Stäng fönster Gislaved kn, HESTRA 4:1 SÖDRA HESTRA KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Gamla och nya kyrkogården utgör två skilda enheter på var sin sida av bygatan. Gamla kyrkogården har en oregelbunden, i det närmaste femkantig form. Kyrkan ligger tämligen mitt på kyrkogården, något förskjuten mot öster. Söder om kyrkan befi nner sig kvarter A – C. Öster om koret är det lilla kvarter D och norr om kyrkan kvarter E – G. I slänten längs norra sidan sträcker sig 1973 års utvidgning med bårhuset vid en terrassering i östra änden. Nya kyrkogården i öster har en närmast rektangulär form med fyra rätvinkliga kvarter, L – O. Omgärdning Gamla kyrkogården omges av 1800-talskallmurar av kilad marksten respektive småblock. I norr, söder och väster är det en stödmur. Murhöjden skiftar från ca 0,5 till 1,5 meters höjd. På murkrönen växer mossa och sedum. Norra utvidgningen begränsas i norr och väster av en låg stödmur av fogad, kilad marksten. I öster är en fogad mur i samma material, ca 1 meter hög med gräsbeväxt krön. Ingångar Gamla kyrkogårdens båda ingångar är placerade i öster, norr respektive söder om kyrkan. Den norra har en nygotisk pargrind i gjutjärn, troligen samtida med kyrkogårdsutvidgningen 1888, den södra har en stram pargrind i smide, troligen från 1970-talet. Båda grindparen hänger på toppiga granitstolpar från ca 1900 med avfasade hörn. In till nya kyrkogården är från väster (mitt för den norra av gamla kyrkogårdens ingångar) en påkostad pargrind i smide från 1922 mellan stolpar av samma slag som ovan. I öster är en ingång med pargrind av samma typ som den södra på gamla kyrkogården. Denna hänger mellan gråmålade järnstolpar. Norra utvidgningen nås från öster via en smidd pargrind från 1973 av samma typ som ovan. Stolparna är av fogad, kilad marksten. Vegetation Kring gamla kyrkogården växer en bitvis kraftigt utglesad trädkrans av lönn. Flera av de träd som ännu står är sekelgamla. Utanför norra utvidgningens stödmur växer en rad med ekar, planterade 1973. Kring bårhuset är planteringar med prydnadsbuskar, bl.a. rhododendron. En grupp med måbärsbuskar växer i utvidgningens västra ände. Runt nya kyrkogården växer en måbärshäck och en välhållen trädkrans av lönn från 1922. Gångsystem Från gamla kyrkogårdens ingångar löper två asfalterade gångar längs kyrkans långsidor och förenas framför tornporten för att därifrån löpa rakt västerut och övergå i den grusgång som delar norra utvidgningen i två hälfter. Runt kyrkan är marken grusad. Nya kyrkogården delas i en nordlig och en sydlig hälft av en asfalterad rak gång. Gravvårdstyper Gamla kyrkogården kan uppvisa ett brett spektra av gravkonst från 1700-talet fram till idag, nya kyrkogården från tidigt 1900-tal till idag. De äldsta vårdarna är huggna för hand i granit, ett fl ertal av dem är från 1800-talets första hälft och har ett stramt nyklassicistiskt formspråk. De första industriellt framställda vårdarna är de av gjutjärn från 1800-talets andra hälft. Ett vanligt inslag på främst norra delen av gamla kyrkogården är det förra sekelskiftets resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men kvarstår idag bara i enstaka fall. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Bland de äldre gravarna fi nns ett par exempel på inramning i form av gjutjärnstaket. Någon allmän linje tycks ej ha funnits på kyrkogården, men exempel fi nns ändå på de små liggande stenar som brukade vara vanliga i detta sammanhang. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens betoning av likheten inför Gud och det kollektivistiska samhällsidealet. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Fattigbössa Vid östra kyrkogårdsmuren står mellan de båda ingångarna en fattigbössa. Den svartmålade stocken med smidesbeslag skall vara förfärdigad 1831. Inskriptionstavlan och det lilla sadeltaket i trä är sentida. Bårhus Bårhuset från 1961 vilar på en källarvåning klädd med oregelbundna granitplattor. Murarna är uppförda av vitt kalksandtegel. Ingången är förlagd till södra gaveln där det fi nns en terrasserad förplats med kallmurade stödmurar. Porten i form av en pardörr med korsdekor är klädd med kopparplåt. Mot takfoten är väggpartiet indraget och har på nordgaveln en fönsterrad. Det mycket fl acka sadeltaket är täckt med kopparplåt, neddragen över gavlarna. Beskrivning av enskilda kvarter, för att se kvartersindelning, se pdf. Kvarter A – C och G Allmän karaktär Kvarter A – C utgör sedan grusgångarnas igenläggning en sammanhängande gräsyta söder om kyrkan. Kvarter G ligger norr om C, på andra sidan huvudgången men ansluter helt i karaktär. Gravarna ligger i nord-sydliga rader med ryggen mot varann. Tidigare har de troligen haft rygghäck och ursprungligen grusbäddar med häck- eller stenram. Ett antal gravar är familjegravar. Längs södra kyrkogårdsmuren fi nns en stor mängd borttagna äldre vårdar, resta och lutade. Gravvårdstyper Kvarteren domineras av låga, rektangulära vårdar från 1940-talet till idag. Dessa har oftast en enkel form, bland de äldre gärna klassiserande med exempelvis kolonner. Fram till 1950-talet hade gravarna vanligen grusbädd och stenram, idag kvarstår bara en grusgrav tillhörande en grosshandlare med påkostad vård från 1944. En handfull äldre vårdar markerar sig i kvarteren, främst genom sin storlek. Äldst är ett gjutjärnskors från 1877 över en hemmansägare, enligt inskription gjutet i Törås, Anderstorp. Sju andra gjutjärnskors från 1878 – 98 har fått en sekundär placering längs kyrkogårdsmuren. Från 1800-talets sista decennier och 1900-talets första fi nns ett antal högresta vårdar, bl.a. obelisker och bautastenar, en av de sistnämnda bär utpräglad jugenddekor med ekrelief. En ovanlig utsmyckning i form av två händer i marmor sitter på en vård från 1893. Titel förekommer på många av de något äldre vårdarna. Van- ligast är hemmansägare. Vidare fi nns: landstingsman, kyrkovärd, lärarinna, skräddaremästare, faktor, kantor, byggmästare, elinstallatör, handlande, grosshandlare, snickare, stationsföreståndare, köpman, fabrikör, föreståndarinna, vårdbiträde, målaremästare, skollärare, rälsbussförare (med SJ-vapen). Ett par vårdar bär referens till väckelserörelsens två stora sångböcker, Ahnfelts och Missionsförbundets. De undanställda vårdarna vid kyrkogårdsmuren har en rik sammansättning. Två enkelt tillhuggna hällar bär årtalen 1753 och 1759. Från samma sekel är sannolikt ett smideskors med fl öjel och löv. Från 1800-talets förra hälft fi nns 16 handhuggna granitvårdar, varav fl ertalet med en stram nyklassicistisk utformning. Två av vårdarna är resta över danemän och en över en nämndeman. Närmare 30-talet övriga vårdar är maskinellt framställda och härrör från 1869 – 1930. Bland dessa märks två obelisker – över två meter i höjd – och en liten vård med den i sammanhanget klassiska Th orvaldsenbiskvin ”Dagen”. Kvarter D – F Allmän karaktär Kvarteren norr och öster om kyrkan består av nord-sydliga rader av gravar med ryggen mot varann. D utgör en egen enhet medan E och F hänger samman i en gemensam gräsmatta sedan igenläggandet av den separerande grusgången. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet i kvarteren är blandat och präglas i hög grad av stora äldre vårdar, särskilt markant i kvarter E. Äldsta vården är sannolikt en obelisk från 1851, rest öster om koret över assessor Ekelund på Samseryds säteri. Invid denna återfi nns en bautasten över kyrkoherde Bengt Magnusson från 1890. En annan bautasten – ca 2 meter hög – är rest 1908 över efterträdaren O S Broberg och omgärdas av en grusbädd med gjutjärnsstaket. I närheten fi nns ännu en gjutjärnsinhägnad grusgrav tillhörig kronolänsman Essén och ordnad 1905. En tredje kyrkoherdegrav från 1930 bär ett stort granitkors rest efter kontraktsprosten E Rosengren. Denna vård var tidigare fondmotiv för den grusgång som delade kvarter E och F. Vid sidan av nämnda gravar märks den omkring 3 meter höga bautastenen från 1919 över syskonen Gunnesson och en ca 2 meter hög motsvarande över en byggmästare. Det äldre vårdbeståndet kan uppvisa en rik formvariation, vilket bl.a. tar sig uttryck i en trädstam i granit från 1924. Vid sidan av de båda järninhägnade gravarna har endast två gravar behållit grusbädd och stenram, båda är från 1950-talet. Många av vårdarna bär titel, vanligast är hemmansägare och kyrkovärd. Övriga titlar förutom ovan nämnda är: organist och kantor, nämndeman, riksdagsman, redaktör, fanjunkare, skomakare, folkskollärare, lantbrukare, fabrikör. Norra utvidgningen Allmän karaktär Den långsmala utvidgningen består av en gräsmatta som sluttar åt norr och väster. Ytan är endast i ringa grad tagen i anspråk. I öster fi nns några spridda urngravar och i väster några få kistgravar. Vårdarna är vända mot den genomgående gången. Gravvårdstyper Kistgravarna är från 1974 till idag och har låga vårdar med viss variation i form och material. Ett par vårdar bär titel. Urngravarna har små liggande vårdar från 1980 till idag. Nya kyrkogården Allmän karaktär Nya kyrkogården består av fyra kvarter, L – O som ursprungligen defi nierats av grusgångar. Idag kvarstår bara den öst-västliga, nu asfalterade, gången som delar kyrkogården i kvarter L och M samt N och O. Båda delarna har nord-sydliga rader av gravar med ryggen mot varann, lagda i gräs. I N och O har raderna rygghäckar av måbär. Ursprungligen har gravarna haft grusbädd och häck- eller stenram. Många gravar från 1900-talets mitt är familjegravar. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet häller genomgående en låg profi l och är därigenom betecknande för utvecklingen från tiden kring 1930. De äldsta vårdarna är från 1925 och är något högre än breda. Vid denna tid börjar vårdarna i stället bli låga och breda, ofta i form av gavlar till grusbäddar med stenram, varav det fi nns fl era exempel. Genom borttagande av grusbäddarna ger de idag en något oproportionerligt intryck. Från och med 1940-talet är den låga rektangulära formen förhärskande, viket även gäller för de sentida vårdarna. Endast ett fåtal nya vårdar har dock tillkommit efter 1960-talet. De yngre vårdarna befi nner sig övervägande på södra hälften av kyrkogården. Materialet i de äldre stenarna är vanligen svart granit medan det för de yngre är ljus granit. En handfull vårdar har titel: soldat, hemmansägare, byggmästare, lärarinna, vägbyggmästare, stationsföreståndare, sparbankskamrer, häradsdomare, vice häradshövding, nämndeman, kontrollassistent, möbelsnickare, köpman, barnmorska, kyrkovärd, trävaruhandlare, målaremästare, skräddaremästare, målare. |
