Stäng fönster Jönköping kn, KUMLABYKYRKOGÅRDEN 1:1 KUMLABY KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kumlaby kyrkogård har en närmast trapetsoid plan med en spets i sydost. Kyrkan ligger mitt på den lilla kyrkogården, något förskjuten mot ingången i väster. Kyrkogården kan utifrån kyrkan delas upp i tre kvarter som här benämns A, B och C. A ligger söder om kyrkan, B öster om och C norr om. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en bitvis fogad, bitvis kallmurad mur av råbruten kalksten, skiff er och kluven gråsten, knappt 1,5 meter hög och knappt 1 meter bred, avtäckt med torv och sedum. Sannolikt härstammar muren från 1700-talet då kungligt påbud utfärdades om stenmurar på kyrkogårdar. I sydvästra och nordvästra hörnen har partier kalvat ut, i det förra fallet till följd av ett träd som sprängt muren. Ingångar Kyrkogården har ingång i väster mitt för kyrkans tornport. I ingången sitter en pargrind av trä, målad i vitt och grönt och troligen tillkommen 1922 i samband med arkitekt Göran Paulis kyrkorestaurering. Vegetation Innanför kyrkogårdsmuren växer en krans av sex almar och två lönnar, alla minst sekelgamla. En av gravarna vid tornet har ett sorgeträd i form av en hängask, karaktäristisk för det sena 1800- talets kyrkogårdsideal. Gångsystem Kyrkogårdens enda gång är en grusad yta mellan kyrkogårdsingången och tornporten. Gravvårdstyper Kumlaby kyrkogård uppvisar gravkonst från 1600-talet till idag. Beståndet av 1600-talsvårdar är troligen det finaste i stiftet. De många fint huggna stenarna är alla av kalksten med rikliga inskriptioner och reliefer. Några enstaka är väldigt enkla och saknar synlig inskription. Någon är bara en liten granitfl is. Det är inte osannolikt att en del vårdar kan stå på ursprunglig plats. Det har dock enligt J M Danielsson förekommit att öns dannemän före sin död uttryckt sin önskan att få en viss märklig sten på sin grav. En lokal variant av smidesvårdar (som även finns på Brahekyrkogården) är företrädd med ett exemplar och torde stamma från 1700- eller 1800-talet. Från sent 1700-tal finns en typiskt nyklassicistiskt vård. Från 1885 till idag är alla vårdar uttryck för gravkonstens industrialisering och den lokala särartens försvinnande. Få vårdar är från förra sekelskiftet och bara några enstaka speglar den tidens statusladdade gravvårdstyper som bautastenar och obelisker. Från 1930-talet fi nns en vård som medvetet anknyter till platsens äldre gravkonst. Vad som dominerar är annars de låga vårdtyper som blev vanliga under 1930-talet Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Bland de yngsta vårdarna finns några små stenar med naturliga former som vittnar om en mer individualistisk gravkultur. Allmän karaktär Kvarter A utgör kyrkogårdens södra del och är närmast att beteckna som ett museikvarter, här fi nns nämligen nästan alla av de äldre vårdarna. Ytan är idag en sammanhängande gräsmatta med oregelbundet stående vårdar som är vända mot såväl öster som väster. Gravvårdstyper Inom kvarteret fi nns 30 resta, handhuggna kalkstensvårdar från 1663–1716 samt sju mer eller mindre fragmentariska 1600-talsvårdar som står lutade mot muren i söder. Vårdarna har rundat eller fasat krön och utförliga inskriptioner om de gravlagda samt på baksidan ofta ett längre bibelord. Stenen över snickaren på Visingsborg, Per Larsson med hustru från 1683, är utformad som en parsten med två rundbågar i krönet. Några stenar har reliefhuggna dekorationer. Två vårdar kröns av ett änglahuvud. Vården över Per Brahes musikant Magnus Persson Stark från 1679 pryds på baksidan av en kerub som blåser i en tenorbasun. Slottsskrivaren Peder Jonsson Skierlings sten från samma år har en skildring av Kristi uppståndelse. Dessa fi gursmyckade stenar är troligen huggna av Per Brahe d.y:s stenhuggare Peter Ingewallsson att döma av den naiva, stiliserade stilen. Detta antagande stöds av att de gravlagda varit knutna till Brahes hov. En låg tumba med mycket nött häll kan kopplas till den 1687 avlidne kyrkoherden Petrus Erland Wirchneus. En säregen smidesvård på stensockel är av en typ som även förekommer på Brahekyrkogården och torde höra hemma i 1800-talet. Från samma sekel bör en kraftigt väderbiten trävård med spetsigt krön härröra, den enda som bevarats av en tidigare mycket vanlig vårdtyp. Från 1864 fi nns en nyklassicistisk kalkstensvård över en hemmansägare. Endast enstaka vårdar är från senare tid. De fl esta är samlade vid kyrkogårdsentrén i nordväst under en hängask. Sorgeträdet är troligen samtida med den första vården, en liten häll från 1885 över kyrkoherden J M Lundén. Tre liknande små hällar eller plattor är från 1897–2004 över medlemmar av familjerna Tingström, Lundén och von Tell. I anslutning fi nns även en stor och stram kalkstenshäll från 1990 över landshövdingen i Östergötlands län, Per Eckerberg och en mer ordinär mellankrigstida vård över en kronolänsman. För sig själv i sydväst står en påkostad jugendvård från 1918 över prästänkan Sophie Wirsén. Från 1930- och 40-talen fi nns tre små vårdar av vanlig låg typ, varav en över en skomakarmästare. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B utgör kyrkogårdens östra del. Det består av tre nordsydliga gravrader med vårdarna vända mot väster. En av gravarna pryds av två stora cypresser. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet domineras av 1900-talet genom typiska låga, rektangulära vårdar från 1930-talet fram till och med 1980-talet. Äldsta vården är en avbruten kalkstensvård från 1600-talet följt av sockeln till en nu försvunnen smidesvård i nordöstra hörnet. Från 1897 finns en typisk obelisk i polerad svart granit. På kyrkoherde J E Wirséns grav från 1915 fi nns en liten grusbädd med en låg gavel, idag den enda grusgraven på kyrkogården. De yngsta vårdarna från 1990- och 2000-talet är små stenar med naturliga former. Bland de äldre vårdarna fi nns några med titel: kantor, nämndeman, kyrkoherde, kranmaskinist, folkskolelärare, predikant, mjölnare och rättare. Kvarter C Allmän karaktär Kyrkogårdens norra del besitter bara fyra gravvårdar, spritt placerade. Gravvårdstyper Äldsta vården är huggen i kalksten 1797 över rektorskan Ulrica Amneus. Utförandet är nyklassicistiskt stramt. En inhuggen sentens minner om alltings förgängelse: ”Det du är har hon varit. Det hon nu är skall du varda.” Från 1902 fi nns en liten bautasten i polerad svart granit. En kalkstensvård från 1933 över handlanden Sirén är utformad med 1700-talets gravkonst som förebild. Därigenom är den ett uttryck för dels en anpassning till lokal tradition, dels för det samtida sökandet efter en ny gravkonst. |
