Stäng fönster Gislaved kn, BURSERYD 2:38 BURSERYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Kyrkogården består av en gammal och en nyare del, åtskilda av den f.d. landsvägen mot Bosebo. Gamla kyrkogården intar ett krönläge öster om vägen medan den nya kyrkogården ligger i slänten vid vägens västra sida. Söder om nya kyrkogården står ett bårhus. Gamla kyrkogården har en nord-sydlig utsträckning som följer terrängen. Kyrkan delar kyrkogården i en nordlig och en sydlig del, den södra sluttar åt syd och sydost. Norr om kyrkan återfi nns kvarter A och B, längs östra kyrkogårdsmuren kvarter C. Kvarter D utgör en triangel söder om långhuset och kvarter E upptar kyrkogårdens sydvästra del. På nya kyrkogården bildar kvarter F – K den äldsta delen från 1907 i söder och kvarter L – O den nyare delen från 1961 i norr. Omgärdning Gamla kyrkogården omges av kallmurar av marksten, till stor del från 1866 och 1899. Kring kyrkogårdens södra del och längs hela östra sidan är de stödmurar av omkring en meters höjd. Stenarna är beväxta med mossor, sedum och ormbunkar. På murkrönen i södra hälften och östra muren sitter av säkerhetsskäl svartmålade, sentida järnstaket. Det är oklart när dessa uppsatts och om det fanns tillstånd. Kring 1907 års kyrkogård är i söder och väster kallmurade stödmurar av samma karaktär som ovan nämnda. Mot vägen i öster är en låg stödmur av tuktad och fogad granit. På alla murarna sitter sentida järnstaket av samma slag som ovan. Dess berättigande på såväl södra som östra muren kan ifrågasättas p.g.a. i söder den ringa höjden och det uppskjutande murkrönet, i öster en befintlig vägbalk. 1961 års kyrkogård avgränsas åt väster av en hög stödmur av kanthuggen, kallmurad granit, krönt av järnräcke som ovan. Längs östra sidan är en kort sträcka kallmur. Ingångar Gamla kyrkogården har två stora ingångar i söder och väster. Den södra befi nner sig mitt på denna kortsida och den västra är i linje med tornporten. Båda har tuktade granitstolpar från 1800-talet med fasade hörn. Endast den södra har kvar sitt smidda grindpar från samma tid. Västra ingången har vidare tre trappsteg av tuktad granit med smidesräcken. De båda ingångarna i norr saknar såväl stolpar som grindar. I östra kyrkogårdsmuren fi nns en smärre murtrappa med sentida järngrind. 1907 års kyrkogård har i sitt avfasade sydöstra hörn en ingång med smidd pargrind och granitstolpar med fasade hörn från anläggningstiden. 1961 års kyrkogård har ingång mitt för gamla kyrkogårdens västentré. Det smidda grindparet från 1907 satt tidigare i en nu borttagen nordingång. Det hänger mellan två kanthuggna granitstolpar. Vegetation Egentlig trädkrans fi nns inte kring någon av kyrkogårdarna utan omgivande vegetation ramar in dem. Utanför gamla kyrkogårdens östra mur växer gamla ekar och lönnar. Väster om nya kyrkogården är tät lövvegetation, bl.a. stora gamla ekar. Innanför gamla kyrkogårdens norra mur växer ett par lönnar och en gammal blodbok. På nya kyrkogården har sparats fem stora, gamla ekar i karaktärsskapande syfte. Gångsystem Gångarna går på såväl gamla som nya kyrkogården mellan gravkvarteren och är alla asfalterade. Den stora gången från södra ingången på gamla kyrkogården kantas av låga stödmurar innan den delar på sig och omgärdar kvarter D. Ytan mellan västra ingången och kyrkporten är belagd med tuktade gråstenshällar. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från medeltiden fram till idag. Med stor sannolikhet medeltida är de hällar som ingår i stödmurarna innanför södra ingången med ristade kors. Från 1600- och 1700-talen fi nns enkelt huggna vårdar i granit med ristade inskriptioner. Ett par exempel fi nns på smidesvårdar från samma tid. Från den första industriella gravkonstproduktionen stammar några gjutjärnsvårdar från 1800-talet. Med sekelskiftet 1900 kom högresta, maskintillverkade gravvårdar av granit i form av bl.a. obelisker och bautastenar, sin tids statusmarkörer efter döden. Under mellankrigstiden fi ck stenarna en annan form, låg och bred. Ofta gavs de klassiserande drag med tempelgavel och kolonner. En stor del av gravarna från förra sekelskiftet och tiden fram till 1950 har haft grusbädd och inramning, vanligen med häck, av vilket idag endast ett fåtal exempel kvarstår. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer uniforma. Detta gravskick kan betraktas som ett uttryck för ståndssamhällets slutliga utjämning. I senare tid har vårdarna en mer individuell prägel med avseende på material och form. Det förekommer även att äldre vårdar återanvänds genom att de vänds eller får sin gamla inskription borthuggen, i det förra fallet behåller vården sin personhistoriska information. Bårhus Bårhuset från 1964 är uppfört av lättbetong med ljusgrå lockpanel. Östra kortsidans pardörrar är klädda med kopparplåt. Det fl acka sadeltaket täcks av svartmålad skivtäckning. I västgaveln sitter en fönsterslits. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersuppdelning, se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A är en något utfylld platå med kallmurad stödmur av marksten i öster och söder. I det sydöstra hörnet är en trappa av gråstenshällar. I östra hälften är nord-sydliga rader av kistgravar med vårdarna vända mot väster. I nordvästra hörnet är ett kvadratiskt, av cypresser inhägnat, område med urngravar från 2000 till idag. Sydvästra delen av kvarteret är outnyttjat. Gravvårdstyper Kistgravarnas vårdar är från 1936 – 51 med den för tiden vanliga låga profi len, endast en av de tre familjegravarna har en mer storskalig sten. Nästan alla vårdar är av svart granit. Några har genom sin form med utskjutande fl yglar uppenbarligen haft grusbädd från början. Endast två vårdar bär titel: nämndemannen och åkeriägaren. Urngravarna har små rundade naturstenar. Längs kyrkogårdsmuren i väster och norr fi nns en stor mängd äldre borttagna vårdar. 18 enkelt tillhuggna vårdar av granitfl is stammar från perioden 1637 – 1788 (utifrån några tydda inskriptioner). Två grövre granitblock med inristade kors skulle kunna vara medeltida. Två kors är i smide, varav det ena prytt med löv och tupp. Åtta gjutjärnskors stammar från 1800-talets andra hälft, åtminstone två av dem är gjutna vid Åminne bruk (ÅE på baksidan). Alla järnkors är rostangripna och i behov av ommålning. Vidare fi nns ett 50-tal granitvårdar från 1800- talets slut och 1900-talets förra hälft. Flera av dem är påkostade och några bär titel. Särskilt intressant är en liten vård från 1945 över en svenskamerikan stupad i andra världskriget. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B vid kyrkans nordsida sluttar svagt åt öster. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna övervägande vända mot öster. Gravvårdstyper Gravvårdbeståndet är blandat såväl till ålder som form. Äldst är en handhuggen parsten i sandsten från 1793 över prosten Johannes Gaslander, vilken troligen är kyrkogårdens äldsta vård på ursprunglig plats. Från omkring 1900 märks två mycket högresta gravvårdar, en bautasten respektive ett hjulkors, båda i ljus granit. I övrigt är det vårdar med låg profi l från 1900-talets förra hälft och mitt. Ovanlig i sin form är en urna på sockel. Ursprungligen har de fl esta gravarna haft grusbädd och inhägnad. Idag återstår bara en grusgrav från 1934 i oförändrat skick. Flertalet vårdar bär titel: hemmansägare, lärarinna, fanjunkare, kyrkovärd, landsfi skal, häradsskrivare, kronolänsman, kantor och folksskollärare, läraoverksadjunkt, småskollärarinna. Kvarter C – E Allmän karaktär Kvarter C – E upptar större delen av kyrkogården. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med vårdarna vända mot gångarna. Kvarter C är i sin södra del något terrasserad. En mindre del av gravarna är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet domineras av låga, rektangulära stenar från omkring 1940 fram till idag. Ett mindre antal äldre, mer högresta vårdar fi nns dock. Äldst är en obelisk i röd granit från 1876 följt av fyra gjutjärnskors från 1877 – 97. Vanliga former är obelisk och bautasten, men även mindre vanliga typer fi nns, exempelvis en trädstam av granit från 1893 och en bautasten med ekrelief från 1923. Två kyrkoherdegravar fi nns i närheten av kyrkan, en obelisk från 1894 över H D Östberg och ett marmorkors från 1958 över W Harsten. Flera vårdar bär titel: landsfi skal, kyrkovärd, lantbrukare, hemmansägare, löjtnant, järnhandlare, skräddarmästare, lärarinna, korpral, byggmästare. Tidigare upptogs kvarteren helt av grusgravar med främst häckinramning. Endast fyra grusbäddar fi nns idag kvar, alla med stenram. En av dem markeras genom två resliga cypresser. I viss utsträckning har äldre vårdar i sen tid återanvänts. Vid södra ingången fi nns nio gråstenshällar i stödmuren, varav åtminstone fyra har inristade kors och sannolikt är medeltida gravstenar. Kvarter F – K Allmän karaktär Kvarter F – K tillkom 1907. Områdets norra del är terrasserad i fyra nivåer (kvarter F, H, J, K) med gravarna längs nord-sydliga små gångar. Terrasserna kantas av kallmurade stödmurar av småskalig marksten. Området knyts samman vid sin södra sida av granittrappor, längs vilka ett svartmålat järnstaket sträcker sig. En stor gammal ek växer i områdets sydöstra hörn. Den lägre liggande södra delen (kvarter G och H) består av gravar längs kyrkogårdsmuren och ett oregelbundet kvarter med gravar vända mot gångarna. I det sistnämnda växer en hängalm, ett s.k. sorgeträd. Ett fåtal gravar är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga gravstenar från mellan- och efterkrigstid, de äldre ofta i svart granit och de yngre i ljus. Äldsta vården är rest 1927 över en ”100-åring”. Denna och ett fåtal andra vårdar från ca 1930 har en mer högrest form. Under en häll från denna tid ligger kyrkoherde C O Carlsson. Några av de senare vårdarna har ett mer påkostat utförande än den vanliga rektangulära formen. Flera av gravarna från 1900-talets förra hälft har haft grusbädd. I viss mån har äldre vårdar återanvänts i sen tid. Några vårdar bär titel: fabrikör, lantbrukare, svenskamerikan, urmakare, hemmansägare, föreståndarinna, byggmästare, inspektor. Kvarter L – O Allmän karaktär 1961 års kyrkogård är terrasserad i tre nivåer. Mellan nedre och mellersta terrassen är en hög kallmurad stödmur av kanthuggen granit, krönt av ett svartmålat järnräcke. I sydöstra hörnet är två ramper som förbinder de olika nivåerna. Även dessa kantas av ett järnräcke. Mellan nedre och mellersta nivån går vidare en granittrappa med järnräcke. Den mellersta terrassen förbinds även med en parkeringsyta via en stig med smal granittrappa. På nedre och mellersta terrassen är nord-sydliga rader av kistgravar med vårdarna vända mot gångarna. På översta terrassen som är en slänt fi nns urngravar placerade mellan utsparade lövträd. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs uteslutande av låga, rektangulära vårdar från 1962 till idag. Stenar från 1960- och 70-talen dominerar med ett avskalat formspråk, ofta i grå granit. De yngre har en större variation i material. Familjegravar och titlar förekommer inte. På två ytor har närmare ett 50-tal borttagna vårdar från gamla kyrkogården samlats, huvudsakligen högresta stenar av svart granit från förra sekelskiftet. Urngravarna har små rundade naturstenar och enkla liggande stenar från 1986 till idag. |
