Stäng fönster Borgholm kn, RÄPPLINGE 16:6 RÄPPLINGE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogården ligger runt om kyrkan och var tidigare uppdelad i sex kvarter. Idag används inte kvartersindelningen utan man kallar det för norra, östra respektive södra området. Merparten av gravplatserna ligger öster och söder om kyrkan. I norr är jordtäcket mycket tunt och bergrunden ligger ytligt varför det har varit svårt att begrava på området. Minneslunden i det nordvästra hörnet av kyrkogården är det nyaste inslaget på kyrkogården och i samma område finns en urnlund. Omgärdning Kyrkogården omgärdas runt om hela kyrkan av en vällagd, kallmurad kalkstensmur. Vissa inslag av natursten finns i muren. Ingångar I väster är en svartmålad, dubbel smidesgrind mellan murade portstolpar av kalksten. I norr finns en likadan smidesgrind mellan uppmurade kalkstensstolpar. Intill, strax öster om, grinden finns en klivstätta över kyrkogårdsmuren. Den är gjord av kalkstenar som en trappa. I söder finns en grind, lik de i norr och väster, en smidesgrind mellan portstolpar av murad kalksten. Alla grindarna skall vara från 1850. I öster finns en modern enkel svartmålad järngrind, fäst i muren. Vegetation Trädkrans: Alm, lind och rönn är planterat på insidan av kyrkogårdsmuren. Övrigt: Pyramidalmar är planterat i ”hörnen” av gångarna. Inne på det östra området växer det fyra höga tujaträd i hörnen av en gravplats. Rabatter med planterade rosenbuskar växer längs gången norr och öster om kyrkan. Intill flera av gravplatserna är det planterat buskar av till exempel tuja, buxbom men även rhododendron. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Kalkstensbelagda gångar finns från de tre större ingångarna fram till en kalkstensgång som leder runt om kyrkan. Ytterligare en kalkstensgång leder fram till minneslunden från både söder och öster. Från den mindre öppningen i öster leder en gång av kalkstensplattor i gräsmatta fram och ansluter till det övriga gångsystemet. I övrigt finns inga markerade gångar mellan gravraderna. Gravvårdstyper Den äldsta gravvården på Räpplinge kyrkogård är den gravtumba som finns på södra sidan om kyrkan, daterad till 1600-talet. Inne i kyrkan finns flera hällar daterade till tidig medeltid och fram till och med 1700-talet. Under 1800-talet försvann de liggande vårdarna till förmån för de stående. En vanlig typ av vård från 1800-talet på Räpplinge kyrkogård är kalkstenskors. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Räpplinge kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Räpplinge kyrkogård har man angivit den dödes yrkestitel på ungefär hälften vårdarna. Titlarna försvann i det närmste i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Räpplinge kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden är anlagd i den nordvästra delen av kyrkogården och utformades av Peter Berglund, Gröna rum. Den har en labyrintliknande struktur med de höga tujahäckarna som utgör avgränsningen utåt och med ett flertal kalkstensbelagda gångar som går i öst-västlig och nord-sydlig riktning. I lunden finns ett fågelbad i kalksten, skänkt av Harry Engelholm. Runt om fågelbadet är det planterat växter. Strax intill fågelbadet finns en rektangulär jordfylld stenram av röd kalksten till att ställa blomvaser i. I lunden finns också bänkar, belysning och en vattenpump. Minneslunden invigdes 1992. Byggnader Utanför kyrkogården i nordost ligger Kyrkstugan som uppfördes år 1989. Arkitekt var Leonard Eriksson från Borgholm. Det är en vitmålad träbyggnad med tak av tegel. Den används som församlingssal men även som personalutrymme för vaktmästaren. Intill ligger också en putsad byggnad med tegeltak som uppfördes på 1960-talet och som används som redskapsbod. Övrigt Ett solur står på kyrkogården strax söder om kyrkan. Dess ålder är dock okänd. Norr om minneslunden intill kyrkogårdsmuren ligger att antal äldre kalkstenshällar. Hällarna är i olika skeden av förfall och flera av dem är så spruckna att det inte går att läsa texten. Vid Gunnar Håkanssons rundresa på Öland under 1930- och 1940-talen var hällarna dock i sådant skicka att de gick att läsa. Hällarna är från 1600- och 1700-talen. Den ena hällen hade tidigare markerat gravplatsen för befallningsmannen i Ölands norra mot, Erich Hanson Törnecrantz och hans maka Christina v Campenhausen. Hällen var daterad 1673. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Norr om kyrkan (f d kvarter B och C) Allmän karaktär Området norr om kyrkan består av närmare 200 gravplatser. Området avgränsas i väster och norr av kyrkogårdsmuren. I söder finns kyrkan och i öster utgörs begränsningen av kalkstensgången. Gravvårdarna är placerade i rader och vända mot öster eller väster. Alla vårdarna står i gräsmatta. Intill muren i nordväst ligger kyrkogårdens nyaste tillskott, minneslunden som invigdes 1992. Öster om minneslunden och intill kyrkogårdsmuren är ett urngravsområde anordnat och här är alla vårdar vända mot söder. Berget går så högt att det är svårt att anlägga kistgravplatser i området. Gravvårdstyper På den norra sidan av kyrkan dominerar låga rektangulära vårdar och gravplatserna ligger med ett undantag i gräs. En gravplats omgärdas av en stenram i grå granit och ytan är belagd med grus. I hörnen på ramen är det kulor och i fonden är en stor urna också den i grå granit. Kyrkogårdens enda bevarade murgrönskulle finns i området men det finns ingen vård till platsen som talar om vem som är begravd. En av gravplatserna har fortfarande kvar delar av en buxbomshäck vid huvudändan och på ett par andra är det planterat sockertoppsgran och formklippta tujor. I den västra delen av området är det en hel del modernare vårdar med friare former, texter och material som till exempel sten och glas tillsammans. En vård är av smide och ett kors är av trä båda ifrån 1980-talet. För övrigt är grå granit och kalksten de vanligast förekommande materialen. En del vårdar av svart eller röd granit förekommer också. Den äldsta vården i området är en grå granitvård från 1919. Det kan tyda på att den norra sidan inte använts som begravningsområde förrän under tidigt 1900-tal. Vårdar finns i övrigt från 1900-talets alla årtionden men vårdar från 1940- talet samt från 1980-talet och framåt dominerar. Den förste som gravlades i urnlunden begravdes 1995. Den dödes yrkestitel finns angiven på endast fem av vårdarna på den norra sidan. De titlar som förekommer är hemmansägare, konstnärinnan, byggmässtaren, lantbrukaren och kyrkvärden. Ortnamn förekommer på ungefär hälften av gravvårdarna. Övrigt Sommarboende i strandtorp konstnärinnan Lotte Laserstein (1898 - 1993) ligger begravd på kyrkogården. Lasersteins målade framförallt människor. Efter att 1927 ha gått ut akademin i Berlin, blev hon snabbt uppmärksammad för sina känsliga och skickligt utförda porträtt av gestalter. År 1933 avbröts den lovande karriären. Nationalsocialisterna förklarade Lotte Laserstein "trekvarts-jude”, och hon hindrades i allt större utsträckning från att bedriva sitt yrke. En utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937, gav Laserstein ett gyllene tillfälle att lämna Tyskland med många av sina arbeten. Sverige blev hennes "andra hem”. Här bodde hon i mer än femtio år och här målade hon de flesta av sina tavlor. I Sverige ägnade hon sig mer åt landskapsmåleri än någonsin tidigare. Även om Lotte Laserstein lyckades försörja sig som målare, bidrog de ekonomiska och psykologiska påfrestningar hon tvangs utstå till att hennes tidigare konstnärliga nivå försämrades. Sorgen över allt hon hade förlorat med emigrationen - hennes tidigare kreativa förmåga inräknad - speglas i en serie imponerande självporträtt. Öster och söder om kyrkan ( f d kvarter A, C-D) Allmän karaktär Östra och södra delen av kyrkogården utgörs av sammanlagt 904 gravplatser. Området avgränsas i öster och söder och delvis i norr och väster av kyrkogårdsmuren. Kyrkan utgör i övrigt den norra gränsen. Intrycket av området domineras av de höga, stående vårdarna i både plankputsad svart granit men också kalksten. Många av vårdarna är påkostade i sin utformning och här finns ett flertal gravtumbor. Vårdarna är vända mot öster och väster och de flesta står i gräsmatta. Gravvårdstyper Området har använts under lång tid vilket gör att det finns en blandning av gravvårdar från olika tider och olika former och material. Ett stort antal vårdar är korsformade, men här finns också ett stort antal låga rektangulära vårdar med klassicistiska drag. De modernare vårdarna har friare former som till exempel natursten och hjärtformade vårdar. Övervägande delen av vårdarna är stående med det finns också ett antal liggande. De äldsta gravvårdarna är de två gravtumborna söder om kyrkan och de uppfördes på 1600- talet respektive 1800-talet, av vilken den senare har fått en ny häll. Den som är närmast kyrkan kallas Kärrgraven och här är häradshövding Z Roth död 1663 gravlagd. I övrigt finns det 19 vårdar från 1800-talet varav den äldsta är en vård i form av ett ringkors rest över hemmansägare Nils Andersson och hans familj från Tomteby år 1854. I övrigt dominerar gravvårdar från 1950-talet och framåt. Det dominerande materialet är grå och svart granit men även kalkstensvårdar förekommer i ett stort antal. En del modernare vårdar är gjorda i röd granit. Öster om kyrkan står ett gjutjärnskors utan någon inskription. En liten kalkstensvård, söder om kyrkan, från 1800-talet har ett kors av marmor. Förutom de redan nämnda tumborna finns det ytterligare tre gravtumbor, öster om kyrkan, på kyrkogården. En är över häradshövdingen C.G hammar 1883. De två andra är av nyare datum. Den ena är över Slottsfogden av Solliden G Rydén 1946 och under den andra, som är utsmyckad med en hjort, vilar hovpredikanten och kyrkoherden i Högsrums och Räpplinge församlingar, A Beringer. Tre gravplatser har omgärdningar kvar. Två har stenram och en med järnstaket med pollare av sten. Ytorna på dessa gravplatser är fortfarande täckta med jord/grus. Vid flera av gravplatserna, öster om kyrkan, är det planterat buskar av olika typer som till exempel tujor, rhododendron, sockertoppsgranar och perenner. På flertalet av vårdarna är den dödes hemort angiven. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste angivna titlarna. Här finns också titlarnasom till exempel kyrkvaktmästare, rättaren, textilkonstnärinnan, häradsskrifvaren, häradsdomaren, kyrkvärden, prosten och kyrkoherden i Högsrum och Räpplinge och teologie doktor. L N O, tjänstemannen och journalistensamt fil dr, byråsekreteraren, smedmästaren, Sollidens tjänarinna, handlanden, sjöingenjören, lasarettsläkaren och med lic, RNO, RWO, Slottsfogden på Solliden, Hovpredikanten i Räpplinge och Högsrum, åldermannen, kantorn, stadsfiskalen med flera. Flera av titlarna visar på Räpplinge kyrkogårds nära samröre med Solliden och kungahuset. Övrigt Gravtumborna undersöktes i och med att de renoverades 1992. Kärrgraven närmast kyrkan är uppförd som en gravkammare med kallmurade väggar av röd kalksten och ett slaget valv som kröns av fyra kalkstensskivor. Dessa bildar en rektangel på vilken en täckskiva varit placerad. Hällen var tillverkad i grågrön kalksten. Ner till ingången i tumban var en liten trappa och en trädörr av ek satt för ingången. Hällen är hårt skadad och täcks på vintern. Söder om Kärrgraven står den andra gravtumban, den så kallade gamla prästgraven. Här vilar kyrkoherden E O Tavst död 1693, kyrkoherden O Bersenius, död 1804 samt hans hustru och fyra barn. Graven har dock tidigare varit inne i kyrkan och flyttades sannolikt ut och uppfördes på 1800-talet. Tumban är uppförd som en gravkammare med slaget val och kallmurade väggar. Väggarna ovan jord är klädda med liggande kalkstensskivor. Täckhällen var i så dåligt skick att man lät göra en ny, år 1993. Målaren och grafikern Béatrice du Vinage ligger begravd öster om kyrkan. Hon föddes i Berlin år 1911. Béatrice studerade vid Kunstakademie och Schule für Kunstgewerbe und Hantwerk mellan åren 1930-31. Under perioden 1935-43 arbetade hon på frilandsbasis som fotoreporter och journalist för tidskrifter i Tyskland, England och USA. År 1961 blev hon svensk medborgare. Så småningom flyttade hon till Öland med sin väninna textilkonstnärinnan Märta Teljstedt. |
