Stäng fönster Gislaved kn, BOSEBO 2:1 BOSEBO KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Bosebo kyrkogård har en rektangulär utsträckning med en smal och något lägre liggande utvidgning från 1968 längs västra kortsidan. Kyrkan ligger på kyrkogårdens norra hälft, varifrån terrängen sluttar svagt åt söder och sydost. Gravarna ligger samlade i ett kvarter söder om kyrkan om man bortser från utvidgningen. I princip hela kyrkogården är gräsmatta. Omgärdning Kyrkogårdens utsträckning från 1894 omgärdas åt alla sidor utom den norra av kallmurar av markstenshällar, överväxt med mossa och sedum. Muren varierar i höjd från 0,5 till 1 meter och är i väster och öster till stor del stödmurar. På murkrönet i söder ligger flera fragment av handhuggna gravstenar av granitflis från 1700-talet och 1800-talets första hälft. På krönet i nordvästra hörnet ligger ett stort gråstensblock med inristat hjulkors, dess ursprungliga funktion är höljd i dunkel men den hittades vid en gravöppning på 1900-talets början. Stödmurspartiet i sydost kantas av ett sentida, svartmålat smidesstaket. Längs kyrkogårdens hela norra sida löper en fogad mur av små granitkvadrar, avtäckt med huggna granithällar. Denna mur är avtrappad i två steg ned till västra utvidgningen. Längs utvidgningens västra och södra sida är stödmurar av kilade granitblock. Ingångar Kyrkogården har två ingångar båda från kyrkvallen i norr. Huvudingången ligger i linje med tornets västfasad och har en liten trappa av huggen granit. Mellan två tuktade granitstolpar hänger en smidd pargrind från 1968 med solformig komposition av spjälor. Samma utförande har det något mindre entrépartiet mitt för sakristiporten. Vegetation Kyrkogården omges delvis av rester av en äldre trädkrans som egentligen endast är sammanhängande i sydöstra hörnet. Det rör sig om stora och stämningsskapande gamla lönnar samt ett par yngre lindar. Vid ingångarna i norr växer två relativt unga hänglindar, s.k. sorgeträd. Tre lindar växer längs västra utvidgningens västsida. Invid kyrkans hörn är stora blomsterrabatter. Gångsystem Kyrkogården har endast två gångar och de är mellan ingångarna och torn- respektive sakristiporten. Dessa är sedan 1968 belagda med otuktade gråstenshällar. Framför tornportens trappa ligger en häll med årtalet 1833 och framför sakristian en mindre sten med ett inristat grekiskt kors, eventuellt ett stycke av en medeltida gravsten. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1600-talet fram till idag. De äldsta är handhuggna enkla vårdar av granitfl is med inristade inskriptioner samt några smideskors. Från den första industriella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från 1800- talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form, låg och bred. Ofta bär de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och stenram, av vilket endast en kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets utjämning. Gamla kyrkogården Allmän karaktär Kyrkogårdens ursprungliga del har endast ett gravkvarter och det upptar hela den södra sidan. Gravarna ligger i nord-sydliga rader i den svagt sluttande terrängen. Vårdarna är som regel vända mot öster. Endast ett fåtal gravar är familjegravar. I det sydvästra hörnet står några musealt uppställda gamla vårdar längs muren samt en i nordvästra hörnet. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är mycket blandat med hänseende till såväl ålder som form. Äldsta vårdarna på ursprunglig plats är tre gjutjärnskors från 1864 – 91, varav åtminstone det äldsta – över prostinnan Bengtsson – är gjutet vid Häryds bruk. De övriga båda är resta efter kyrkovärdar. Många vårdar härrör från decennierna kring 1900 och är vanligen högresta, några så höga som två meter. De är alla tillverkade av granit. Vanliga former är bautasten och obelisk, men det förekommer även mindre vanliga som exempelvis en ekstam. Som regel har gravarna på vilka dessa står haft grusbädd med inhägning i form av stenram eller häck. Nu fi nns bara en grav kvar med bevarad grusbädd och stenram, från 1920 tillhörig en hemmansägare. Ett särskilt intresse tilldrar sig två identiska bautastenar vid östra kyrkogårdsmuren. Den ena är rest 1919 över den riksbekante porträttskulptören Sven Andersson, ”Sven i Rosengård”, vilken var bördig från bygden. Denne har själv skulpterat den i brons gjutna porträttmedaljongen på stenen, vilken enligt inskriptionen var hans sista arbete. Stenen bredvid är rest över fadern, nämndemannen Anders Danielsson, ”Bosebos förste kommunalordförande ur odalmännens led”. Stenens bronsporträtt är gjort av sonen 1912 och gjutet hos O Meyer i Stockholm. Stenarna från omkring 1940 och framåt håller låg profi l och har tidstypiskt rektangulär form. Under efterkrigstiden blir formspråket allt mer förenklat. Ljus granit är vanligaste materialet. Många vårdar från 1960- och 70-talen har siff ror och bokstäver av koppar. Titel förekommer på många av de äldre vårdarna, vanligast är hemmansägare, lantbrukare och kyrkovärd. Vidare fi nns: lantmätare, tullvaktmästare, postbärare, vandrande skomakare, hemmadotter, nämndeman, säteriägare, folkskollärarinna, folkskollärare, skräddaremästare. På ett antal vårdar fi nns längre bibeltexter. De musealt uppställda vårdarna utgörs av tio grovt tillhuggna vårdar av granitfl is från 1681 – 1818 med inristade initialer, en fi nhuggen sandstensvård från 1816, tre smideskors med fl öjel och löv från 1804 – 53, ett gjutjärnskors från 1869 och sex polerade granitvårdar från 1881 – 1926. Nya kyrkogården Allmän karaktär Västra utvidgningen har en långsmal form och nås via en trappa i linje med tornporten. Trappan har steg av huggen granit och en avsats med råa hällar. Mitt i trappan löper en granitramp. Längs sidorna är smidesräcken. Utvidgningens yta har ännu bara nyttjats i begränsad utsträckning. Längs muren i öster är en rad av kistgravar och längs kortsidorna var sin rad med urngravar. Gravvårdstyper Kistgravarna har vårdar från 1971 till idag. De håller en låg profi l och har typiskt rektangulär form. Alla är i ljus granit, vanligen grå men även röd. Ytan är hos de fl esta polerad. Formspråket är avskalat och enkelt. På urngravarna ligger strama små hällar från 1977 till idag. |
