Stäng fönster Gislaved kn, REFTELE 7:1 REFTELE KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Reftele kyrkogård består av tre enheter. På en oregelbunden platå i sydväst ligger den gamla kyrkogården (kvarter XXVI – XXXIII). Öster därom, på andra sidan kyrkvallen med sockenstugan, står kyrkan med omgivande kyrkogård från 1882 – 1905. Denna har en vidsträckt oregelbunden form vars i norr avfasade nordvästra sida bestäms av terrängen. Även denna kyrkogård utgörs av en platå, vars högsta punkt ligger i öster. Från denna punkt sluttar terrängen åt söder, norr och väster. Denna kyrkogårds äldsta del från 1882 har en rektangulär form och omfattar kvarteren söder om kyrkan (kvarter I – XI). Norr om kyrkan är 1905 års utvidgning. På krönläget ligger den nuvarande minneslunden och i kvartscirklar i sluttningen åt nordväst de 1944 planerade kvarteren (XIV – XX). Nedanför dessa är de ursprungliga kvarteren (XXIII – XXV). Nedanför gamla kyrkogården ligger i norr 1961 års kyrkogård (kvarter XXXV – XLIII). I backen mot gamla kyrkogården finns bårhus och i backen mot 1905 års kyrkogård ett förråd/garage. Omgärdning Gamla kyrkogården omgärdas av ca 1 meter höga kallmurar av stora markstenshällar och block, troligen lagda under 1700- eller 1800-talet. Vid alla sidor utom i sydost rör det sig om stödmurar. En stor del av östra sidan upptags av sockenstugans baksida. I det nordöstra hörnet är i muren en granittrappa med galvaniserade stålrörsräcken. På en karta från 1807 har den gamla kyrkogården ingång i sydväst och sydost, sannolikt med stigluckor. Kring nya kyrkogården är kallmurar från 1905, vid alla sidor utom den östra i form av stödmurar. I söder och väster är muren lagd av kilade och tuktade granitblock i två skift medan den vid övriga sidor består av otuktad marksten i varierande storlekar, överväxta med mossor. Murhöjden varierar mellan omkring 0,5 och 1,5 meter. I nordväst fi nns en trappa av kanthuggen granit med stålrörsräcke. Den nyaste kyrkogården från 1961 avgränsas i väster av en kallmurad skalmur av kilade och tuktade gnejsblock i kvader, ca 1 meter hög. Åt sydost avgränsas kvarteren av en låg mur av kanthuggen gnejs med betongkärna. Denna mur är överväxt med vildvin. Ingångar Gamla kyrkogårdens ingång är placerad i sydost. Nya kyrkogården har tre ingångar, en i väster mitt för tornporten, en i söder mitt för sydporten med en mindre trappa och en i öster, något norr om kyrkan. Alla utom den sista ingången har pargrindar i smide med bandjärnsrosetter, troligen tillverkade i samband med nya kyrkogårdens invigning 1882. Samtida är de toppiga grindstolparna av finhuggen granit. Den östra ingången har en smidesgrind från 1905 av likartad karaktär som de nämnda, upphängd mellan två otuktade granithällar. 1961 års kyrkogård har i väster en stramt utformad pargrind i smide mellan två finhuggna stolpar av granit. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en bitvis gles trädkrans av äldre lövträd, huvudsakligen lönnar men även kastanj och ask. Kring nya kyrkogården fi nns en trädkrans av välväxta lönnar, kastanjer och almar, troligen planterade 1882 – 1905. Almen vid västra ingången skall vara socknens största träd. Några spridda äldre lönnar växer i kvarteren norr om kyrkan. 1961 års kyrkogård avgränsas med i norr en rad av lindar, i väster en rad av björkar och i söder ett buskage med almar. Lindar är planterade i gångarnas skärningar. Rumsskapande häckar och andra planteringar spelar en stor roll för intrycket av de båda yngre kyrkogårdarna. Gångsystem Grusgångar defi nierar gravkvarteren på de olika kyrkogårdarna. På alla delar utom norr om kyrkan är de rätvinkligt utlagda. De båda radiellt utstrålande gångarna ned från minneslunden har avsatser med kantställda, nedgrävda kalkstenshällar, s.k. åsnestigar. På nya kyrkogårdens södra del har fl era mindre grusgångar lagts igen. Gången från västra ingången till tornporten är belagd med marksten av betong. Från 1961 års ingång i väster och mellan de olika kyrkogårdarna löper en mindre, asfalterad körbana bort till förrådsbyggnaden med anslutning från parkeringen vid sockenstugan. Gravvårdstyper Reftele kyrkogård kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från medeltid fram till idag. Äldst är tre ristade gråstenshällar med geometriska mönster och palmetter respektive vapensköld, vilka sannolikt är medeltida. Från 1700-talet fi nns ett antal enkla granitvårdar. De första industriellt framställda vårdarna är de av gjutjärn från 1800-talets mitt och andra hälft. Från förra sekelskiftet finns flera exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar fick status istället uttryckas på bredden istället. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår idag främst på delar av gamla kyrkogården. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Bland de äldre gravarna finns några exempel på inramning i form av järnstaket. Allmänna linjen är företrädd med karaktäristiskt småskaliga vårdar på gamla kyrkogården. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Bårhus Bårhuset från 1961 är ritat av arkitekt Boo D:son Widén och ligger nordsluttningen från gamla kyrkogården. Murarna av betong är utvändigt klädda med granitkvader med rå yta. Entrépartiet är kraftigt framspringande med en kopparplåtsklädd pardörr. Det långt neddragna sadeltaket täcks av skiffer. Förråds- och garagebyggnad Byggnaden är ritad 1978 av arkitekt Per Rudenstam. Väggarna är av lättbetongblock med slammad yta, avfärgad med gulvit silikatfärg. Ena långsidan består av regelstomme med svartmålad lockpanel och plåtklädda dörrar. Sadeltaket är täckt med betongpannor. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter I – XIII Allmän karaktär Kvarter I – XIII utgör ytan söder och öster om kyrkan och anlades, med undantag för det östligaste kvarteret längs kyrkogårdsmuren, 1882. Kvarter I, II och XII sträcker sig längs kyrkogårdsmurarna i söder och öster. II – IV, V – VII och VIII – XI bildar idag tre stora, rätvinkliga kvarter med gravarna i nord-sydliga rader, på den västra hälften med rumsskapande avenbokshäckar längs raderna. Kvarter XIII utgör ett mindre kvarter invid koret. Gravarna är till stor del familjegravar. Gravvårdstyper Den helt dominerande gravvårdstypen är efterkrigstidens låga, rektangulära sten i grå eller svart granit. Exempel fi nns från sent 1930-tal till idag, med tyngdpunkt på 1940- och 50-talen. Formspråket är tämligen stramt, ofta med klassiserande element. Ett fåtal av dessa gravar har mer påkostade vårdar, exempelvis en polerad svart granitvård från 1941 med tillhörande bänkar i samma material och invid densamma en 1700-talsinspirerad gravhäll i kalksten från 1943. De tämligen fåtaliga äldre gravarna återfi nns huvudsakligen i raderna längs med kyrkogårdsmuren. Flera av dessa har högresta stenar i form av bautasten eller obelisk, några få har en rent individuell utformning. Äldsta vården är rest 1892. Av de tidigare vanliga grusbäddarna och stenramarna återstår idag tio sådana gravarrangemang, två i svart, polerad granit vid gången fram till kyrkan, fem i kvarter XII och fem i kvarter XIII. Två stycken av gravarna inhägnas av smidesstaket. Särskilt påkostade utföranden fi nns inom den väl sammanhållna gruppen av grusgravar från 1910- och 20-talet invid koret, gravar tillhöriga godsägare och grosshandlare. Här fi nns fi nt huggna gavelpartier med blomsterurnor och stenpollare med kopparstaket. En stor natursten från 1944 i kvarter XI minner om disponent Skogsfors och bruket med samma namn. Flera av de något äldre vårdarna bär titel, vanligast är hemmansägare. Vid sidan av ovan nämnda titlar fi nns även nämndeman, länsskogsvaktmästare, banktjänsteman, bankkamrer, handlande, elektriker, barnmorska, byggmästare, skräddaremästare, predikant, disponent, snickarmästare, kyrkovärd, lantbrukare, kakelugnsmakare och piga. Kvarter XIV – XX med minnes- och urnlund Allmän karaktär Kvarter XIV – XX upptar krönläget norr om koret och sluttningarna åt norr och väster. Området projekterades 1944 av arkitekt Hugo Bolker. Minneslunden utgörs av den gamla ceremoniplatsen. Den ligger på krönläget inom kvarter XIV och har en närmast oval plan, begränsad av en hög avenbokshäck. Markytan utgörs sedan omdaningen 1991 av två oregelbundna gräsrundlar omgivna av små gångar med gatsten. I fonden står ett litet granitkors i en rabatt. Öster om minneslunden är en smärre yta med några sentida kist- och urngravar. Vid norra och västra sidan ligger gravraderna i kvartscirklar ned för slänten. Rygghäckar av avenbok har en rumsskapande verkan. Längst i nordväst ligger ett mindre urngravskvarter, avgränsat av häckar. Några gamla lönnar och en hängbjörk utgör stämningsskapande inslag. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är tämligen enhetligt med låga, rektangulära vårdar av främst opolerad grå granit från 1954 till idag. Merparten av vårdarna är från 1950- och 60-talen. Dessa har som regel ett stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda. Urngravskvarteret har små liggande stenar från 1947 till idag. Titlar förekommer sparsamt: fotograf, prost, riksdagsman, hemmansägare, målaremästare, banmästare, landstingsman, veterinär, fabrikör, skolvaktmästare. Längst ned i norr fi nns vid gången ett fåtal äldre vårdar som hör samman med 1905 års gravkvarter, dessa är från 1930-talet. Kvarter XXI – XXV Allmän karaktär Kvarter XXI – XXV är anlagda 1905. XXI och XXII utgör en dubbel gravrad nedanför Bolkers kvarter. XXIII är ett större kvarter i väster, med gravar i nord-sydliga rader vända mot öster, medan XXIV sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren och XXV längs den östra. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är tämligen blandat, utom i kvarter XXIII och XXV där det nästan uteslutande rör sig om låga rektangulära vårdar från 1960- och 70-talet. Områdets äldsta vårdar är tre högresta stenar från 1907 i nordöstra hörnet. En stor del av de äldre gravarna har haft grusbädd, men idag finns bara två kvar, båda i kvarter XXI. Dessa gravar från 1918 respektive 1926 har storskaliga bautastenar och den ena grusbädden inhägnas av en kätting på pollare. Titlar finns främst på de äldre vårdarna, vanligen rör det sig om hemmansägare och lantbrukare, men det fi nns även en handlande och en elinstallatör. I det nordöstra hörnet står en mängd borttagna äldre vårdar. Elva av dessa är gjutjärnskors från 1868 – 96, några gjutna i Anderstorp (Mofors) och Häryd. Ytterligare borttagna vårdar ligger utanför kyrkogårdsmuren. Det rör sig bl.a. om sju gjutjärnskors, tre 1700-talsvårdar och vad som troligen är ett stycke av en medeltida gravhäll med ristade palmettmotiv (eventuellt en bit av en av vårdarna som finns på gamla kyrkogården). Gamla kyrkogården (Kvarter XXVI – XXXIII) Allmän karaktär Gamla kyrkogården har en oregelbunden form, avsmalnande åt väster. Kvarteren är rätvinkliga. Kvarter XXVI ligger längs kyrkogårdsmuren i söder med korta nord-sydliga rader av stora gamla familjegravar. XXVII utgör allmänna linjen längst i väster med nord-sydliga gravrader. I båda kvarteren är vårdarna vända mot öster. XXVIII, de sammanslagna XXX och XXXI samt XXXII utgör de mellersta kvarteren, det södra av dessa ett renodlat gruskvarter. Gravarna är som regel orienterade längs med gångarna. Kvarter XXIX är troligen en äldre allmän linje med något glesa nord-sydliga gravrader. XXXIII sträcker sig längs norra kyrkogårdsmuren. Gravvårdstyper Gamla kyrkogården har ett rikt gravvårdsbestånd från 1800-talet och 1900-talets första hälft. Endast ett fåtal vårdar är senare. De äldsta vårdarna på ursprunglig plats utgörs av en grupp med sex gjutjärnskors från 1841 – 79 vid ingången och i sydvästra hörnet. Ett av dem är rest över prosten Adolf Lindwall och tre över prosten C M Nilsson med fru och barn. Två kors har gjutets vid Åminne bruk och ett vid Häryd. På kyrkoherde Esaias Bexells kättinginhägnade grusgrav från 1930 reser sig ännu en gjutjärnsvård. Flera gravar i kvarter XXVI tillhör adelssläkter som bebott de gamla godsen i socknen, Stora och Lilla Segerstad, Strand och Väboholm. Vid ingången fi nns två grusgravar från 1876 över familjerna von Mentzer och Kuylenstjerna. Den ena omges av kätting på pollare och den andra av ett smidesstaket från And. Johanssons smidesverkstad i Halmstad. Vårdarna utgörs av en obelisk och två kors i polerad granit. Vidare fi nns några obelisker resta över medlemmar av familjen Planting-Gyllenbåga. Några gravvårdar på kyrkogården är särdeles storskaliga. Särskilt gäller detta en bautasten från 1906 över nämndeman och en obelisk från 1915, vilka är över två meter höga. Oscar Palms polerade sten i svart granit från 1935 får jämte storleken även en individuell prägel genom sin porträttrelief av den gravlagde. Grusgravar präglar i hög utsträckning kyrkogårdens inre kvarter. Kvarter XXVIII är ett renodlat gruskvarter med låga måbärshäckar som inramar de olika gravarna, vilka är uppdelade efter gårdar. I övrigt rör det sig om stenramar i de övriga kvarteren. Totalt fi nns det kvar 27 grusgravar på gamla kyrkogården. Många har låga och breda vårdar från 1930-talet, vilka utgör en del av stenramen. Allmänna linjen består av i princip obrutna rader av småskaliga vårdar från 1929 – 67. Sannolikt är ett tiotal av vårdarna i kvarter XXIX delar av en allmän linje från 1903 – 05 samt 1927 – 29. I sydöstra hörnet har sex handhuggna granitvårdar samlats. Fyra av dem är från 1730 – 65 med enkla former och ristad inskription. Två hällar är sannolikt medeltida, den ena med en vapensköld, den andra med geometriska former och en stiliserad blomma. Flera vårdar på gamla kyrkogården bär titel: kammarherre, kommendör, major, svärdsriddare, gästgivare, friherrinna, kapten, riksdagsman, lärarinna, kantor och folkskollärare, länsskogvaktare, trotjänare, lantbrukare, hemmansägare, kyrkovärd, skräddaremästare, trävaruhandlare, poststationsföreståndare, handlande. Kvarter XXXV – XLIII Allmän karaktär Kvarter XXXV – XLIII utgör 1961 års kyrkogård. Kvarteren är rätvinkliga med gravar i öst-västliga rader, vända mot huvudgången. Ett undantag utgör det nordöstligaste kvarteret med nord-sydliga rader. De nordvästra kvarteren är ännu outnyttjade. Raka häckar bildar mindre rum eller gravgårdar. Längs hela södra sidan är en svag stigning med små granittrappor och ett bälte av högväxta buskar. Mitt för anslutningen från sockenstugan är en liten vilplats vid en inkragning i muren. Marken är belagd med tuktade gråstenshällar och i fonden står ett kopparkors som tidigare hörde samman med ceremoniplatsen. Kvarter XLIII utgörs av ett fåtal gravar längs körvägen mot förrådsbyggnaden. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet spänner från 1966 till idag. Alla håller den för efterkrigstiden vanliga låga profi len. De äldsta vårdarna är i kvarter XXXVI, 1966 – 73, och har alla en stram utformning och är tillverkade i grå granit. De yngre vårdarna från 1980-talet och framåt uppvisar en större variation i form och material. |
