmast kapellet, D5c. Hela kvarteret D5 var taget i bruk 1979, då man påbörjade gravsättning i D6. Kvarteret A11 har gravar från 1996 och framåt. Urngravfälten omges av häckplanteringar av kornell, idegran och spirea. Gravstenarna är av samma typer som på kistgravfälten, men naturligtvis tätare placerade. Utformningen av kvarteren är enhetlig och uttrycket domineras av de tätt placerade, enkelt utformade stenarna i långa rader. Minneslunden sträcker sig tvärs över kyrkogården från kapellet. Den är långsmal och planterad med tätt stående uppvuxna lövoch barrträd. Marken ska inte beträdas, istället har man ställt i ordning en viloplats nära den södra änden av lunden. Viloplatsen är möblerad med bänk och två ljusställ och har två skulpturer, dels ett stort enkelt träkors och dels en skulptur av Nils Huldin från Svenstorp. En stensatt ränna med vatten samt några större stenar, kringvuxna med vintergröna, som lagts på marken får fungera som hållare för blomvaser. Askgravlunden är kyrkogårdens senast tillkomna gravområde, anlagd 2005 efter ritning av Ragnar Damm på Nässjö kyrkogårdsförvaltning. Gravplatsen är utformad med fem stycken runda gravytor, avgränsade med kantstenar som har avfasad överkant där plaketter med de gravsattas namn kan fästas. Mellan och runt rundlarna löper smala gångar av smågatsten. Gravytorna är planterade med blommor och vid plaketterna kan enskilda blomvaser placeras. Där finns även många små minnessaker, även om detta egentligen inte är godkänt enligt reglerna för askgravlunden. Ytan är öppen så när som på en grupp av nyplanterade lövträd. Uppvuxna bokar står i öster. |
