Stäng fönster Vallentuna kn, MARKIMS KYRKA 1:1 MARKIMS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Omgivningen Miljön kring Markims kyrka karaktäriseras av ett utpräglat slättområde omgivet av skogar. Markim socken är en utpräglad bondbygd och inga herrgårdar finns i trakten. Bebyggelsen utgörs av ensamgårdar och små byar med i huvudsak bevarad karaktär från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Landsvägarna som löper genom socknen har i hög grad bevarat en ålderdomlig karaktär och har i huvudsak oförändrade äldre sträckningar. Markim socken är en av de fornlämningsrikaste delarna av Stockholms län med många ovanligt stora gravfält från äldre och yngre järnålder. Området är också rikt på runristningar. Anläggningen Markims kyrka och klockstapel ligger väl synliga på en kulle med ett centralt läge i det öppna odlingslandskapet. Kyrkan omges av en kyrkogård, omgärdad av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans. Kyrkogården har sin största sträckning söder om kyrkan i en svag sluttning och utgörs av grästäckta kvarter med grusade gångar. I gravkvarteren står gravvårdarna i rader. Ett fåtal gravplatser har grusade gravar med stenram, inhägnade av järnstaket eller vårdar som minner om ett äldre gravskick. På den norra sidan om kyrkan sluttar tomten brantare och här finns inga gravvårdar utan endast en större runsten. Ingången genom bogårdsmuren i söder utgörs av spritputsade, kvadratiska grindstolpar med svarta plåthuvar krönta av runda glasarmaturer. En mindre ingång genom bogårdsmuren finns i norr. Den är försedd med en järnsmidesgrind. Klockstapeln står på kyrkogården söder om kyrkan. Den är uppförd 1727 och var ursprungligen öppen. Hjärtstocken bevarar spikhål efter spånbeklädnad. 1742 byggdes klockstapeln in med brädor som nu är rödtjärade. Taket är karnissvängt med lanternin och huv täckt av svartmålad plåt. Flöjeln bär årtalet 1900. I klockstapeln hänger två klockor varav den ena härrör från medeltiden och den andra från 1727. Kyrkobyggnaden Markims kyrkas bevarade romanska planform består av ett rektangulärt långhus med ett lägre och smalare kvadratiskt kor försett med en absid. Byggnadskropparna avtar successivt i längd, bredd och höjd mot öster. Murarna är uppförda av stora, valda, delvis kluvna gråstensblock lagda i någorlunda jämna skift. Korets, samt långhusets östra hörn har hörnkedjor av huggen sandsten, vilket även återfinns i omfattningen till den romanska kyrkans ursprungliga ingång till långhuset. Tegel har använts till dörr- och fönsteromfattningar. Kor- och absidvalv är utförda i gråsten samtidigt som kyrkan uppfördes kring år 1200. Vapenhuset i söder och sakristian i norr är senmedeltida tillbyggnader. Valven i vapenhus, sakristia och långhus slogs av tegel vid samma tid under 1400-talets mitt. |
