Stäng fönster Borgholm kn, VI 3:5 KÄLLA NYA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Anläggningen består av en kyrka med omgivande kyrkogård. Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Källa kyrkogård är rektangulär till formen. Kyrkan ligger i kyrkogårdens västra del och ytor för gravsättningar finns söder, öster och norr om kyrkan. Kyrkogården är indelad i fyra gravkvarter, A-D. Kvarter C används dock inte för gravsättningar idag. Här finns istället minneslunden och en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort från kyrkogården. Hela kyrkogården är insådd med gräs. Söder om kyrkan höjer sig marken. Nivåskillnaden regleras med hjälp av ett antal trappor. Omgärdning Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck av en kallmurad kalkstensmur. I öster och söder är muren avtäckt med rektangulära kalkstensflisor. Ingångar I öster: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. På var sida därom finns också en enkel svartmålad smidesgrind som även den hänger på en granitstolpe. I väster: Infart för transporter in på kyrkogården. Dubbla svartmålade moderna smidesgrindar mellan järnstolpar. Vegetation Trädkrans: Innanför kyrkogårdsmuren i söder, öster och norr finns en trädrad av alm och bok Övrigt: I öster växer en tujahäck utmed insidan av kyrkogårdsmuren. Tujahäck finns också vid minneslunden. Utmed gången fram till kyrkan är en allé av höga tujor planterad. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna Gångsystem Från kyrkogårdens ingång i öster går en grusgång fram till kyrkans östra ingång. Denna fortsätter vidare runt hela kyrkan. Ytterligare en grusgång går söderut från kyrkans östra ingång. Söder om långhuset leder flera trappor med steg av kalkstensflisor upp till kvarter B. Gravvårdstyper De äldsta gravvårdarna på Källa kyrkogård är de kalkstenshällar från 1600- och 1700-talen som idag ligger inne i kyrkan. Kalkstenshällar var fram till början av 1800-talet mycket vanliga på de öländska kyrkogårdarna. Det kan man t.ex. se vid den kyrkogård som omger Källa ödekyrka. Hällarna ersattes under 1800-talet av stående gravvårdar. På Öland var det på flera kyrkogårdar vanligt med kors av kalksten. I slutet av 1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens som blev allt vanligare under början av 1900-talet var antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det på Öland ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska stilen blev med tiden alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna var rektangulära, ofta med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Materialet är främst granit men på Källa kyrkogård finns också ett stort antal vårdar av kalksten. Detta är ett typiskt öländskt drag. På de flesta öländska kyrkogårdarna finns som fler vårdar av kalksten än på fastlandet. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Källa kyrkogård har det med säkerhet funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. På Källa kyrkogård finns flera gravvårdar med titlar. Att ange den dödes yrkestitel har under 1900-talet blivit ovanligare. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Källa kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna. Minneslund Minneslunden anlades 1998 i nordöstra hörnet av kvarter C. Platsen omgärdas av en tujahäck. I centrum finns en stor sten omgiven av två stycken ölandstok. Framför stenen finns en rabatt för sommarblommor och en belysning i stil med äldre tiders gaslyktor. I minneslunden finns också en bänk för besökare. Byggnader Väster om kyrkogården finns en byggnad som rymmer personalutrymmen, garage m.m. Byggnaden har stående rödmålad träpanel, svart plåttak och vita snickerier. Övrigt I kyrkogårdens norsvästra hörn finns en uppställningsplats för gravvårdar som plockats bort från kyrkogården. Gravvårdarna är framförallt från tiden kring sekelskiftet 1900 och här finns vårdar av både kalksten och granit. De står på en platta av cement. På utsidan av kyrkogårdsmuren i väster finns hästbindslen i kalksten infästa i muren. Beskrivning av gravkvarteren Kvarter A-D Allmän karaktär Kvarter A är beläget i kyrkogårdens sydöstra hörn, kvarter B i sydvästra hörnet och kvarter D i nordöstra hörnet. I nordväst ligger kvarter C men i detta kvarter har ännu inga gravsättningar gjorts. Gravvårdarna är uppställda i rader och majoriteten är vända mot öster. I kvarter B och D finns ett mindre antal vårdar som är vända mot väster. Kvarter ligger lite högre än övriga delar av kyrkogården. Därför leder ett antal trappor upp till kvarteret. På kyrkogården finns idag inget särskilt avsatt område för urngravplatser. Gravvårdstyper I de tre kvarteren finns en blandad samling av gravvårdar. Man kan dock se en viss skillnad mellan kvarteren. Den äldsta vården från 1888 finns i kvarter B vilket är samma år som den nya kyrkan stod klar. Gravvården, en hög kalkstensvård, är över kantorn och folkskolläraren Johan Peter Ljungström. I kvarter A är den äldsta vården från 1903 och i kvarter D från 1924. Det förefaller som att de tre kvarteren har använts i kronologisk ordning efter varandra vilket avspeglas i gravvårdarna. I kvarter A finns flera höga gravvårdar av svart granit eller kalksten medan vårdarna i kvarter D är lägre med för tiden typiska klassicistiska drag. I kvarter B har en omläggning gjorts med början på 1950-talet. Här finns därför en blandning av vårdar dels höga vårdar från slutet av 1800-talet och dels låga rektangulära vårdar typiska för perioden 1950-70. Inom kvarteren A och D finns tydliga spår av en kronologi som i kvarter A går från 1903 till 1922 och därefter fortsätter i kvarter D in på 1940-talet. Det är dock inte ett linjegravsområde med fria gravplatser vi ser utan påkostade familjegravplatser som ligger i kronologisk ordning. Under senare tider har kvarteren lagts om och gravvårdar av yngre datum har tillkommit. Särskilt tydligt är det i kvarter B. Här har delar av kvarteret lagts om med början på 1950-talet och in på 1970-talet. Gravvårdar av kalksten är nästan lika vanliga som vårdar av granit vilket är ett typiskt öländskt drag. I grannsocknen Persnäs fanns flera stora stenhuggeriet och man kan därför tänka sig att många av gravvårdarna är lokalt producerade. Av granitvårdarna är de flesta av svart eller grå granit men även röd förekommer. I kvarter A finns ett träkors och en urna av gjutjärn. Ett gjutjärnskors finns i kvarter B. Fem respektive tre gravkullar överväxta med murgröna finns i kvarter A och D. De fem gravkullarna i kvarter A ligger samlade inom en gravplats som omgärdas av en buxbomshäck. Detta är den enda bevarade intakta gravplatsomgärdningen som finns kvar på kyrkogården. I kvarter A och D finns också rester av en buxbomshäck samt av en stenram. Att ange yrkestitlar är vanligt i samtliga tre kvarter men främst på de äldre gravvårdarna. De vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare, men här finns också fler titlar med koppling till sjön såsom skeppare, kronobåtsman, sjöman, styrman och båtsman. Exempel på ovanliga titlar är jordbruksarbetare, stenarbetare, estniske undersåten, undantagsman, lägenhetsägare och sjukvårdssergeant. Överhuvudtaget ger titlarna en mer mångfasetterad bild av Källa socken än vad man brukar se på de öländska landsbygdskyrkogårdarna. På de flesta gravvårdar anges från vilken gård eller by den döde kommer. Övrigt I kvarter A står ett träkors med en mässingsplåt. Detta är gravplats för den estniske undersåten Adalbert Must som hittades död i en båt vid Honungstorp i november 1941. Han förefaller ha varit en av alla de balter som flydde andra världskriget men som inte lyckades överleva resan. Ytterligare en påminnelse om andra världskriget är sjukvårdssergeanten Elis Levaneämis gravvård i kvarter D. Han stupade i Finland 1943. På gravvården finns två medaljer. Den högra medaljen är Svenska Frivilligkårens symbol och den vänstra är en symbol för sjukvårdarna. I databasen över stupade i Fortsättningskriget som utkämpades 1943 finns han dock inte med. En förfrågan på ett forum på internet resulterade i följande uppgifter. Namnet på gravvården är fel. Mannen hette i själva verket Elias Gustaf Leväniemi. Han var född i Stockholm som svensk medborgare och hamnade i Källa som trädgårdselev. När Fortsättningskriget bröt ut anslöt han sig till Svenska frivilligkåren. Han stupade vid Janeba på Svirfronten den 16 november 1943. Tillsammans med sina kamrater hade han tagit skydd i ett värn när en sovjetisk granat slog ner. Elias som stod upp för att koka kaffe var den ende av dem som dog. Han fördes till Sandudds krematoriekapell i Helsingfors. Eftersom han var mantalsskriven i Källa skickades urnan med stoftet till Källa och gravsattes den 19 december. Varför det sedan blev fel på gravvården är inte känt. I västra delen av kvarter B är flera medlemmar av familjen Fåhræus begravda. Släkten Fåhræus har sina rötter på Fårö. Två tvillingbröder adlades i mitten av 1800-talet för sina insatser inom politiken. Förutom politiker har det inom släkten även funnits framstående läkare, skådespelare, konstsamlare och historiker. De medlemmar av familjen vars vårdar finns på Källa kyrkogård har inom ramen för detta arbete inte gått att spåra närmare. |
