Stäng fönster Borgholm kn, KÖPINGS KYRKA 1:1 KÖPINGS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Köpings kyrka och kyrkogård ligger utmed väg 136 mitt i samhället Köping. Beskrivning av kyrkogården Allmän karaktär Köpings kyrkogård är en fyrkantig yta utlagd runt omkring kyrkan. De största ytorna finns söder om kyrkan. Området var tidigare indelat i åtta gravkvarter. Denna indelning används inte på den nya gravkarta som finns. I detta arbete har dock den gamla kvartersindelningen använts för att underlätta för läsaren att orientera sig i beskrivningarna. Runt hela kyrkogårdens mur är gravvårdar ryggställda mot muren och vända in mot kyrkogården. Samtliga av dessa gravplatser är dock lagda i öst-västlig riktning. Majoriteten av gravvårdarna står i ryggställda rader med häckar av olika slag emellan. Samtliga är vända mot öster eller väster. Flera av raderna med gravvårdar är utlagda i rak nordlig-sydlig riktning. Det är dock inte kyrkogården varför det ibland uppstår små korta rader med gravvårdar för att fylla ut kilformade ytor. Trots detta ger kyrkogården ett mycket enhetligt och sammanhållet intryck. Omgärdning Kyrkogården omgärdas i samtliga väderstreck av en kallmurad kalkstensmur. På några ställen har muren förstärkts med cement. Ingångar I öster, väster och söder: Dubblad svartmålades smidesgrindar mellan stolpar av kalkstenskolonner från den medeltida kyrkan. Intill varje grind finns en klivstätta av kalksten. I norr: Enkel trägrind med mönster av en sol. Inga stolpar. Vegetation Trädkrans: Blandad, olikåldrig trädkrans bestående av askar, lönnar och björkar. Övrigt: Delar av kyrkogårdens mur är överväxt av murgröna, syrener, jasmine eller snöbär. Gången från kyrkogårdens södra ingång fram till kyrkan kantas av knuthamlade lindar. Utmed gången från kyrkogårdens ingång i öster fram till kyrkans västra ingång är flera olika buskar bl.a. forsythia, smalbladig syren och olvon, planterade. I kvarteren finns häckar av rosor, tuja, liguster och häckoxbär mot vilka gravvårdarna är ryggställda. I kvarter A växer en blågran. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Från var och en av kyrkogårdens fyra ingångar går en grusbelagd gång fram till kyrkobyggnaden. Gravvårdstyper I Köpings kyrka förvaras en stor samling av runstensfragment som hittats på kyrkogården i samband med olika arbeten. Runstenarna är från den äldsta kristna tiden. På kyrkogården finns flera gravhällar. Den äldsta av dessa ska vara från 1200-talet och är dekorerad med ett stavkors. Hällen står idag lutad mot kyrkogårdsmuren i öster. De flesta hällarna är dock från 1600- och 1700-talen. Deras kondition varierar en hel del från fullt läsbara till sönderdelade. Flera av hällarna ligger som lock på gravtumbor. En av dessa tumbor bärs upp av fyra arkitekturfragment från Borgholms slott. Täckhällen saknar dock inskription och inga uppgifter finns om vem gravplatsen ursprungligen tillhört. Hällarna är av kalksten och tumborna av kalksten eller i något fall av trä. Från 1800-talet finns flera gravvårdar av skiftande utseende och material på kyrkogården. Många äldre hällar har bevarats och de finns spridda i samtliga gravkvarter. De är av kalksten, granit eller i form av gjutjärnskors. Mot slutet av 1800-talet blev de höga gravvårdarna av svart granit vanliga på kyrkogården. Utformningen av dessa vårdar hämtar inspiration från flera håll. Gravvårdar med osymmetriska krön och oslipade ytor är inspirerade av nationalromantiken och tanken är att efterlikna runstenar och andra förhistoriska gravmonument. Flera av dekorelementen, som vårdarna är utsmyckade med, är klassicistiska motiv, vanliga under antiken, t.ex. urnor, kransar, girlanger och draperingar. När det gäller dekoren är också den kristna symboliken viktig med t.ex kors, facklor och duvor. Vid den här tiden var det relativt vanligt att ange den dödes yrkestitel. Även de höga gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet finns spridda i samtliga kvarter. Under 1930-talet införde många kyrkogårdar bestämmelser som förbjöd gravvårdar över en viss höjd. På Köpings kyrkogård var maxhöjden en meter. De vårdar som nu blev vanliga var klassicistiskt inspirerade med symmetriska krön. Vanliga dekorelement var kolonner och pelare som kunde vara uthuggna i stenen eller bara slipade som ett mönster. I mitten av 1900-talet förenklades gravvårdarna. De blev låga rektangulära. Dekoren bestod vanligen av ett kors, en duva eller en blomma. Yrkestitlar blev ovanligt. På 1970-talet blev talldungar och soluppgångar vanliga som motiv. Under 1990- och 2000-talet har gravvårdarnas former mjukats upp och dekoren blivit mer personlig. Alla dessa typer finns representerade på Köpings kyrkogård. Yrkestitlar var vanliga i början av 1900-talet och har aldrig helt försvunnit även om de blev mer ovanliga under 1900-talets andra hälft. På moderna vårdar kan dock dekoren bli en form av titel som berättar om den dödes intresse eller yrke. Att ange från vilken by eller gård den döde kommer brukar vara vanligt på landsortskyrkogårdar. Köping är ett mindre samhälle men man har starka band till den omgivande landsbygden och det märks på kyrkogården. På majoriteten av vårdarna finns den dödes hemort angiven. Regeln från 1930-talet som sa att man inte fick ange den dödes hemort slog alltså inte igenom. På Köpings kyrkogård finns, som på de flesta öländska kyrkogårdar, flera vårdar av kalksten. Det dominerande materialet är dock granit. Svart och grå granit är vanligast men även röd förekommer. Minneslund Minneslunden är belägen öster om kyrkan. Platsen omgärdas av tujahäck. I den södra delen finns rabatter med rosor och sommarblommor, ett prydnadskörsbär och små gångar belagda med kalkstensplattor. Även i norr finns rabatt samt ett träkors och ett skåp för ljus. Här är marken insådd med gräs. Minneslunden stod klar 1992. Byggnader Öster om kyrkogården finns en byggnad som rymmer vaktmästeri och garage. Byggnaden har liggande gul panel, vita snickerier och sadeltak belagt med tegel. Framför en av byggnadens dörrar ligger en gravhäll som trappflisa. Utanför kyrkogårdens norsöstra hörn ligger en rad med bevarade kyrkstallar. Byggnaden har stående rödmålad panel, svarta dörrar, vita snickerier och pulpettak belagt med svart plåt. I en del av utrymmena förvaras en samling av arkitektur fragment från den medeltida kyrkan. Föremålen är placerade på en bädd av singel. Övrigt Utmed kyrkogårdsmuren i nordöstra hörnet av kyrkogården är ett antal gravvårdar som plockats bort från kyrkogården placerade Flertalet av dessa har lagts ner. Ett antal gravhällar eller delar av gravhällar står uppställda vid både den östra och västra ingången till kyrkogården. På Köpings kyrkogård finns flera gravhällar, tumbor och stående gravvårdar av hög ålder som gör dem kulturhistoriskt värdefulla. Det finns också vårdar som är tillverkade av speciella material, har en särpräglad utformning eller på annat sätt har en intressant historia. En inventering av vilka gravvårdar som är av störst intresse och ett förslag till åtgärdsprogram gjordes 1998. Detta genomfördes dock aldrig varför flera kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar och hällar på kyrkogården idag är i akut behov av åtgärder. Beskrivning av enskilda kvarter/områden Kvarter A-E Allmän karaktär Kvarteren A-E ligger söder om Köpings kyrka. Öster om den grusgång som går från kyrkans södra ingång rakt söderut på kyrkogården ligger kvarteren A-C samlade utan synliga gränser mellan de olika kvarteren. Väster om samma gång ligger kvarteren D och E och inte heller mellan dem finns någon tydlig gräns. De tre kvarteren A-C ligger samlade utan någon synlig gräns mellan de olika kvarteren. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader vända mot öster eller väster. Mellan raderna är häckar av rosor, liguster, tuja eller häckoxbär planterade. En del gravplatser är också placerade utmed kyrkogårdens mur och gravvårdarna är här vända in mot kyrkogården. Området har en enhetlig karaktär och binds samman av häckarna emellan raderna av gravvårdar. Gravvårdstyper I de fem gravkvarteren finns en stor variation av gravvårdar från olika tider. Äldst är de gravhällar och tumbor som finns bevarade. Några av hällarna står uppställda mot kyrkogårdens mur, bl.a. den äldsta hällen från 1200-talet dekorerad med ett stavkors. Flera hällar och tumbor ligger också ute på kyrkogården. Inskriptionen har i en del fall nötts bort men flera går att datera antingen genom bevarad inskription eller genom upptäckningar av inskriptionen. Bland dem som går att datera är kyrkoherde Olof Törnanders tumba från 1751, i kvarter A, den äldsta. I samtliga fem kvarter finns också flera gravvårdar från 1800-talet. Det är framförallt från mitten av 1800-talet som fler och fler gravvårdar finns bevarade. Samtliga kvarter har också brukats kontinuerligt fram till idag. I kvarter A och B finns en övervikt för äldre vårdar från omkring sekelskiftet 1900 och i kvarter C är flera vårdar från 1980-talet men även i dessa kvarter är den stora blandningen det mest utmärkande draget. De första gravvårdar man lägger märke till, förutom hällarna, är de höga gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Dessa vårdar är en viktig del av gravkvarterens karaktär. De har för tiden typiska stildrag och dekorer. Det samma gäller gravvårdarna av yngre datum. De är låga och rektangulära med dekorelement som var vanliga under olika perioder av 1900-talet. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Det finns också flera vårdar av kalksten, vilket är ett typiskt öländskt drag. I övrigt finns ett gjutjärnskors i kvarter A, ett marmorkors i kvarter C, en gjutjärnsurna och ett modernt träkors i kvarter D samt två gjutjärnskors och ett modernt träkors i kvarter E. Att ange från vilken by eller gård den döde kommer är mycket vanligt. På fler än hälften av vårdarna i varje kvarter är det angivet. Även yrkestitlar är relativt vanliga i samtliga kvarter. De vanligaste titlarna är lantbrukare och hemmansägare. Ovanliga titlar är komministerfru, redaktör, drängen, kronobåtsman och trotjänarinna. Övrigt I kvarter A och E är fler av socknens präster begravda. Olof Törnander (1751), Anders Carlsson (1950), Carl Johan Kjellberg (1894), Abraham Lindwall (1878) och Johan Sandberg (död i Mortorp 1920) är alla begravda i kvarter A medan Uno Hummerhjelm (1930) och Peter Dahlström (1854) är begravda i kvarter E. I kvarter A finns en gravvård i form av en avbruten trädstam. Vården är av kalksten och har en marmorplatta med inskription. Den är familjegrav för A. P. Davidsson från Äsa. Det avbrutna trädet ska symbolisera den avbrutna livsbanan. Den visar också på tidens nationalromantiska strömningar där närheten till naturen var ett viktigt inslag. En av kyrkogårdens gravtumbor, längst söderut i kvarter C, ska enligt traditionen bestå av arkitekturfragment som hämtats från Borgholms slott. Inskriptionen på tumbands gravhäll är idag bortnött. Kvarter F-H Allmän karaktär Kvarteren F- H är belägna norr om kyrkan. Längst i öster ligger kvarter H följt av kvarter G utan någon synlig gräns mellan de båda kvarteren. Genom kvarter G går en grusgång från kyrkogårdens ingång i norr och söderut på kyrkogården. Gränsen mellan kvarter G och kvarter F längst i väster är även den otydlig. Även här är vårdarna placerade i ryggställda rader med häckar av tuja och häckoxbär emellan. Gravvårdarna är vända mot öster eller väster. Det finns även gravplatser utmed kyrkogårdens mur och dessa vårdar är vända in mot kyrkogården. Gravvårdstyper I de tre kvarteren finns en blandning av gravvårdar från olika tider. Det som skiljer dessa kvarter från kvarteren på kyrkans södra sida är att här saknas hällar och tumbor. Man kan också se en viss övervikt för gravvårdar från 1900-talets andra hälft. I samtliga tre kvarter finns dock vårdar från mitten av 1800-talet. Den äldsta daterade stenen är en minnesvård i form av ett kalkstenskors från 1855 som finns i kvarter F. Liksom på den södra sidan utgör de äldre höga vårdarna en viktig del av områdets karaktär. Alla tre kvarteren har också brukats kontinuerligt fram till idag vilket gör att här finns flera typer av gravvårdar som varit vanliga under 1900-talet. Materialet är främst grå och svart granit men också röd granit förekommer. Det finns också flera vårdar av kalksten. Utöver dessa material finns en vård av marmor, ett smideskors och ett kors av plåt i kvarter H samt ett gjutjärnskors i kvarter F. Den gård eller by den döde kommer ifrån finns angivet på mer än hälften av gravvårdarna i samtliga tre kvarter. Det är också mycket vanligt att ange den dödes yrkestitel, i synnerhet i kvarter H. Liksom på den södra sidan är lantbrukare och hemmansägare de vanligaste men här finns flera olika titlar. Ovanliga titlar är fil.dr, odlare av Skedemosse, flaggjunkare, ålfiskare, hovfotograf och rikssångledare. Övrigt I kvarter H ligger flera medlemmar av släkten Hildebrand begravda. Här finns bl.a. Albin Hildebrands gravvård från 1848 (datering saknas dock på vården). När Sveriges befolkning i mitten av 1800-talet började växa kraftigt genomfördes på statligt initiativ flera nyodlingar av mossmarker och sänkningar av sjöar. Skedemosse var ett av dessa område som ansågs lämpligt. Staten gjorde en stor del av dessa arbeten och därefter såldes gården Skedemosse till studerande Albin Hildebrand och bokhållaren Niklas Hammarström. Hammarström valde efter en tid att lämna projektet och därefter drevs gården av Hildebrand. Albin Hildebrand var född på Flerohopps bruk i Madesjö socken. Han var äldre bror till riksantikvarien Bror Emil Hildebrand. Albin Hildebrand dog 1848. Gården ägs än idag av familjen. I kvarter F ligger hovfotografen Karl Nilsson begravd. Han grundade en fotoaffär och ateljé som idag heter Nilsson-Foto. Även hans yngre bröder Erik och Knut var engagerade i företaget och blev med tiden delägare. År 1932 utnämndes Karl till hovfotograf av Gustav V. Senare fick även Knut denna titel och också Eriks son Bengt Nilsson. |
