Stäng fönster Oskarshamn kn, KYRKBACKEN 1 DÖDERHULTS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Kyrkogården ligger kring kyrkan med huvudsaklig begravningsyta i söder, men med mindre områden för gravsättning i öster och väster. I nordost finns mestadels sekundärt uppställda vårdar på en yta som tidigare främst var avsatt för begravning av socknens präster. Det sägs dock att vissa av vårdarna ställdes upp som minnesstenar, medan den avlidne begravdes i en i en familjegrav på en annan kyrkogård. Öster om kyrkan finns bl a en stor gravplats som tillhör familjen Wijkström som var ägare till Marieholms gård. Nordväst om tornet finns en mindre yta som rymmer sju gravplatser. Söder om kyrkogårdens huvudingång finns bara en markerad gravplats (familjen Arbmans). I övrigt är det den södra delen av kyrkogården som utgör gravsättningsyta. Här finns omkring 150 gravplatser i bruk. Gravvårdarna står i rader i gräsmattan. Någon enstaka gravplats har en grusad yta. I områdets mitt finns en trolig tidigare mittgång med vårdarna vända mot gången, den ena raden mot öster och den andra mot väster. I övrigt står vårdarna mestadels vända mot öster. Undantaget är några vårdar som står längs muren i söder vilka är vända mot norr. Även några vårdar längst i öster utgör undantag då de är vända mot väster. Många av kyrkogårdens gravplatser har brukats av samma familj under mycket lång tid. På kyrkogården finns många påkostade, äldre gravvårdar med olika utformning och i olika material. De äldre gravvårdarna tillsammans med kyrka, gravkor och redskapsbod bidrar till den ålderdomliga karaktär som den gamla kyrkogården besitter. Omgärdning och ingångar Mot söder finns en hög, kallmurad stödmur av natursten. I sydost och öster muren dock lägre. I norr finns en bit äldre stödmur av kallmurad natursten, medan den nordvästra delen är utförd som en låg mur av cementfogade, huggna block. Mot väster finns en stödmur av kluvna stenblock i cementbruk. En ingång finns i väster med toppiga grindstolpar av granit och grindar av svartmålat smide. Två öppningar finns i muren mot parkeringen i norr, en på var sida om redskapsboden. Översiktig vegetationsbeskrivning Kyrkogården omgärdas inte av någon egentlig trädkrans. Lindar och någon kastanj finns utanför kyrkogårdens västra mur och några lönnar i öster. På kyrkogårdens norra del står några enstaka träd. Innanför kyrkogårdsmurens södra del finns en låg häck av buxbom. På den södra kyrkogårdsdelen står också ett kraftigt beskuret träd, möjligen en pil. Kring kyrkans södra ingång, som inte används idag, finns diverse buskar. En häck av buxbom finns kring gravplatsområdet nordväst om kyrkans torn. Gångsystem Från kyrkogårdens huvudingång finns en bred, grusbelagd gång som leder till torningången och vidare längs kyrkans långsidor. Framför torningången är gångens mittparti lagt med kullersten, smågatsten och storgatsten. Gravvårdstyper Gravvårdarna på gamla kyrkogården kan ses som en något av en ”provkarta” av olika gravvårdstyper från tidigt 1800-tal och fram till idag. I området finns ovanligt många äldre gravvårdar bevarade och också ovanlig många olika typer. Sammanlagt finns omkring ett 30- tal gravvårdar från 1800-talets mitt eller äldre. En stor del av dem står inte på ursprunglig plats. Majoriteten av vårdarna är dock från 1900-talets början och mitt. Den dödes yrkestitel förekommer i relativt många fall angiven på stenen. Hemmansägare är det vanligaste. Andra som förekommer är överste, häradsdomare, professor, mästerlots, nämndeman, folkskollärare, kyrkoföreståndare, landstingsman, rusthållare och maskinist. Gårds-, ort- eller bynamn anges i många fall på gravvårdarna. Bland de äldre vårdarna finns exempelvis flera utförda i sandsten eller kalksten i form av kors eller med andra former. En av kalkstensvårdarna är rest över kung. Hofpredikanten Anders Lundberg, d. 1825 på Marieholm. Kors finns också i granit, marmor och gjutjärn. Bland de särskilt anmärkningsvärda gravstenarna finns även ett par hällar av kalksten, med oläsning inskription, några gjutjärnsvårdar i nygotisk stil och en enkel stående platta av gjutjärn. Det finns också en gravvård utförd som en stenåldersdös, över Öfverste Erik Werner, d. 1913, samt flera andra med nationalromantiska drag vilket kan innebära att de är grovhuggna eller bär former som anspelar på runstenar. Många gravstenar har klassicerande formspråk vilket exempelvis kan vara motiv i form av pilastrar, kolonner, lagerkransar, draperier o dyl eller stenar som har formen av en obelisk. Röd granit är på kyrkogården ett vanligt förekommande material, även i äldre vårdar som man vanligen ser utförda i svart granit. Höga gravvårdar av granit från 1900-talets första decennier har en karaktärsskapande effekt i området. Många av gravplatserna har brukats av samma familj under lång tid. Till dessa hör exempelvis den kulturhistoriskt intressanta gravplatsen över familjen Cederbaum-Hultenheim som bl a var ägare till Fredriksbergs herrgård under en period. Gravplatsen har använts åtminstone från 1835 till 1966. Familjens historia i socknen har ett lokalhistoriskt värde och platsen rymmer också flera ålderdomliga och ovanliga gravvårdar. Till dessa hör en marmorvård över Brukspatronen Cederbarum, d. 1835 och två nygotiska gjutjärnsvårdar från 1860-talet. Kring gravplatsen finns ett järnstaket. Öster om koret finns ägarna till Marieholms gård, familjen Wijkströms, stora familjegrav inom kraftig stenram. Byggnader Gravkoret är uppfört 1827 på initiativ av löjtnant Rudbeck som en kvadratisk vitputsad byggnad med karnisformat tälttak. Byggnaden fungerar som gravplats för familjen Rudbeck. Ovan den låga järndörren finns en inskription som lyder: Elfvenhults Graf tillhörig T. F. Rudebeck och dess arfvingar. Nya Psalmboken Nr 492 v. 11 och 12. Redskapsboden eller materialboden från 1700-talets början är byggd i liggtimmer och har enkupigt lertegeltak. Boden ska ha rödfärgats på 1850-talet och fick därefter nytt tegeltak som togs från sockenstugan 1866. Boden används ännu för förvaring. Övrigt Flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar, framförallt bland de musealt uppställda vårdarna skulle behöva vårdinsatser. För vårdarna av järn krävs rostskyddsbehandling och eventuellt målning, om de tidigare varit målade. För vårdar av sten behöver en stenkonservator göra en översyn och ett förslag till åtgärder. På porösa stenmaterial som kalksten och sandsten kan påväxt av mossa och lavor leda till skador. Bl a binder påväxten fukt vilket kan leda till frostsprängning. Rengöring görs bäst i fuktig väderlek med mjuk borste samt vatten och såpa. Flera av kalkstens- och sandstensvårdarna är dock bitvis så instabila att en stenkonservator måste utföra arbetet. Begravningsavgiften ska bl a användas till vården av de kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna. Gamla B Gamla B, kyrkogården som började anläggas på 1860-70-talen, ligger väster om kyrkan, på andra sidan Marieholmsvägen. Som närmaste grannar finns i norr det f.d. kommunalhuset (numera dagis) och i väster f.d. huvudbyggnaden till Marieholms herrgård. Kyrkogården består av kvarter 1-5 som tillkommit i omgångar. Gamla B, är en relativt enhetlig och strikt ordnad anläggning uppdelad av raka gångar och med två alléer av lindar, typiskt för de klassicistiskt inspirerade kyrkogårdarna. De olika kvarteren är regelbundna i formen och uppdelas att gångsystemet. Strukturen i flera av kvarteren med köpta gravar i kvarterets utkant och linjegravar i mitten är tydlig och tidstypisk. Omgärdning och ingångar I det sydöstra hörnet finns ett parti med en äldre, kallmurad stödmur av natursten. Mot öster finns dels en cementfogad stödmur med huggna block i olika storlek dels, längre norrut, en stödmur bestående av relativt jämnstora rektangulära stenblock. Murar av det senare slaget finns också kring kyrkogårdens yngsta delar, kvarter 1 och 2, mot norr och söder. I väster avgränsas området av en häck av oxel. Två ingångar finns mot öster, markerade av toppiga grindstolpar av svart granit och smidesgrindar lika den gamla kyrkogårdens. En ingång finns i norr i höjd med f.d. kommunalhuset, och en tvärs över kyrkogården på den södra sidan. Båda med grindstolpar av granit och grindar av järn. Översiktig vegetationsbeskrivning Utanför kyrkogårdens östra mur samt längs den östra delen av de norra och södra murarna finns stora lindar planterade. Längs kyrkogårdens två dominanta grusgångar finns alléer av lindar. Innanför kyrkogårdsmurens södra del finns en nyplanterad måbärshäck. Längst i väster finns en häck av oxel som omgärdning. I den västra delen av området är oxlar planterade i två norr-söder löpande rader. Här finns också ett par häckar av tuja. Gångsystem Gångsystemet är strikt ordnat och består av några få raka grusgångar som rätvinkligt korsar varandra. Gångarna går huvudsakligen från kyrkogårdens olika ingångar och rakt över kyrkogården. En viss uppmjukning av gångsystemet finns i de yngsta kvarteren 1 och 2. Gångar finns i ett par kvarter i kvarterets ytterkant, men inte i dess inre. På några ställen är det tydligt att tidigare grusgångar såtts igen med gräs. Gravvårdstyper Blandade gravvårdstyper från sent 1800-tal och framåt. De äldsta vårdarna finns i kvarter 3, med många påkostade gravstenar. Granit är det dominerande gravstensmaterialet, men några gjutjärnskors finns också samt något sentida träkors. Stående vårdar dominerar, men även liggande förekommer, varav ett par riktigt stora hällar. Några få grusgravar med omgärdning av stenram och i ett fall gjutjärnsstaket finns också i kyrkogårdens kvarter 3. Övriga vårdar står i gräs. De olika delarna av Gamla B Kvarter 3 samt den västligaste delen av kvarter 4 Allmän karaktär Kvarter 3 ligger i sydost och är den äldsta delen på Gamla B. Kvarteret rymmer omkring 160 gravplatser och avgränsas av kyrkogårdsmur mot öster och söder och av grusgång mot norr. Mot väster tar kvarter 1 vid, utan någon egentlig avgränsning. Gravvårdarna står i rader placerade i gräsmattan. Vissa rader har vårdar vända mot öster, andra mot väster. Den västligaste raden av kvarter 4 rymmer omkring 20 gravplatser och ingick i det område som utgjorde Gamla B i slutet av 1800-talet Gravvårdstyper Gravvårdarna i området är av många olika typer. Utmärkande i framförallt den östra delen av kvarter 3 är äldre, ofta höga vårdar av grå eller röd granit, några av den karaktäristiska röda Våneviksgraniten. Vissa är regelbundna i formen, blankpolerde och har vinkelställt, eller svagt rundat krön. Några andra är ovanligt grova och rustika och mer oregelbundna i formen. Anmärkningsvärt är att flera av vårdarna har en ovanligt tilltagen tjocklek, som kanske kan bero på närheten till stenbrott. Många av de större vårdarna tillhör kvarterets äldsta, daterade till 1800-talets slut. Merparten av vårdarna i kvarteret är dock mindre vårdar av svart, grå eller röd granit och med varierat utförande. Några vårdar är låga och mycket breda. I områdets mitt finns ett större antal riktigt små liggande och stående gravstenar av svart granit från 1910- talet. Denna typ av gravsten markerar vanligen ett linjegravsområde, men här har inte kunnat klarläggas att så är fallet. Ovanliga typer av gravvårdar som förekommer i kvarteret är tre stycken gjutjärnskors, ett smideskors, ett sandstenskors med ekbladsornamentik, och en sandstensvård med marmorplatta. Till de anmärkningsvärda hör också tre liggande granithällar över medlemmar i familjen Nordenskjöld från 1870-80-talen. Fyra grusgravar finns i området, tre omgärdade av stenram och en av gjutjärnsstaket. Rester av stenramar vid flera platser berättar att grusgravar tidigare var vanliga. I kvarteret finns omkring ett 15-tal gravstenar från 1800-talets slut och ett stort antal från 1900-talets början. Det finns också många gravstenar från alla övriga av 1900- talets decennier. På många av gravstenarna anges den dödes yrkestitel såsom häradsdomare, lantbrukare, trädgårdsmästare, mästerlots, rusthållare, disponent, hamnstyrman, sjökapten, nämndeman, direktör, skeppsbyggmästare m fl. Den avlidnes hemort anges också ofta på gravstenen. I den västligaste av raderna i kvarter 4 finns bl a två gjutjärnskors från 1890-talet och några höga stenar från 1920-talet. Kvarter 4-5 Allmän karaktär Kvarteren 4 och 5 utgör tillsammans nästan halva ytan av Gamla B och ligger i den nordöstra delen. Här finns sammanlagt omkring 130 familjegravplatser samt ett stort antal gamla linjegravplatser som i vissa fall ersatts av sentida familjegravplatser. Kvarter 4 ligger mellan kvarter 3 och 5 och avgränsas mot öster av kyrkogårdsmur och i övriga väderstreck av grusgångar. Kvarter 5 avgränsas av kyrkogårdsmur mot öster och norr samt mot söder av grusgång. Kvarteret uppdelas av en grusgång i en östlig och en västlig del. Gravvårdarna är placerade i gräs utan annan ordnad vegetation än alléträden längs gångarna. I kvarter 4 är uppdelningen mellan köpta gravplatser i öster och gamla linjegravplatser i väster ännu tydlig. Förhållandet finns även i kvarter 5 där familjegravarna placerats som ”ramar” kring två områden med linjegravar i mitten. Gravvårdstyper I området finns blandade gravvårdstyper från 1920-talet och framåt. Materialet är främst grå, svart och ljust röd granit. Ett par kors av smide finns också liksom ett par gravstenar av kalksten. Uppdelningen mellan familjegravarnas större gravvårdar och linjegravvårdarnas ofta mindre utförande och tätare placering är tydlig, även om många av platserna nu fått moderna gravstenar. I området finns inga riktigt höga vårdar utan även de mer påkostade vårdarna är låga, men oftast extra breda. Speciellt i linjegravvårdarna finns klassicerande motiv med stiliserade lagerkransar, pilastrar eller urnor som motiv. Familjegravstenarna har ofta ett mer modernt och enkelt formspråk. I kvarter 5 finns längst i öster och längst i norr finns enbart liggande enkla vårdar. I Kvarter 4 är de äldsta gravstenarna daterade till 1920-talets början. Linjegravssystemet kan följas i ordningsföljd i raderna under 1920-30-talen. De äldsta familjegravarna är från 1930- talet. I kvarter 5 är linjegravarna från 1938 och fortsätter in på 1950-talet. Familjegravarna är mycket blandade i ålder från sent 1930-tal och framåt. I båda kvarteren finns rester av stenramar som tyder på att åtminstone områdets östra del varit grusbelagd. I den västra delen av kvarter 5 finns barngravar i en samling från 1940-talet och framåt. Framförallt bland familjegravarna finns en del inskriptioner som anger den dödes yrke såsom trädgårdsmästare, rektor, rusthållare, lantbrukare, tullförvaltare, kvartersman m fl. Ortnamn anges på såväl familjegravar som linjegravar. I området finns till synes många lediga platser. Kvarter 1-2 Allmän karaktär Kvarter 1 och 2 ligger på den västra delen av kyrkogården och rymmer omkring 330 gravplatser. Området är det senast tillkomna på Gamla B och omgärdas av häck av oxel mot väster och av kyrkogårdsmur mot norr och söder. I öster finns kyrkogårdens övriga kvarter. De två alléerna som är så markanta på den övriga kyrkogården finns inte här, vilket fungerar som en extra markör för att området är senare tillkommet. Karaktäristiskt är här i stället den låga profilen med låga gravstenar och låga häckar. Några relativt nyplanterade oxlar finns dock längs gångarna. Området ger ett ordnat och strikt intryck. I kvarter 1 är familjegravplatser ordnade längs kvarterets utkant, längs grusgångarna. I mitten finns linjegravplatser från främst 1950-talet, omgärdat av en tujahäck. Precis som i kvarter 4 och 5 är uppdelningen tydlig mellan familjegravvårdarna och linjegravvårdarna, både vad gäller placering och utformning. I kvarter 2 finns familjegravvårdar från främst 1950- 60-talen placerade i strikta rader. Gravvårdstyper Gravvårdarna är främst från 1950- och 60-talet. Enhetligheten är slående. Familjegravvårdarna är relativt jämnstora och grå eller ljusröd granit dominerar som material. Många gravstenar är mycket enkelt utformade med rektangulär form och bara någon liten dekor. Många bär också tydliga klassicerande motiv i form, utförda som en antik tempelportik, eller i dekor, urnor, lagerkransar eller pilastrar. Någon enstaka gravsten skiljer ut sig såsom ett kors av sten eller den till formen enkla vården över Sixten Karlsson med maka, utförd med en bronsstatyett föreställande Kristus i stenens mitt. Linjegravvårdarna är markant mindre än familjegravvårdarna, men formspråket är det samma som bland familjegravarna. Möjligen är det här vanligare med svart granit som material. I området finns i stort sett inte några angivelser av den dödes yrkestitel. Ortnamn förekommer också sällan. |
