Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gotland kn, VISBY MUREN 13 KV MUREN 13

 Anlaggning - Beskrivning

Beskrivning
KVARTERET MUREN - Kvarteret Muren utgör ett långsmalt område på norra Klinten som sträcker sig längs ringmuren från Rackarplatsen i norr till Dalmanstornet i söder. Mot väster angränsar kvarteret till Norra Murgatan. Kvarteret är beläget på den östligaste delen av norra Klinten, vilken tidigare benämndes Österklint. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 145-160.
Kvarteret Muren började planläggas och bebyggas under 1750-60-talen, med relativt jämnstora och ofta rektangulära tomter. Den första bebyggelsen utgjordes av enkel trähusbebyggelse. De flesta husen placerades i ett hörn av tomten med långsidan i liv med gatan i väster. Några byggnader placerades med gaveln mot gatan och andra byggdes ihop med muren. Flera hus låg indragna från gatan och det var annars ovanligt på norra Klinten. Detta kan tyda på att byggnaderna var uppförda före det att kvarteret planlades. Den här delen av staden präglades av fattigmansbebyggelse och ofta delade flera familjer på ett bostadshus. Närheten till Rackarplatsen, där nattmannen hade sin bostad fram till 1861, har antagligen inneburit att den norra delen av kvarteret var illa sedd. Tillgången till vatten var dålig och endast ett fåtal brunnar fanns på Klinten. Detta innebar att man 1863, lät borra en brunn i Östergravar, utanför ringmuren. I samband med detta togs ett ringmursvalv upp i kvarterets mitt och genom den så kallade Brunnsporten förbättrades människornas möjlighet att komma över vatten. Bebyggelsen på tomten där porten kom att ligga revs och en passage för allmänheten skapades. Under 1900-talets början revs bebyggelsen på fastigheten Muren 6, vilken sedan dess utgjort en allmänning.
I stort sett har kvarteret bevarat tomtindelningen från det att fastigheterna infästes under 1700-talets mitt. Kvarteret utgörs av 14 fastigheter, där en av dessa sedan 1900-talets början är ett grönområde som tillhör gaturummet. Övervägande delen av bostadshusen är mycket välbevarad småskalig 1700-talsbebyggelse och har mot gaturummet behållit den ursprungliga karaktären, medan de ofta tillbyggts mot gårdarna under 1800- och 1900-talet. Mycket lite av den äldre gårdsbebyggelsen är bevarad. I de fall där nya huvudbyggnader har uppförts har de tidigare planken mot gatan ersatts med putsade, låga murar. I och med att fastighetsgränserna ändrades så uppfördes nya hus. Dessa nyuppförda hus har uppförts med ett formspråk som anpassats väl till den lokala byggnadstraditionen. Kvarterets befolkning har under 1900-talet förändrats från fattigmansbefolkning till en blandad befolkning, där flera av fastigheterna bebos endast under sommarmånaderna.
MUREN 13 - Fastigheten Muren 13 är kvarterets minsta tomt. Den är belägen i den södra delen av kvarteret och angränsar till Norra Murgatan i väster och ringmuren i öster. Enligt husklassifikationen 1785 var tomten bebyggd med ett trähus med brädtak och benämndes Klinteroten IV: 157. Fastigheten har troligen bevarat sin tomtgräns sedan dess. En husförhörslängd från 1794-1810 uppger att ovan nämda trähus revs 1794.
Den nuvarande huvudbyggnaden har troligen uppförts omkring sekelskiftet 1800 med delar från, och på samma plats som det äldre trähuset. Den är placerad med gaveln mot Norra Murgatan. Byggnaden, en reveterad låg enkelstuga i skiftesverk under flackt sadeltak, räknas som Visbys minsta boningshus.
På 1883 års karta finns ett avträde i tomtens nordöstra hörn, vilket är sammanbyggt med ringmuren. Denna byggnad revs 1962, i samband med att ägarna Gotlands Fornvänner lät installera wc i huvudbyggnaden. I ett av ringmursvalven lät man 1962 uppföra ett redskapskjul.
Fastigheten avgränsas med ett högt locklistplank mot Norra Murgatan och ytterligare ett plank längs den norra fastighetsgränsen. Gården är belagd med kalkstensflis och växtligheten domineras av rosor och örter.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7