Stäng fönster Älmhult kn, HALLARYD 4:1 HALLARYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Beskrivning av k yrko - gården idag Allmän karaktär Hallaryds kyrkogård har ett mycket karakteristiskt utseende. Kyrkogården är uppbyggd i tre plan eller terrasser. De kallas den övre kyrkogården, terrassen och den nedre kyrkogården. På den övre kyrkogården finns kyrkan. Varje plan avgränsas en hög kallmurad stenmur och mellan de olika planen finns branta stentrappor. Den största delen av kyrkogården ligger söder om kyrkan. Norr om kyrkan finns en mindre del av kyrkogården, samt parkeringen och bårhuset. Omgärdning Kyrkogården omgärdas av en kallmurad stenmur. I norr är den ungefär en halvmeter hög och uppbyggd av flata grovhuggna gråstenar. På insidan finns en liten vall. Insidan av muren på den södra delen av kyrkogården är i jämnhöjd med kyrkogårdens markyta. Muren fortsätter längs västra sidan av terrassen och ned till den nedre kyrkogården. Runt den nedre kyrkogården är muren ungefär 0,6 meter hög och 0,8 meter bred. Den är uppbyggd av natursten. Mellan kyrkogårdens olika plan finns uppbyggda murar, där murarnas överkanter är markyta på de övre planen. I kanterna på de övre kyrkogården och terrassen finns moderna skyddsräcken i galvaniserat järn. Ingångar Kyrkogården har sex ingångar. I norr vid parkeringen finns en dubbel konstfullt utförd cirka 1,2 meter hög smidesgrind. Grinden flankeras av smala fyrkantiga grindstolpar i grå granit, även de ungefär 1,2 meter höga. En likadan grind finns i väster på övre kyrkogården. Grindstolparna är breda och murade av grovhuggna kvaderstenar. Krönen på grindstolparna är släthuggna och takformade. Överst på krönen är belysning i smide och glas placerat. En lägre dubbel smidesgrind finns i öster på övre kyrkogården. Grindstolparna är fyrkantiga av grovhuggen granit och ungefär en meter höga. På terrassen finns en ingång utan grind i muren i väster. Trappor leder från övre och nedre kyrkogårdarna till terrassen. På nedre kyrkogården finns två ingångar i söder och en i väster. De är alla likadana och har strikta dubbla smidesgrinda och smala grindstolpar i släthuggen granit, cirka 1,2 meter höga. Vegetation Kyrkogården omges av en trädkrans. I söder består den av lönnar och en ask, i väster av lönn och lind och i norr av amerikanska rönnar som är ganska småväxta. I öster är terrängen brant så där växer ingen trädkrans. Den södra delen av östra sidan tillhör marken av en annan markägare. En friväxande häck kantar parkeringen i norr. Nedanför trapporna på nedre kyrkogården växer två lönnar. I sydvästra kvarteret på nedre kyrkogården växer en hängalm och i sydöstra kvarteret en hög thuja. I nordöstra hörnet på nedre kyrkogården finns bland annat rhodendendronbuskar och kaprifol. På terrassen växer olika barrträd, rosenbuskar, oxbär och ormbunkar. Gångsystem Gångarna på den övre kyrkogården är asfalterade och sträcker sig runt kyrkan och mellan kvarteren. En större öppen asfalterad yta finns i väster. På terrassen och den nedre kyrkogården är gångarna grusade. På terrassen finns en gång mellan trapporna och längs murkanten i söder. På nedre kyrkogården är gångarna lagda i korsform mellan de fyra kvarteren. Parkeringen i norr är gruslagd. Enkla parkbänkar i smide och grönmålat trä finns utplacerade längs gångarna. Gravvårdstyper På Hallaryds kyrkogård förekommer en mängd olika gravvårdstyper från stora kalktenshällar från 1700-talet, äldre gjutjärnsvårdar och smideskors. Bland äldre gravvårdar finns även högresta, halvhöga och låga smala gravstenar, samt låga breda. Vanliga är de låga rektangulära gravstenarna med olika typer av krön samt de små hällarna. Bland de yngre gravstenarna förekommer de med fri utformning. Ovanliga gravvårdstyper är små hällar i form av en uppslagen bok, högresta obelisker och avbrutna kolonner. Stensorter som använts är vanligtvis diabas, grå granit och röd granit. Marmor förekommer i flera fall både när det gäller äldre och yngre gravstenar. Byggnader Norr om kyrkogården, öster om parkeringen ligger bårhuset. Det är en vitputsad mindre byggnad med stensockel och koppardörr. Byggnaden har en utskjutande takförsedd portal i sten vid dörren i söder. Taket är belagt med röda enkupiga betongpannor. Nordöst om kyrkan utanför kyrkogården finns en maskin- och redskapsbod i falurödmålad locklistpanel och med omålat sinuskorrugerat plåttak. Fram till 1954 användes byggnaden som likvagnsbod. Söder om kyrkogården finns sockenstugan. En gulmålad 1,5-plansbyggnad klädd med locklistpanel. Byggnaden har en frontespis och valmade gavelspetsar. Taket är belagt med tegelpannor. Nordväst om kyrkogården ligger ”syaladan”, som är före detta kyrkstall och flyttats dit från en plats vid skolan. Byggnaden är klädd med faluröd locklistpanel och har plåttak. Tidigare har ett bårhus legat i nordöstra hörnet på nedre kyrkogården. Det revs omkring 1980. I hörnet ska eventuellt den nya urnlunden/asklunden placeras. Beskrivning av enskilda kvarter Övre kyrkogården Norr om kyrkan – Nordvästra och nordöstra kvarteret Allmän karaktär Kvarteren norr om kyrkan är av blandad karaktär, med både äldre och yngre gravvårdar. I de båda kvarteren finns sex grusgravar, varav fem finns i nordvästra kvarteret. Alla utom en av grusgravarna har stenram. En grusgrav har just blivit borttagen i det nordöstra kvarteret. Kvarteren är för övrigt gräsbevuxna. Fyra idegranar finns i det nordvästra kvarteret. Gravstenarna är orienterade i öst-västlig riktning och raderna i nord-sydlig. Familjegravar förekommer i kvarteren, likaledes finns barngravar. Den äldsta gravvården i nordvästra kvarteret är från 1903 och i det nordöstra från 1922. Gravvårdstyper I de två kvarteren finns ett flertal högresta, vissa av dem monumentala gravstenar i diabas, men det finns även enstaka i grå granit. Två högresta gravvårdar i form av stora kors i diabas finns, ett i vart kvarter. En av de högresta gravstenarna är i form av en trädstam med avsågade grenar. Även högresta gravstenar i form av obelisker förekommer. Vanliga är låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. De är tillverkade av grå granit, diabas, röd granit och labradorgranit. Andra vanliga är de små hällarna i diabas och grå granit. De små hällarna är ofta kombinerade med större gravstenar på samma grav, särskilt inom grusgravarna. Bland de mer ovanliga är gravstenar i fri form, som bland annat finns i röd granit. Denna gravstenstyp har framkommit under de senaste årtiondena. I nordöstra kvarteret finns en låg bred gravsten i grå granit som pryder en familjegrav. Två naturstenar som gravstenar förekommer också, en liggande liten och en större stående. Yrkestitlar förekommer på ett flertal gravstenar. Lantbrukare är utan tvekan det vanligaste. Andra som förekommer är bland annat hemmansägaren, sadelmakaren och fabrikören. Orts- och gårdsnamn är mycket vanligt förekommande. Exempel på orter/gårdar som nämns är Brännhult, Linnefalla, Kimmelsbygd och Elleböke. Det verkar som om personer från samma by/gård är begravda bredvid varandra i samma rad. På en del gravstenar finns psalmhänvisningar och små tankeord noterade. Psalmer är bland annat 47, 355, 377 och 490. Hälsningsmeddelande och tankespråk som nämns är ”Sov i ro lilla solstråle” och ”Herren gav, herren tog” Övre kyrkogården Söder om kyrkan – sydvästra och sydöstra kvarteren Allmän karaktär Även dessa kvarter är av blandad karaktär. Längs östra kanten av sydöstra kvarteret finns fem påkostade grusgravar på rad, varav en är kringgärdad med smidesstaket och de övriga är omgärdade med stenramar. I sydvästra kvarteret finns endast en grusgrav. I kvarteren finns ett flertal familjegravar. Kvarteren är gräsbesådda, och förutom blomsterrabatterna finns det små buxbomshäckar vid två gravar. Äldsta gravvården i sydvästra kvarteret är från 1896 och i det sydöstra är troligen den äldsta gravvården en av gravstenarna på familjegravarna som saknar årtal. Gravvårdstyper I sydvästra kvarteret finns det åtta högresta gravstenar, varav två är obelisker. I sydöstra kvarteret är endast två högresta. En av dessa är ett stort kors i diabas som pryder kontraktsprosten och kyrkoherden i Hallaryd, Rosengrens grav. Ett stort diabaskors finns också i sydvästra kvarteret. De andra högresta är av mer vanlig sort med bredare bas och avsmalnande upptill. I samma utförande fast mindre är de halvhöga och låga smala, som också dem är tillverkade i diabas. På familjegravarna finns det även låga breda gravstenar i grå granit. Låga rektangulära gravstenar i grå granit, diabas och röd granit med olika typer av krön är de vanligast förekommande. I sydöstra kvarteret finns även en låg rektangulär i labradorgranit. Små hällar i röd granit, diabas och grå granit förekommer också ofta. I sydöstra kvarteret fyra halvstora diabashällar placerade på rad. I det nordvästra hörnet av sydvästra kvarteret är fem små naturstenar liggande i en grupp. En ovanlig gravsten är den i form av en uppslagen bok i sydvästra kvarteret. Yrkestitlar förekommer i flera fall. Lantbrukare är vanligast i sydöstra kvarteret. Andra titlar är bland annat kontraktsprost, kyrkvärden, handlanden och snickaren. En ovanlig titel är naturläkaren. Orts- eller gårdsnamn förekommer på många gravstenar, dock inte alltid på de små hällarna. Exempel är Kruseböke, Sjuhult, Torsholma och Åbrohult. Psalm- och bibelhänvisningar förekommer också. Några är Sv Ps 221, 277, 331 och 477, samt Matt 5:9 Joh. Ev 3:16. Tankespråk som nämnts är ”Gud ser till hjärtat, han vet allt” ”Kärleken dör aldrig” och ”Störst av allt är kärleken” Terrassen Allmän karaktär Den mittersta delen av kyrkogården upptas av terrasskvarteret. Detta är ett mycket smalt kvarter som avgränsas av en hög murad vägg i norr och en hög mur som avgränsar terrassen mot den nedre kyrkogården i söder. På muren finns ett skyddsräcke, för att man inte ska falla ned. I öster finns också där en kallmurad hög mur mot den trädklädda backen. En grusgång sträcker sig längs södra delen av terrassen innanför skyddsräcket. En bred stentrappa leder upp till övre kyrkogården och en likadan går till nedre kyrkogården. En ingång utan grind i västra muren leder ut till grönområdet vid landsvägen. En del växter växer på terrassen, bland annat några barrträd, oxbärsbuskar, kaprifol och rosor. Inom kvarteret finns fyra grusgravar, varav en har ett omgärdande smidesstaket och de andra har stenramar. Familjegravar förekommer. Den äldsta gravvården är från 1894. Gravvårdstyper I kvarteret finns fem högresta gravstenar, varav den största är en monolit i grå granit som pryder en familjegrav som är en grusgrav. Andra högresta är av diabas. Vanligast är låga rektangulära. De är oftast helt fyrkantiga, men kan även ha olika typer av krön, som bågformat och takformat. De är vanligast under andra hälften av 1900-talet. Vanliga är också små hällar i diabas och grå granit. En liten häll är tillverkad i röd granit. Inom grusgraven med smidesstaket i öster finns en större häll i grå granit och en gravsten i fri form även den i grå granit. På den västra sidan nära murväggen finns en mycket liten rektangulär gravsten i diabas med takformat krön. Yrkestitlar är relativt vanligt förekommande. Lantbrukare är vanligast, andra exempel är barnmorskan, taxiägaren, sjöingenjör, fabrikör och landstingsman. Orts- och gårdsnamn är relativt vanligt, men förekommer inte lika ofta som på andra delar på kyrkogården. Några är Klädekulla, Ellefors, Gyshult och Lindås. Ett antal psalmhänvisningar förekommer som exempelvis Sv Ps 119, 221, 396 och 473. Tänkespråk som nämns är ”Jesus sade: Jag är uppståndelsen och livet” och ”Gud är trofast”. Nedre kyrkogården Nordöstra kvarteret Allmän karaktär Det nordöstra kvarteret på den nedre kyrkogården är ett välordnat kvarter med prydliga rader med gravvårdar ställda rygg mot rygg. En hög mur avgränsar kvarteret mot terassen ovanför. Kvarterets äldsta gravvård som går att datera är ett gjutjärnskors från 1874. Troligtvis är smideskorset i kvarteret äldre, med det har ingen text och årtal. Det relativt stora antalet små gravstenar med bara ett namn inristat, tyder på att allmänna linjen har funnits i kvarteret. Det förekommer endast enstaka familjegravar. Längs mittgången är gravvårdarna mer påkostade och här finns också kvarterets enda två grusgravar som kantas av stenramar. En urnlund ska eventuellt anläggas i nordvästra hörnet, där det för närvarande växer oxbär, rhodedendron och kaprifol. Gravvårdstyper I kvarteret finns en mängd olika gravvårdstyper. Av dessa är åtta stycken av högrest modell i diabas och grå granit. Ungefär lika vanliga är de halvhöga och låga smala. De har nästan uteslutande tillverkats i diabas. Vanliga är också små låga fyrkantiga gravstenar i diabas och små hällar i grå granit, diabas och röd granit. De låga rektangulära gravstenarna med olika utformning på krönet är de vanligaste gravvårdarna i kvarteret och det finns även enstaka yngre gravstenar i fri form. Vid muren står två naturstenar som gravvårdar, en större och en mindre. Bland de mer speciella gravvårdarna kan nämnas gjutjärnskorset från 1874 och det sirligt utformade smideskorset. En annan ovanlig gravsten är en urna i diabas som står på en fyrkantig sockel och en låga rektangulär gravsten i diabas som kröns av ett litet kopparkors. Yrkestitlar är relativt vanligt förekommande och de vanligaste titlarna är lantbrukare, smedmästare, hemmansägare och snickaren. Ortsnamn nämns på många gravvårdar. Exempel är Kalvshult, Kruseböke, Kråkeryd, Hårhult och Lindås. Bibel- och psalmhänvisningar som Sv. Ps 433, 484 och 486 och Rom brev 6 kap 23v, förekommer på några gravvårdar. Tänkespråk som nämns är ”Din uppgift är fylld, vila i frid” och ”Återseendet står kvar”. Nedre kyrkogården Nordvästra kvarteret Allmän karaktär Det nordvästra kvarteret är ett heterogent och blandat kvarter med stor spännvidd när det gäller gravvårdstyper. Det finns allt från äldre marmorvårdar till nutida gravstenar i fri form. Gravstenarna står i jämna dubbla rader, men där gravstenarna inte står exakt rygg mot rygg, utan det är olika avstånd mellan dem. Det finns nio grusgravar i kvarteret och de är alla omgärdade av en stenram. Vissa av stenramarna är tillverkade i diabas, vilket är ovanligt. En gräsbevuxen grav har även den en stenram. På två gravar finns det rester efter gravkullar. En plantering framför en grav är fylld av vintergröna, en växt som ofta användes på gravkullar. På en grav finns själva gravkullen kvar, men är nu bevuxen av stenpartiväxter och blomplantor, som vid inventeringstillfället var penséer. Det finns flera familjegravar i kvarteret som är prydda med både små och stora gravstenar. Gravvårdstyper Ett flertal äldre gravvårdar finns i kvarteret. Den äldsta är en gjuten gravsten från 1850 med ekbladsdekor. Gravvården har en infattat platta i marmor och är krönt av ett marmorkors. En annan äldre marmorvård är en halvhög smal gravsten från 1862 i gotisk formgivning, som kröns av ett marmorkors. Gravvården pryder en barngrav. En högrest gravsten från 1897 i grå granit med murgrönedekor har tidigare haft en infattad thorvalsenmedaljong, men som har fallit ut. Medaljongen finns kvar bakom gravstenen och har motivet ”Dagen”. Ungefär jämngammal är en stor monumental gravsten i diabas med en urna placerad i en portal på gravstenen. Det finns åtta högresta gravstenar i kvarteret, varav en är i form av en obelisk. Gravstenarna är tillverkade i diabas och röd granit. Av de låga och halvhöga smala finns det ungefär lika många och de är också tillverkade av diabas och röd granit. En av gravstenarna är återanvänd. Man har graverat in den nya texten på baksidan och vänt på gravstenen. En mer monumental gravsten är den låga breda över riksdagsmannen Jöns Perssons grav. Vanliga gravstenar är de låga rektangulära med olika typer av krön och utformning, till exempel i antik tempelform. De är tillverkade i diabas, röd granit, labradorgranit och grå granit. Små fyrkantiga gravvårdar i diabas, samt små hällar i grå granit och diabas uppträder också i kvarteret. Bland de yngre gravstenarna finns det förutom låga rektangulära även de i fri form i röd och grå granit från 1990- och 2000-talet. Det förekommer dessutom liggande och stående naturstenar. Yrkestitlar förekommer på ett stort antal gravvårdar. Absolut vanligast är lantbrukare och hemmansägare, men bland övriga nämns borstbindare, fanjunkare, sågverksägaren och ”prosten och kyrkoherden”. Orts- och gårdsnamn nämns på ett stort antal gravvårdar. Exempel på namn är Stenshult, Kornberga, Kringelholma, Halseryd och Elleböke. Bibel- och psalmhänvisningar omnämns på ett mindre antal gravvårdar. Exempel är Joh. 3:16, Sv Ps 212, 355, 480 och 586. Hälsningsfraser är ”Vilen i frid” och ”Vår kära mor”. Nedre kyrkogården Sydöstra kvarteret Allmän karaktär Detta är ännu ett kvarter med gravvårdstyper av olika sorter från 1700-talet fram till nutid. Gravvårdar som tagits ur bruk är uppställda längs östra muren. Det finns fem grusgravar som ligger fördelade på flera ställen i kvarteret. Av grusgravarna har alla en omgärdande stenram utom en. Den utan stenram pryds istället med en gravkulle som placerats centralt på graven. Gravkullen är bevuxen med vintergröna, vilket de även har haft tidigare när gravkullar var vanligt förekommande. Flera barngravar finns i kvarteret. En stor thuja växer i den östra delen av kvarteret. Gravvårdstyper Här finns tre äldre stora hällar, två kalkstenshällar från 1700-talet och en gjutjärnshäll från 1808. Den ena av kalkstenshällarna är sprucken. Bland övriga äldre gravvårdar finns flera högresta i diabas och grå granit från slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Det finns dessutom några halvhöga och låga smala från samma tid. En monumental högrest och stor gravsten på en familjegrav är i antik tempelform. På en grav står ett stort kors i marmor från 1947. En låg bred gravsten i grå granit från 1908 är krönt av en stor urna i samma material. Gravstenen har en tillhörande stenram och grusgrav. En låg, lång, smal bred gravsten har tidigare haft en tillhörande stenram, som numera är borttagen. En ovanlig gravsten är den i form av en uppslagen bok i diabas från 1884, som är placerad på en stubbe i samma material. Vanliga är däremot låga rektangulära gravstenar med olika typer av krön. En kröns av ett kors i koppar. Det förekommer även ett antal små hällar i diabas och halvstora hällar i diabas och röd granit. Yngre gravstenar i fri form tillverkade av grå granit och diabas finns även liksom ett par stora naturstenar som gravvårdar. Flera av gravstenarna är dekorerade av en vit duva placerad på krönet. Yrkestitlar förekommer på ett antal av gravvårdarna. Den vanligaste yrkestiteln är lantbrukare, följt av hemmansägare. På en står dessutom uppfinnare och lantbrukare. Några andra titlar är sadelmakaren slöjdhandlanden och sjömannen. På ett flertal av gravvårdarna nämns ett orts- eller gårdsnamn. Exempel är Sännesholma, Kimmelsbygd, Hallaryd och Torsholma. Endast två psalmhänvisningar förekommer, Sv Ps 473 och 600:6. Vid östra muren står gravvårdar som tagits ur bruk uppställda. Bland gravvårdarna finns ett gjutjärnskors från 1868 och ett odaterat äldre smideskors. Dessa järnkors är i dåligt skick och bör restaureras. Bland gravstenarna finns uteslutande diabasvårdar. Många av dem är låga och halvhöga smala från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det finns det flertal små hällar i diabas. En del av de små gravstenarna har endast ett namn inristat och har troligen kommit från gravar i allmänna linjen. På flera av dem står det ”hustrun”. Bland gravstenarna finns enstaka låga rektangulära. Titlar, ortsnamn samt bibel- och psalmhänvisningar är vanligt förekommande. Sydvästra kvarteret Allmän karaktär Det sydvästra kvarteret har några ålderdomliga drag som grusgravar med gravkullar. Totalt finns det tre grusgravar i kvarteret, varav en är omgärdad med stenram, pollare och kätting och det är den definitivt största graven i kvarteret. De två andra två grusgravarna är dekorerade med ovala, avlånga gravkullar bevuxna med vintergröna. På den ena graven finns tre gravkullar och på den andra två. På någon enstaka grav syns det att det finns stenramar kvar under gräset, men de har nu blivit näst intill helt gräsövervuxna. Den äldsta gravvården är en högrest gravsten i diabas från 1866. Ett antal familjegravar förekommer i kvarteret. Dessutom finns det ett antal små gravstenar med endast ett namn inristat, som kan tyda på att allmänna linjen med kostnadsfria gravar funnits här. Gravvårdstyper I kvarteret finns ett tiotal högresta gravstenar från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Bland annat finns det gravstenar i form av en avbruten kolonn och en obelisk, båda i diabas. En högrest gravsten i marmor, krönt med ett kors är från 1886. Dessutom förekommer det några låga och halvhöga smala gravstenar i diabas, från samma tid och med likartade formgivningar som de vanliga högresta gravstenarna. Det förekommer ett antal små gravvårdar i diabas i kvarteret, som små hällar och små fyrkantiga gravstenar. Gravstenarna med endast ett namn inristat kan ha funnits på den så kallade allmänna linjen. På en liten gravsten står det ”Far” och ”Mor”. En vanlig gravvårdstyp i kvarteret är den låga rektangulära med olika utformning av krönet. De är vanliga från mitten av 1900-talet och framåt och tillverkade i grå granit, diabas, röd granit och marmor. Bland de yngre finns det enstaka som har mer fri utformning. Vissa av gravstenarna är dekorerade med en vit duva sittande på krönet. Yrkestitlar finns på ett antal gravstenar och de vanligaste titlarna är lantbrukare och hemmansägare. Några andra är åboen, fjärdingsmannen, fd riksdagsmannen och smedmästare. Orts- och gårdsnamn är vanligt förekommande. Exempel är Grysshult, Halseryd, Kalvshult, Torsholma och Linnefalla. BiÖversikt bel- och psalmhänvisningar som exempelvis Joh. 11:25, Ps 66, 355, 395 och 480 förekommer på några gravvårdar. Det förekommer också några hälsningsfraser och tänkespråk som ”Älskad – saknad”, ”Vår älskade son”, ”Och de sjöngo en ny sång. Uppb. 5:9” och ”Kristus är mitt liv. Döden är min vinning”. |
