Stäng fönster Motala kn, EKEBY 5:1 EKEBYBORNA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Ekebyborna kyrka Sockennamnet lär betyda Ekeby vid Boren, till skillnad från Ekeby (ibland skrivet Ekeby-Holaved) socken i Boxholms kommun. Ekebyborna kyrka är sannolikt ursprungligen uppförd under 1100-talet som en tornlös kyrkbyggnad. Tornet som stammar från en senare del av samma århundrade är försett med en emporivåning med två bostadsrum vilka enligt legenden ska ha bebotts av den heliga Birgitta under den tid som ombyggnader skedde på Ulvåsa. Legenden vet också att berätta att Birgitta själv instiftat kyrkan efter ett äventyr på Borens vatten, kyrkan är dock betydligt äldre än så. Kyrkan valvslogs under 1400-talet och försågs med nya målningar som överkalkades på 1700-talet då också nya stora fönsteröppningar upptogs. I slutet av 1500-talet tillkom Bielkekoret avsett för den berömde Hogenschild Bielke till Ulvåsa och hans hustru Anna Sture. Bielke som var fiende till Karl IX avrättades i Stockholm 1605, hans huvud fästes upp på Söderport och han kom först efter många år att begravas. Då i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Kyrkan brann efter ett åsknedslag 1671 och stora delar av tornet, den närbelägna klockstapeln och Klockaregården brann ned. Restaurering utfördes 1828 vid vilken det gamla vapenhuset togs bort. Samtidigt flyttades ingången från södra långhuset till tornet. Samtidigt reveterades kyrkan och fick den nuvarande vita fasaden. En ny restaurering vidtog sedan 1925 och 1948. Mindre renoveringar (omläggning av tak, omputsning mm) är vidtagna 1971, 1983 och 1996. I Östergötlands länsmuseums arkiv förvaras ett utdrag ur kyrkoböckerna för Ekebyborna, gjort av Birgitta Olai där alla kyrkans reparationer finns angivna från 1745–1839. Äldsta bilden på kyrkan är en teckning av Johannes F Koch från 1787. Denna visar kyrkan från söder. Större delen av bilden upptas av Klockaregårdens traditionella äldre byggnader och den viktigaste informationen på bilden är att det senare rivna vapenhuset finns med. Bortsett från detta har kyrkan samma utseende idag som på Kocks bild. BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN Kyrkogården är inte indelad i kvarter. I denna inventering har en uppdelning gjorts. För denna används beteckningen Yttre kvarteret för gravplats 1-48, Inre norra för gravplats 49-93 och Inre södra för plats 94-202. Allmän karaktär Kyrkogården innehåller flera viktiga karaktärsskapande element. I söder främst trädkransen av ornäsbjörk och grusgravskvarteret. I norr de kvarvarande linjegravarna. Längs kanterna huvudsakligen de äldre höga vårdarna resta över hemmansägare och godsägare. Bland dessa två relativt unga enkla obearbetade stenar över godsägare till Ulvåsa (von Essen och Horn av Åminne). Mitt på norra sidan en hög ljus vård över folkviseinsamlaren, författaren och läraren Levin Christian Weide som haft stor betydelse för den folkliga kulturens fortlevnad i Östergötland. Omgärdning Hela kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur som i västra halvan av anläggningen ligger i höjdliv med kyrkogården på insidan som en terrassmur, medan den i östra halvan är försedd med kraftigt sluttande grässlänt på insidan. Muren är byggd av mellan 3 –7 varv natursten, varav en del lätt bearbetade. Muren är i kallmur och enstaka kalksten ingår. Från huvudgrinden och ned till SV hörnet är dock muren helt och hållet byggd av staplad tillhuggen kalksten i 4–6 lager. Västra muren: Mot väster är omgärdningen komplicerad och består av ett flertal moment. A, en borttagen trädrad bildar gräns mot gårdstomten i väster. B, därefter följer en gräsväg fram till trädgårdsavfallsdumpningsanläggningen i NV. C, därefter följer en brant grässlänt upp till kyrkogårdsmuren. D, därefter en låg kyrkogårdsmur som bildar en platå på platsen. E, på platån står en äldre trädkrans av vilken 3 ekar återstår. F, en ca 1,75 m hög tujahäck bildar gräns mot själva gravområdet. Norra muren: I norr bildar kyrkogårdsmuren gräns mot det parkliknande området. Innanför denna en ca 1,70 m hög tujahäck. Östra muren: Mot öster bildar kyrkogårdsmuren gräns mot vägen till den gamla prästgården. Muren buktar kraftigt utåt för att ge plats åt kyrkans kor. Innanför muren finns en gles trädkrans av 1 björk och 2 ekar. Södra muren: Mot söder består omgärdningen av kyrkogårdsmuren och innanför den en trädkrans av 5 ornäsbjörkar och en ek. Ingångar Över sluttningen längst i väster leder två trappor lagda av natursten från gräsvägen upp på platån väster om tujahäcken En vid trädgårdsavfallsanläggningen och en i SV. I N delen av den västra tuijahäcken och rakt mittemot den NÖ grinden finns en öppning i tujahäcken som leder till trädgårdsavfallsanläggningen. Intill boden i NÖ hörnet finns en dubbelgrind av smidesjärn ornerad med spjälor och enklare korsornament. Grindstolparna bildas av 4 sammanfogade kalkstensplattor med ett platt tak, i ena fallet en kalkstensplatta och i det andra en gjuten cementplatta. Ingången består av gjutna trädgårdsplattor. Huvudingången ligger i söder och har en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel. Vegetation Runt kyrkogården finns en trädkrans med: Väster: 3 ekar och en 1,5 m hög tujahäck. Norr: En 1,75 m hög tujahäck Öster: 1 björk och 2 ekar Söder: 5 ornäsbjörkar och 1 ek. Dessutom: Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan kortklippta tujahäckar (ca 0,3- 0,4 m höga). Det består av tre dubbelrader och en enkelrad med gravar med gångar mellan. Inne i området finns 4 formklippta träd i anslutning till gravstenar, 2 tujor och 2 enar. Ö om Bielkekoret finns tre rader gravar separerade av två kortare N-S löpande häckar, från öst först en 0,6 m hög ölandstok och därefter en lika hög oxbärshäck. Den inre norra delen av kyrkogården består av N-S radsystem av gravar med häckar mellan. Från öst först en 0,6 m hög oxbärshäck, därefter en 0,4 m hög tujahäck, därefter en 0,6 m hög oxbärshäck, en 0,7 m hög aronia och slutligen en 0,6 m hög oxbärshäck återigen. Inne i det inre norra kvarteret finns också en ståtlig ensamstående cypress. Enstaka gravvårdar omges av formklippta tujor. Innanför kyrkogårdsmuren i öster och kring minneslunden finns också ett system av 7 formklippta enar och 4 formklippta tujor. Gångsystem Ett system med en kringgående grusgång av naturgrus är inte konsekvent genomförd. Gången finns kring kyrkan i öster men ersätts av en gräsgång mellan koret och den NÖ grinden. Dessutom längs med den västra och norra ytterkanten av kyrkogården. I norr består dock gången av gjutna trädgårdsplattor. I söder är hela kyrkogården lagd med naturgrus. Mellan gravraderna är gångarna gräsbevuxna. Gravvårdstyper Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan låga tujahäckar. De äldsta stenarna visar att detta är anlagt ca 1900. De flesta stenar är dock utbytta. Enstaka stenramgravar med grusläggning och i två fall med smidesjärnstaket finns. En grav har haft låga granitstolpar med järnkedja mellan. Av denna återstår en sida. Längs med ytterkanterna står flera höga äldre vårdar, i några fall med kors ovanpå. Dessa kompletteras av ett flertal yngre vårdar. Inne i det södra kvarteret huvudsakligen yngre nya vårdar. Ett tiotal av de gamla linjegravstenarna finns dock kvar på ursprungsplats. Mellan koret och östra kyrkogårdsmuren har ett antal äldre kulturhistoriskt intressanta vårdar ställts upp som museivårdar (ca 1700–1900). Utanför tujahäcken i väster har alla borttagna linjegravstenar ställts upp i ordning. Nedanför dessa ligger en nyligen upptäckt 1700-talsten. Minneslund Minneslunden är anlagd intill kyrkogårdsmuren i öster, mitt mellan koret och den NV grinden. Den bildas av en rektangulär häck av prydnadsgran med gräsmatta innanför. I NÖ en enkel gråsten med ordet ”minneslund” inhugget. Kring denna en stenstättning av gatsten. Här står också ett smidesjärnskors med infästningsanordning för blombuketter. I gränsen mot öster står 3 låga formklippta enar. Byggnader Inne i kyrkomuren i NÖ ligger en bod. Denna är möjligen en äldre tioendebod, men är i så fall mycket kraftigt ombyggd. Bottenvåningen är murad och vitkalkad. Skador i NVvisar att murningen kan vara av gammalt (medeltida?) datum. Byggnaden har en halv övervåning av brunbetsad panel. Taket täcks av enkupigt tegel. Vindskivor mm detaljer är i brunbetsat trä. Hängrännor i modern plåt. Dubbelport av ribbat trä, brunmålad (ca 1900?). Ett trädgårdsskjul och en trädgårdsavfallsanläggning finns utanför tujahäcken i NV. Skjulet ligger i souterräng och har en murad nedervåning och en panelad, brunbetsad övervåning. Platt tak av plåt. Ca 1950 –70. Övrigt Mitt på norra sidan en hög ljus vård över folkviseinsamlaren, författaren och läraren Levin Christian Weide, som haft stor betydelse för den folkliga kulturens fortlevnad i Östergötland. SÖ hörnet av kyrkogården förefaller ha varit platsen för en byggnadshytta. Vid gravgrävning här har en stor mängd byggavfall och kalkbruksrester påträffats liksom en borttagen fot till en medeltida dopfunt. Möjligen kan kyrkogården ursprungligen varit betydligt större mot öster. I så fall har vägen till Ekebyborna gamla prästgård passerat över den. I gränsen till den nya parkeringen ligger ett stort upplägg sten som kan vara rester efter en borttagen äldre bogårdsmur. Detta skulle kunna förklara kyrkans assymetriska läge på kyrkogården. Allmänna linjen har varit belägen norr om kyrkan på den inre delen av kyrkogården. Ett 10-tal stenar från den tiden (de stenar som står är resta över människor med ännu kvarlevande släktingar) står kvar på ursprunglig plats. Övriga är flyttade till västra kyrkogårdsmuren och utställda som museistenar. Armaturer av smide i äldre gatlyktmodell. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Yttre kvarteret Gravplats nr 1-48 Kvarteret omfattar gravplats nr 1-48 och utgörs av de gravplatser som ligger mellan den kringgående grusgången och kyrkgårdsmuren på alla sidor utom i SÖ där denna gång saknas. Allmän karaktär Karaktären ges huvudsakligen av enstaka monumentala vårdar och av det stora inslaget av vårdar från tidigt 1900-tal. Raden med ornäsbjörk i söder ger ett speciellt ljus. Omgärdning Hela kyrkogården omges av en kyrkogårdsmur som i västra halvan av anläggningen ligger i höjdliv med kyrkogården på insidan, medan den i östra halvan är försedd med kraftigt sluttande grässlänt på insidan. Muren är byggd av mellan 3–7 varv natursten, varav en del lätt bearbetade. Muren är i kallmur och enstaka kalksten ingår. Från huvudgrinden och ned till SV hörnet är dock muren helt och hållet byggd av staplat tillhuggen kalksten i 4–6 lager. Västra muren: Mot väster är omgärdningen komplicerad och består av ett flertal moment. A, en borttagen trädrad bildar gräns mot gårdstomten i väster. B, därefter följer en gräsväg fram till trädgårdsavfallsdumpningsanläggningen i NV. C, därefter följer en brant grässlänt upp till kyrkogårdsmuren. D, därefter en låg kyrkogårdsmur som bildar en platå på platsen. E, på platån står en äldre trädkrans av vilken 3 ekar återstår. F, en ca 1.75 m hög tujahäck bildar gräns mot själva gravområdet. Norra muren: I norr bildar kyrkogårdsmuren gräns mot det parkliknande området. Innanför denna en ca 1,70 m hög tujahäck Östra muren: Mot öster bildar kyrkogårdsmuren gräns mot vägen till den gamla prästgården. Muren buktar kraftigt utåt för att ge plats åt kyrkans kor. Innanför muren finns en gles trädkrans av 1 björk och 2 ekar. Södra muren: Mot söder består omgärdningen av kyrkogårdsmuren och innanför den en trädkrans av 5 ornäsbjörkar och en ek. Den kringgående grusgången skiljer kvarteret från inre södra och inre norra kvarteret. Den ersätts av grusplanen i söder och av plattgång på samma plats i norr. I öster av en gräsbeväxt gång. Ingångar Över sluttningen längst i väster leder två trappor lagda av natursten från gräsvägen upp på platån väster om tujahäcken En vid trädgårdsavfallsanläggningen och en i SV. I N delen av den västra tujahäcken och rakt mittemot den NÖ grinden finns en öppning i tujahäcken som leder till trädgårdsavfallsanläggningen. Intill boden i NÖ hörnet finns en dubbelgrind av smidesjärn ornerad med spjälor och enklare korsornament. Grindstolparna bildas av 4 sammanfogade kalkstensplattor med ett platt tak, i ena fallet en kalkstensplatta och i det andra en gjuten cementplatta. Ingången består av gjutna trädgårdsplattor. Huvudingången ligger i söder och har en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel. Vegetation Runt kyrkogården finns en trädkrans med i: Väster: 3 ekar och en 1,5 m hög tujahäck. Norr: En 1,75 m hög tujahäck Öster: 1 björk och 2 ekar Söder: 5 ornäsbjörkar och 1 ek. Gångsystem Kvarteret omges med den kringgående grusgången som bildar gräns till de övriga kvarteren utom i SÖ-hörnet. Gravvårdstyper Längs med ornäsbjörkarna i söder har samtliga gravvårdar ersatts av nya låga vårdar utan särskilda kulturhistoriska värden (vårdar från 1957–1997). Mot tujahäcken i väster ett stort antal kulturhistoriskt intressanta vårdar. De flesta höga smala och resta över hemmansägare eller kyrkoherdar. Två gravar med klassisistiska pelare med granitkors ovanpå finns här liksom en bautastensgrav och en grav som haft granithörnstenar och en järnkedja (rester finns kvar in mot häcken). De flesta resta kring 1900. Enstaka yngre vårdar finns. Tidsinnehållet ligger mellan 1881 och 2002. Också i norr är de flesta vårdarna över välbärgade hemmansägare och av liknande utseende. 1 grav är en stenramsgrav med grusläggning och ett bevarat smidesjärnsstaket. Lokalhistoriskt intressanta är vården över Levin Christian Weide (folkvisesamlare), en riksdagsman och de enkal stenarna över godsägarfamiljen på Ulvåsa (Horn av Åminne och von Essen). Tidsintervallet ligger mellan 1880 och 2002. Stenar från tidigt 1900-tal dominerar. Vid grinden i NÖ finns en monumental stenramsgrav med grusbädd innehållande 5 stenar över hemmansägare som dött mellan 1934 och 1938. Ett smidesjärnsstaket finns kvar på alla sidor utom i väster. Byggnader Tiondebod i NÖ hörnet. Övrigt - Inre Södra kvarteret Gravplats nr 49 - 93 Kvarteret omfattar gravplats nr 49-93 utgörs av de gravar som ligger dels i SÖ hörnet av kyrkogården, dels i det stora gruskvarteret framför kyrkan. Allmän karaktär Karaktären bildas av dels det speciella systemet av gravar mellan låga tujahäckar ute på grusplanen söder om kyrkan. Systemet består av 3 dubbla och 1 enkel rad med rektangulära gravplatser med gångar mellan varje del. Gravarna i SÖ hörnet har en mer blandad karaktär. Omgärdning Den västra delen av kvarteret är helt omgärdad av grusplanen söder om kyrkan. Den östra delen av kvarteret ligger inklämd mellan kyrkogårdsmuren i nordöst och kyrkan. Två av ekarna i trädkransen står på varsin sida av hörnet. Ingångar Huvudingången i söder ligger inom kvarteret. Den består av en dubbel gjutjärnsgrind. Grinden är ornerad med bågar och står mellan triangulära tvärställda grindstolpar av huggen kalksten. Kalkstensplattor bildar tröskel. Vegetation Söder om kyrkan finns ett system av grusgravar mellan kortklippta tujahäckar (ca 0,3- 0,4 m höga). Det består av tre dubbelrader och en enkelrad med gravar med gångar mellan. Inne i området finns 4 formklippta träd i anslutning till gravstenar, 2 tujor och 2 enar. Det SÖ hörnet Ö om Bielkekoret innehåller tre rader gravar separerade av två kortare NS löpande häckar, från öster först en 0,6 m hög ölandstok och därefter en lika hög oxbärshäck. Gångsystem Delen S om kyrkan är helt omgiven av grusgångar. Dessutom löper tre N–S gångar genom kvarteret och separerar detta i tre delar. Den SÖ delen gränsar i V till huvudgrusgången och i N till grusgången som löper runt Bielkekoret och koret. Gravvårdstyper På västra delen finns enstaka bevarade stenar från ca 1900-1930. En av gravarna har en stenram bevarad (1940). I övrigt grusgravar innanför kort tujahäck. En linjegravsten hitflyttad (till sonens gravplats). Några gravar har formklippta buskar. I övrigt dominerar yngre breda gravvårdar. Flera platser är tomma. På östra delen är gravvårdarna av ytterst blandat innehåll. Ett granitkors på hög sockel finns liksom ett par höga smala men moderna vårdar. Längst in mot kyrkogårdsmuren finns C J Johanssons monument med en hög smal sten och liggande särskilda stenar för alla de sex barnen. Inre Norra kvarteret Gravplats nr 94-202 Kvarteret omfattar gravplats nr 94 -202 det ligger norr om kyrkan mellan denna och det yttre kvarteret. Allmän karaktär Kvarteret utgörs av den gamla allmänna linjen och bär delvis ännu karaktär av detta. 1965 förändrades kvarteret så att köpegravar började införas och linjestenarna efter hand togs bort. Dessa är nu till största delen uppställda på västra kyrkogårdsmuren. Förutom av ett fåtal bevarade linjegravstenar präglas kvarteret därför av yngre breda gravvårdar från 1960 tal och framåt. Omgärdning Kvarteret omgärdas av den kringgående grusgången och gången kring kyrkan. Ingångar Kvarteret ligger mitt på kyrkogården. Vegetation Den inre norra delen av kyrkogården består av N-S radsystem av gravar med häckar mellan. Från öst först en 06 m hög oxbärshäck, därefter en 0,4 m hög tujahäck, därefter en 0,6 m hög oxbärshäck, en 0,7 m hög aronia och slutligen en 0,6 m hög oxbärshäck. Inne i det inre norra kvarteret finns också en ståtlig ensamstående cypress. Gångsystem Kvarteret omgärdas av den kringgående grusgången och gången kring kyrkan. Gravvårdstyper Huvudsakligen yngre breda vårdar. 10 talet gravstenar från allmänna linjen kvarstår (stenar över dem som har levande släktingar). Några har namn tillagda i efterhand. Många tomma platser finns. Fyra småbarnsgravar varav en i form av en liten stubbe i marknivå (”Wille”) intill föräldrarnas gravsten. |
