Stäng fönster Gnosjö kn, ÅSENHÖGA PRÄSTGÅRD 1:2 ÅSENHÖGA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Åsenhöga kyrkogård består av en gammal del med kyrkan och en ny del i söder. Gamla kyrkogården har en kvadratisk plan med kyrkan i mitten, vänd mot öster. Indelningen är strikt symmetrisk med rätvinkliga gravkvarter. På kyrkans södra sida ligger kvarter A, G, F och E (som sträcker sig upp bakom koret). På kyrkans norra sida ligger kvarter B, C och D. Omgärdning Gamla kyrkogården omges av en 1 – 1,5 meter hög och 1,5 meter bred kallmur av marksten, mest block och hällar, överväxta med mossor och sedum. Muren är anlagd 1857. Ett parti i nordost har delvis rasat ut mot svackan öster om kyrkogården. Den västra muren är 1 meter hög och 0,5 meter bred, lagd av marksten och fogad, troligen med cement. Nya kyrkogården omges av en 1,5 meter hög och knappt 0,5 meter bred betongmur från 1974, utvändigt klädd med marksten och avtäckt med tuktade granithällar. Ingångar Gamla kyrkogårdens huvudingång är mitt för tornporten i väster. Muren gör där en halvrund inkragning. Den smidda pargrinden och de båda finhuggna granitstolparna är från kyrkans byggnadstid. Norra ingången är i linje med kyrkans nordport och kantas av granitstolpar från 1938, grindarna från samma tid är avhängda. Ytterligare en ingång finns i nordväst med smidesgrind från 1974 i stil med den gamla västgrinden. Nya kyrkogården har ingång i nordväst med grind av samma slag. På motsvarande sida i öster är en trägrind som vetter mot ett litet redskapsskjul. Vegetation Innanför gamla kyrkogårdens murar i nord, ost och syd samt utanför västra muren är en trädkrans av sekelgamla lönnar och almar. Innanför nya kyrkogårdens mur växer en rad av lönn. Grusplanen mellan kyrkogårdens huvudingång och tornporten kantas av höga thujahäckar. Övrig vegetation behandlas under respektive kvarter. Gångsystem Gamla och nya kyrkogården har ett sammanlänkat rätvinkligt nät av grusgångar, vilket definierar gravkvarteren. Gångar löper ut från kyrkans portar i nord, syd och väst. Framför sistnämnda bildas en mindre plan. En gång löper längs med hela kyrkogårdsmuren. Gravvårdstyper Kyrkogården har gravkonst från tiden för sitt anläggande till idag. Äldst är en grupp med gjutjärnsvårdar från 1800-talets senare hälft, fl ertalet med nygotiskt formspråk. De s.k. klöverbladskorsen kan knytas till Häryds bruk i Gnosjö socken, genom två fall med inskription på baksidan. Även ett par korskrönta vårdar är av en typ som tillverkades vid Häryds bruk. Från tiden kring förra sekelskiftet fi nns ett antal högresta, industriellt framställda vårdar av framförallt svart granit. Dessa har vanligen form av obelisk eller bautasten. Två påkostade vårdar av grå granit kan knytas till C A Nygren & Son Stenhuggeri i Jönköping genom bevarade plaketter på sockeln. Dessa stora vårdar hörde ursprungligen samman med grusbäddar inramade av stenram eller ligusterhäck. Av dessa gravarrangemang återstår bara ett fåtal. En motsats till dessa köpegravars monument utgör de små granitplattor som bevarats i allmänna linjen från samma tid. Detta speglar det ståndssamhälle som kom att försvinna i och med folkhemmets intåg. Ett uttryck för jämlikhetssträvandena under 1900-talet är införandet av maximihöjd på vårdar. Från 1930-talet till idag dominerar låga rektangulära vårdar med tämligen enhetliga mått. De äldre har ett varierat formspråk, ofta med klassiserande detaljer som kolonner och tempelgavlar. De yngre är stramare och mer likriktade. Svart granit var det förhärskande materialet långt in i efterkrigstiden, medan den grå graniten blev vanligare i och med 1960-talet och helt dominerar bland de följande decenniernas vårdar. Bårhus Utanför norra kyrkogårdsingången reser sig ett bårhus från 1957, ritat av arkitekt Helmer Flensborn, Huskvarna. Det har en närmast kvadratisk plan. Fasaderna bär vitkalkad slätputs. Fönster och port har stickbågiga smygar. Byggnaden bär ett brant sadeltak med eternitpannor och ett krönande järnkors. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning se pdf. Kvarter A Allmän karaktär Kvarter A utgör kvarteret söder om gången mellan huvudingången och kyrkoporten. Till större delen består kvarteret av något oregelbundet placerade gravar (en rad vänd mot gången i väster och därinnanför övervägande placerade i öst-västliga korta rader) utom i öster där det är en dubbel nord-sydlig gravrad med rygghäck av måbär, vilken snarast kan räknas som en del av kvarter G i öster. Från att ha varit ett gruskvarter utgörs kvarter A idag av en sammanhängande gräsmatta. I nordväst växer en gammal björk. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är blandat men domineras av vårdar från 1900- talets förra hälft, främst i svart granit. Det rör sig till stor del om familjegravar. Ursprungligen har de alla haft grusbädd och häck eller stenram. Nu återstår bara två grusbäddar. Kvarterets nordvästra del, vänt mot huvudingången, har haft hög status. Här återfi nns två stora – nu gräsbesådda – familjegravar med bevarade stenramar. Den största tillhör kyrkoherde Johannes Boberg och anlades 1894. Inom denna står en svart granitobelisk från detta år och ett individuellt utformat kors av grå granit från 1924 över borgmästare J F Boberg, hugget vid C A Nystrand & Son i Jönköping. Ytterligare några gravplattor ligger inom stenramen. Den andra familjegraven med en stram låg vård tillhör Sven August Colléen, brukspatron på Marieholms bruk. En sentida vård är invid denna rest över brukets grundare Anders Wingård. Dessa båda gravar vetter mot gången i väster liksom en rest gjutjärnsvård från 1918 över kyrkoherde Johan Strömbom med fru. Inne i kvarteret märks en familjegrav med stenram över en landstingsman. Flertalet av vårdarna är låga och enkla. Av gjutjärn fi nns en nygotisk vård från 1897 över en hemmansägare och vid kyrkogårdsmuren två nygotiska gjutjärnskors från 1860-talet över makarna Modén, ett gjutet vid Häryds bruk. Ytterligare ett gjutjärnskors från Häryd med årtalet 1878 står i östra raden, vilken i övrigt präglas av låga vårdar från 1930-, 40- och 50-tal. Utöver redan nämnda titlar på vårdar i kvarteret fi nns doktor, häradsdomare, nämndeman, kyrkovärd. Hemmansägare dominerar. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B ligger i nordvästra hörnet och svarar mot A. Kvarteret hänger idag samman med C i öster. Det består av nord-sydliga rader av gravar, vända mot väster. I öster är mot kvarter C en dubbel rad med rygghäck av idegran, vilken snarast kan räknas samman med det kvarteret. Från att ha varit ett gruskvarter är B idag en sammanhängande gräsmatta. I sydost växer en gammal björk. Gravvårdstyper Gravvårdbeståndet domineras av låga vårdar från 1930-talet till idag. Dessa är vanligen av svart eller grå granit och har enhetliga mått. En handfull högresta vårdar av svart granit från 1898 till och med 1920-talet betyder dock mycket för intrycket. Flera har obeliskform, men det fi nns också exempel på mer individuellt utformade vårdar som den palmettkrönta pelaren från 1919 över en häradsdomare. De äldre gravarna har alla haft grusbäddar, av vilka idag inget återstår. Titlar är vanligast på de äldre vårdarna där vi fi nner lantbrukare, byggmästare, soldat, landstingsman, och hemmansägare. Bland de yngre fi nns även fabrikör och barnmorska. Fyra vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok (Sv Mfb). Kvarter C Allmän karaktär Kvarter C hänger i väster samman med B och ligger vid kyrkans norra sida. Kvarteret är en sammanhängande gräsmatta med nordsydliga dubbla gravrader kantade med rygghäckar av idegran. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs till stor del av låga vårdar från 1960- och 70-talen av enhetlig form. Vid sidan av dessa fi nns ett antal småskaliga vårdar från 1902-21 i form av plattor och resta stenar. Några av dessa har drag av linjegravvårdar genom sina mått. Eventuellt kan det här röra sig om en allmän linje från början av 1900-talet, allt eftersom uppblandad med nya gravsättningar under efterkrigstiden. Två vårdar från tidigt 1910-tal berättar att makan vilar ”på annan plats i denna kyrkogård”, vilket talar för att det rör sig om linjegravar. Familjegravar fi nns i princip inte i kvarteret. Bland de fåtaliga titlarna – som främst återfi nns på de äldre vårdarna – fi nns hemmansägare, kyrkovärd, garvare och hammarsmed. Två vårdar bär referens till Missionsförbundets sångbok. Kvarter D Allmän karaktär Kvarter D utgör kyrkogårdens nordöstra fj ärdedel. Kvarteret är uppbyggt kring en central, rektangulär minneslund omgärdad av höga thujahäckar. Gravarna är lagda i dubbla rader längs gångarna och kantas utom i söder av rygghäckar av måbär och liguster. Kvarteret genomlöps av raka gångar av kvadratiska små kalkstensplattor. Minneslunden har i mitten ett sorgeträd i form av en hängask och i hörnen unga rönnar. Gravvårdstyper Gravvårdarna är från 1953-2004 med tyngdpunkt på 1950- och 60-talen. De är alla av en enhetlig storlek och form, huggna i grå granit. Antalet familjegravar är ytterst få och det är bara enstaka vårdar som bär titel, hemmansägare och gjutare. Den enda vård som sticker ut är ett litet marmorkors från 1958 på en barngrav med inledningen till den klassiska barnpsalmen ”Tryggare kan ingen vara”. Invid östra kyrkogårdsmuren har borttagna äldre vårdar placerats. De sju vårdarna av svart granit är från 1902-32, två av dem är efter hemmansägare. Kvarter E Allmän karaktär Kvarter E består av en dubbel nord-sydlig gravrad öster om koret med rygghäck av måbär. Några få gravar står i en ensam rad vända mot gången i väster. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet består till stor del av låga vårdar från 1930- till 80-talet, som regel utan titlar. Vid sidan av dessa fi nns ett antal äldre vårdtyper i svart granit från 1876-1905. Några är av små dimensioner och bär titlar som modellsnickaren, handlanden, spikmästare, lantbrukaren, änkan. Vid gången i väster står två högresta bautastenar. Den ena är rest 1876 över riksdagsman Nils Svensson, vilken även drev ett tråddrageri i socknen. Den andra är rest 1902 över organisten och folkskolläraren J Modéen med fru. Invid sistnämnda finns en liten platta från 1939 över antikvitetshandlaren Henning Modéen som grundade Åsenhöga hembygdsförening. Denna familjegrav är en av de inom kvarteret som haft grusbädd, något som idag helt försvunnit. I det sydöstra hörnet vid kyrkogårdsmuren har några borttagna äldre vårdar samlats. Det rör sig om tolv vårdar från 1874-1939. Nio stycken är av gjutjärn, varav fyra nygotiska klöverbladskors från Häryds bruk. En annan nygotisk gjutjärnsvård är rest 1888 av ”goodtemplare” efter fabrikören B N Börjesson. Bland övriga titlar fi nns hemmansägaren, hemmansbrukaren och målaremästaren. Kvarter F Allmän karaktär Kvarter F utgörs av en gräsmatta med nord-sydliga dubbla gravrader, den västligaste mot gången från kyrkans sydport har rygghäck av liguster och kan därmed snarast räknas som en del av kvarter G. Eventuellt har alla raderna i F haft rygghäck. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är en blandning av efterkrigstida låga vårdar och allmänna linjegravar från 1922-37. Linjegravvårdarna utgörs till största delen av små granitplattor, några få resta stenar alluderar på köpegravarnas monument. Titlar saknas nästan helt i kvarteret. Den västligaste dubbla gravraden består enbart av låga vårdar från 1949-53 i kronologisk ordning. Mot gången i väster är det enbart vårdar av svart granit. I kvarterets sydvästra hörn är en av kyrkogårdens mest påkostade gravar med individuellt utformad vård. Över grosshandlare Johan Jönsson är 1934 rest en hög sockel med urna, huggen i grå granit vid C A Nystrand & Son i Jönköping. En häll i samma stil är lagd över makan. Kvarter G Allmän karaktär Kvarter G består idag av en gräsmatta med nord-sydliga dubbla gravrader längs rygghäckar av måbär. Tidigare hade gravarna grusbädd och häckinramning. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet utgörs nästan uteslutande av låga mellan- och efterkrigstida vårdar. Tyngdpunkten ligger på 1930- och 40-talen med övervägande svart granit som material. I fl era fall rör det sig om familjegravar. Gravarna är placerade kronologiskt men uppbryts av äldre och senare gravar. En handfull vårdar fi nns från 1869-1922, överlag små och enkla. Äldst är ett gjutjärnskors. I det sydöstra hörnet mitt emot grosshandlargraven i F ligger kyrkoherde K L Wahlmarks familjegrav, vänd mot söder, med stram vård från 1953. En kyrkoherdegrav från 1992 är placerad för sig själv söder om kyrktornet. Ett fåtal av kvarterets vårdar bär titel. Bland dessa fi nns ett par kyrkovärdar och gjutmästare. En vård från 1942 min- ner om hammarsmeden A J Ousbeck, av känd gammal vallonsläkt i bygden. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården har en rektangulär utsträckning längs gamla kyrkogårdens hela södra sida. Rätvinkliga grusgångar indelar ytan i fyra gravkvarter. Gångarna bildar raka fortsättningar på gångarna från gamla kyrkogården. Gången i linje med kyrkans sydport kantas av en lindallé. I hörnet av varje kvarter står en prydnadsbuske. Vidare fi nns några rhododendronbuskage och i nordost är en grupp granar. I nordost fi nns även en granitklädd brunn. Gravarna är placerade i nord-sydliga rader vända mot gångarna. Genom mitten av varje kvarter löper en nord-sydlig måbärshäck. I väster fi nns nästan inga vårdar. Gravvårdstyper Gravvårdarna daterar sig från 1975 till idag. De har enhetlig storlek med låg profi l och är som regel i grå granit. Familjegravar och titlar saknas nästan helt. Däremot är ortsnamn vanligt förekommande. |
