Stäng fönster Borgholm kn, FÖRA KYRKA 1:2 FÖRA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Anläggningen består av en kyrka med en kyrkogård. Kring kyrkogården löper en kallmurad kalkstensmur och mot vägen, i kyrkogårdsmuren, finns en stiglucka med trappgavel, daterad 1787. Stigluckan står snett och tar ut riktningen åt det håll där vapenhuset stod före 1828. I kyrkogårdsmuren finns fyra öppningar. Två av dem, den i norr och den i öster, är försedda med dubbla smidesgrindar medan den i sydväst har en stig-lucka i putsad kalksten med avtrappat krön. Den senare tillkom 1787 och är inte i förband med muren. I norr leder en enkel smidesgrind till den ekonomibyggnad som ligger strax utan-för muren. Bredvid murens tre huvudentréer finns klivstättor i kalksten som leder över muren och vittnar om en tid då grindarna till kyrkogården hölls stängda för att betande djur inte skulle kunna ta sig in där. Bredvid den murade stigluckan står ett bisättningskapell uppfört 1916, men då som vagnsbod. 1966 fick byggnaden dagens användning och i samband med detta försågs den med flistak och kopparklädda portar. Kyrkogården har idag sin största utsträckning i öst - västlig riktning medan den i slutet av 1600-talet hade en mer kvadratisk form. Den senaste utvidgningen gjordes 1934, mot väster. Den norra delen av kyrkogården har först på senare år använts för begravningar. Traditionellt har denna del av kyrkogården ogärna använts som begravningsplats. Detta kan förklaras med tron på att kyrkan på den yttersta dagen skulle ramla åt norr vilket skulle göra det svårt för de döda på denna sida av kyrkogården att ta sig upp ur sina gravar. Traditionen att inte begrava norr om kyrkan har varit långlivad och företeelsen återfinns från medeltiden och ända in på slutet av 1800-talet. Än idag hittar man därför, som i Föra, kyrkogårdar där det är glest med, eller helt saknas gravar på denna sida om kyrkan. Under 16- och 1700-talen vet man att kyrkan hade en klockstapel i trä på kyrkogården något som var vanligt vid tiden. I de medeltida kyrkorna var klockorna från början placerade i tornen eller i takryttare. I slutet av medeltiden, då klockorna blev vidare och tyngre, började man istället uppföra klockstaplar i trä på kyrkogårdarna. En förordning om sparsamhet på virke, förbjöd 1759 uppförandet av nya klockstaplar och tornen försågs istället med lanter-niner i vilka klockorna placerades. Detta gäller även klockstapeln i Föra som togs ned i slutet av 1700-talet och ersattes med en lanternin på tornet. |
