Stäng fönster Jönköping kn, ÖDESTUGU 4:16 ÖDESTUGU KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Ödestugu kyrkogård har en närmast trapetsoid form, avsmalnande åt söder. Kyrkan är belägen i södra hälften med koret åt öster. Området söder om koret utgörs av en öppen, parkliknande yta utan gravsättningar. I det sydöstra hörnet står klockstapeln och i motsvarande hörn i väster ett bårhus, insprängt i muren. Direkt utanför kyrkogårdsmuren, väster om kyrkan, står ett uthus med pannrum. Gravkvarteren är belägna norr om kyrkan och har för enkelhetens skull getts bokstavsbeteckningar A-L i denna rapport. Längs kyrkogårdsmuren i väster sträcker sig kvarter A och i öster E. Däremellan finns de rektangulära B och C samt det triangulära D. Till 1937 års utvidgning hör de små tvärställda rektangulära kvarteren F, G och H som markerar den gamla kyrkogårdens gräns. Norr om dessa är de kvadratiska kvarteren I, J och K samt raden L längs norra kyrkogårdsmuren. Väster om utvidgningen är en ”avstjälpningsyta” av rektangulär plan. Ungefär mitt på kyrkogårdens östra sida ”hänger” en halvrund minneslund. På kyrkogården finns smidesarmaturer från 2003 av enkel form med råglaslyktor, i den södra delen med gult glas. Vid västra sidan finns två vattenkar av kalksandtegel, avtäckta med skiffer. Omgärdning Kyrkogården omges av en kallmur av otuktade granitblock, ca 0.5 meter hög och 0.5 meter bred. I öster är muren stödmur ut mot en slänt och delvis i väster upp mot en högre liggande skogsbacke. Murkrönet är överväxt med mossor och gräs. En kallmur omger även utvidgningens ”avstjälpningsplats”. Minneslunden omges av en stödmur av betongskivor. Ingångar Kyrkogårdens ingång är placerad mitt på södra kortsidan. Den utgörs av en pargrind i smide med järnbandsdekor och inskriptionen ”ÖDESTUGLU DEN 30 IUN 1823”. De fyrkantiga grindstolparna är av granit med fasade kanter och toppiga krön. ”Avstjälpningsplatsen” har ingång från söder med gråmålade betongstolpar, vilka burit en borttagen grind. Områdets två passager till kyrkogården har också haft grindar. Vegetation Kyrkogården omges av en sammanhållen, sekelgammal trädkrans av främst lönn, men även med inslag av alm. Längs utvidgningens sidor är det björk, delvis nyplanterade hängbjörkar. Några äldre lönnar växer inne i de södra gravkvarteren. På kyrkogårdens södra del växer en cypress och några prydnadsgranar, varav en stor. Sydväst om kyrkan fi nns en alm. Invid klockstapeln växer några enar. Längs södra hälften av kyrkogårdens östra sida sträcker sig en snöbärshäck. Minneslunden omges av en plantering med avenbok. Häckar kring gravar utgörs av måbär medan övriga häckar på kyrkogården är hagtorn. Gångsystem Kyrkogården binds samman av ett system med grusgångar. Av de slingrande gångarna på kyrkogårdens sydligaste del är hälften igenlagda, kvar är den breda huvudgången till kyrkporten och en smalare till bårhuset. Den förra är asfalterad med fi nkornigt grus på ytan. En gång omsluter kyrkan. Längs kyrkogårdens sidor löper raka grusgångar som ansluter till ett nät av rätvinkliga grusgångar som defi nierar gravkvarteren norr om kyrkan, två nord-sydliga och två öst-västliga. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravkonst från 1700-talet fram till idag. De äldsta är några sandstensvårdar. Framträdande är de resliga gravvårdarna på de enskilda gravarna från förra sekelskiftet. Dessa är vanligen i form av en obelisk eller bautasten och var tydliga statusmarkörer, uttryck för sin tids individualism. Vanligaste materialet är polerad svart granit. Med mellankrigstidens bestämmelser om maximihöjd på vårdar fi ck dessa en annan form, låg och rektangulär. Ofta gavs de klassiserande drag som tempelgavel eller kolonner. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. Titlar användes mer sällan. En orsak till enhetligheten var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens betoning av kollektivet och likheten inför Gud. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, ofta med polerad yta. Vid sidan av efterkrigstidens vanliga vårdar fi nns också några gravhällar av kalksten som märker ut sig. I princip alla enskilda gravar hade grusbädd och inramande häck långt in i efterkrigstiden, vilket ännu återstår i A, E och delar av B. Detta gällde ej de allmänna gravytorna. I dessa begravdes man kostnadsfritt, den ene efter den andre i linje. Vårdarna är enkla och små, men anspelar på formerna hos de enskilda gravarnas monument. Inte sällan är de dock bara en liten platta. Svart granit är vanligaste materialet. Här förekommer sällan titlar på samma sätt som på övriga vårdar. Av särskilt intresse är några små kors av trä och smide. Beskrivning av enskilda kvarter, för att se uppdelning, se pdf. Södra kvarteret Allmän karaktär Ytan söder om kyrkan har en åtminstone hundraårig hävd att vara fredad för gravläggningar. I närheten av kyrkan fi nns några spridda äldre vårdar bland prydnadsgranar. De fanns på platsen redan vid sekelskiftet, varför man kan misstänka att de står ”in situ”. Gravvårdstyper Alla de fyra vårdarna är av sandsten och resta med undantag för en. Den äldsta från 1690 (?) är också den minsta. De två andra resta hällarna har profi lerade krön med enkla ansiktsmasker. Den ena är rest 1766 över danemannen Jon Arvidsson (upphovsman till klockstapeln) och hans fru Kerstin Nilsdotter med inskriptionen ”HODEMIKRASTIBI” som syftar på den latinska sentens som betyder ”Idag jag, imorgon du”. Den andra hällen är rest 1720 över hustrun Anna Månsdotter. Den liggande gravhällen är oläslig p.g.a. lavar och vittring. Eventuellt rör det sig om den gravsten från 1791 över ”Capitainskan” Douglitz som omnämns i en inventering 1829. Kvarter A och E Allmän karaktär Med kvarter A avses här gravraden längs västra kyrkogårdsmuren och med E den motsvarande längs östra muren. Båda har en mycket enhetlig framtoning med sina helt grusade ytor och det genomgående bruket av måbärshäckar kring gravarna. Gravvårdstyper Båda kvarteren är utpräglade områden för familjegravar, vilka vanligen brukar ha denna placering på kyrkogårdar, liksom längs huvudgångarna i övrigt. Gravvårdsbeståndet i A är något blandat och består dels av det tidiga 1900-talets resliga monument dels av mellan- och efterkrigstidens låga rektangulära vårdar. De äldsta vårdarna är en från 1889 över en kyrkovaktare och en från 1898, båda goda exempel på höga vårdtyper av polerad svart granit. Särskild uppmärksamhet tilldrar sig ett stort hjulkors av kalksten över inspektoren Rudolph A Hebbe (död 1889) och apotekaren Rudolph Cl. Kjellgren (död 1931 då stenen bör ha rests). En klassiserande låg vård av röd Tranåsgranit från 1937 över häradsdomare Lidström är ett gott exempel på sin tids vårdar. Det är också ganska anonyma familjegravar från den tiden och 40-talet som är fl est till antalet. Den yngsta vården är från 1974. I E är gravvårdsbeståndet mer enhetligt och utgörs av påkostade exemplar från förra sekelskiftet. Den äldsta vården är en polerad svart granitobelisk från 1889, vilken även är en av fem familjegravar tillhöriga gamla kyrkovärdar i kvarteret. Bland dessa fi nns bl.a. ett svart granitkors på sockel. Den över två meter höga bautastenen på Sundbäcks familjegrav är kyrkogårdens mest anslående vård. Stenen har prytts av en nu försvunnen (?) medaljong med fotografi . Längst i norr är ett exempel på mellankrigstidens mer påkostade vårdtyper, där statusen p.g.a. maximihöjd istället markerades genom ökad bredd. Kvarter B-D Allmän karaktär Alla tre kvarter begränsas i norr av en måbärshäck, B och delvis C även i söder. Kvarter B har mot kvarter A i väster en rad grusgravar med måbärshäckar. Mot gången mellan B och C är rader med relativt påkostade familjegravar vända mot denna. Dessa har rygghäckar av hagtorn. Inom kvarter B är en stor öppen gräsyta som i princip saknar gravvårdar i sin södra hälft. Ytan tycks ursprungligen ha varit allmän, vilket delvis skulle kunna sägas om de inre delen av C, nu ersatt av låga efterkrigstida vårdar. Alla vårdar i kvarterens inre delar står i nord-sydliga rader vända mot öster. Genom B:s inre del löper en nord-sydlig gång av kalkstenshällar med klovyta. Kvarter D har en rad av mer påkostade familjegravar mot gången i väster med rygghäck av hagtorn. Även mot gången i öster är fl era påkostade familjegravar. I alla kvarteren är det så att gravarna längs gångarna ursprungligen har haft grusbädd, vilket kan ses på ett äldre fotografi . Gravvårdstyper Grusgravarna längs västsidan av B består till av små vårdar på familjegravar från 1900-talets förra hälft. Äldsta vården är ett träkors från 1901 över en mjölnare. En något resligare vård från 1927 är rest över en distanskorpral. Av titlar fi nns i övrigt maskinisten och hemmansägaren. Kvarter B:s inre del tycks genom sina stora luckor i gravraderna och enstaka vårdar ha varit allmän gravyta. Sju vårdar tillhör klart allmänna gravar, dessa är från 1907-35. Särskilt lägger man bland dessa märke till ett vitmålat träkors från 1913 med namnplåt och stjärnor i emaljerad plåt. Att ytan ej varit helt allmän indikeras av kvarterets äldsta vård, en bautasten från 1883 över en hemmansägare, liksom av ett par familjegravar. En polerad svart granitobelisk från 1906 är rest över en hammarsmed med hustru. Av övriga titlar fi nns endast elektriker (1933). Längs gången i öster står nästan uteslutande resliga sekelskiftesvårdar i olika material. Bautastenen från 1922 över skolläraren Gustaf Lindén är av den karaktäristiska röda Tranåsgraniten. Från 1915 fi nns en tidstypisk rest häll i ljus granit med festong i relief över organisten och folkskolläraren J A Holmdahl. Bredvid denna är står ett hjulkors av kalksten från 1918 över överläraren Karl Bergstrand med fru och son, kammarskrivare i Kungl. Tullverket. På andra sidan fi nns en vård från 1911 över en annan Holmdahl, en bautasten med utsparat hjulkors. En vård från 1926 är rest över en nämndeman. Två vårdar över hemmansägare, en obelisk från 1918 och en bautasten från 1913 är intressanta genom sina referenser till Missionsförbundets sångbok, vilket vittnar om väckelsens stora roll i socknen. En påminnelse om detta utgör även en bautasten från 1923 i kvarter C:s västra rad över predikanten J P Johanssons familjegrav. Denna utgör en av de få äldre vårdarna i raden, vilka dock utmärker sig genom sin storlek. I övrigt är det efterkrigstida katalogvårdar. Kvarter C: s öppna gräsyta uppvisar att blandat gravvårdsbestånd i såväl ålder som storlek och material. Vårdarna daterar sig från 1885 till idag. Man kan tala om två generationer. I den äldre ingår det allmänna gravar, vilka ursprungligen troligen omfattat en större del av kvarteret. De fem små vårdarna av svart granit är från 1918-24. Till dessa skulle även ett litet smideskors kunna räknas. Tre familjegravar från tidigt 1900-tal markerar sig genom sina resliga vårdar. I övrigt är det låga rektangulära vårdar från 1930-talet och framåt. Bland de äldre fi nns ett antal med klassiserande drag. Titlar förekommer ytterst sällan. I kvarter D dominerar mellan- och efterkrigstidens låga rektangulära vårdar, som regel av svart eller grå granit. Bland dessa fi nns ett par goda exempel på svarta granitvårdar i stram funkis liksom en stram klassicism i två vårdar över bruksdisponenten respektive riksbanksdirektören Kjellgren. Titlar är annars ovanliga bland dessa vårdar. De fåtaliga äldre vårdarna markerar sig genom sin höjd. Detta gäller särskilt obelisken från 1914 på A Isakssons familjegrav. En ovanlig vård är en ”dödbräda” i svart granit från 1920. En senare vård som sticker ut genom sina mått är kommunalordförande Arvidssons familjegrav från 1945. Kvarter F-H Allmän karaktär Kvarter F-H är tre tvärställda rektangulära kvarter bestående av två öst-västliga rader på var sida om en rygghäck av hagtorn. Denna häck markerar kyrkogårdens gamla utsträckning. I linje med de södra kvarterens rygghäckar är tvärställda häckar, vilket därmed indelar varje kvarter i två små och två avlånga delar. Gravvårdstyper Kvarterens få gravvårdar utgörs till största delen av låga rektangulära vårdar 1930-talet till idag. Titlar förekommer sparsamt, de enda är hemmansägare och kyrkovärd. Bland de tidigare vårdarna markerar fl era stycken familjegravar. Av särskilt intresse är södra sidan av kvarter H med områdets äldsta vård, en obelisk från 1893 och den Kjellgrenska-Hebbeska familjegraven med barockinspirerade gravhällar av kalksten från omkring 1930. De sistnämnda speglar de försök till nyskapande på traditionens grund som gjordes vid den tiden. Bland de gravlagda finns bl.a. ”direktören vid Rigaer Zündholzfabrik” m.m. M W Kjellgren med fru A B Hebbe, kaptenen A G P Hebbe, provisorn A Hebbe, överstelöjtnanten J E C Hebbe. Av äldre vårdar finns även en bautasten i F. Kvarter I-L Allmän karaktär De tre nordligaste kvarteren I-K består av nord-sydliga rader av låga rektangulära vårdar vända mot öster. Den västra raden i varje kvarter är vänd mot väster och har en rygghäck av hagtorn i linje med tvärhäckarna i de angränsande södra kvarteren. Kvarter L är en gles ny rad längs norra kyrkogårdsmuren. Gravvårdsbestånd Kvarteren upptags av låga vårdar från 1940-talet till idag. Dessa är enhetliga i storlek, men har viss variation i material med såväl röd som grå och svart granit. Såväl titlar som familjegravar lyser med sin frånvaro med få undantag (ett par hemmansägare och en kyrkovaktmästare). Någon påtaglig kronologisk ordning finns inte. Ett undantag utgör kvarter I. I dess västra del finns en till stora delar intakt allmän linje medan den östra delen börjat återanvändas för nya gravar med nya vårdar. De bevarade vårdar som kan knytas til allmänna linjen är till antalet 15 och härrör från 1938-41, 1947-50 och 1958-59. Dessa är traditionellt småskaliga versioner av vanliga vårdtyper eller enkla liggare. Materialet är svart och grå granit. Raden i utgörs av några få små naturstenar från 1979 till idag samt ett individuellt utformat träkors från 1979 över seniortraktören på Hook och dennes familjegrav. Längs utsidan av västra kyrkogårdsmuren, på ”avstjälpningsplatsen” som den kallas i ritningarna, står ett antal borttagna vårdar lutade. Dessa är alla av svart granit, fl era av dem har hört till allmänna linjen, bl.a. fl ertalet liggare och små vårdar. De är 19 stycken och daterar sig från 1899-1931. Särskilt intressant är en vård från 1899 över en pojke med referens till ”hans älsklingssång” i Missionsförbundets sångbok. Minneslund Minneslunden från 2001 utgör en självständig, ”påhängd” del av kyrkogården. Den har en halvrund form som bestäms av en stödmur av betong, innanför vilka en rad med avenbok växer. Området nås via en handikappanpassad gång av råbrutna kalkstensplattor från sydväst. Längs gången är ett smidesräcke. I väster har minneslunden en stensatt yta med spaljé och parkbänkar. Framför denna är en mandelformig gräsplan med ett sorgeträd och två rönnar. I det norra hörnet är en grusyta med en mindre natursten. I lundens övriga hörn är små rabatter. Byggnader Bårhus Byggnaden som är inskjuten i kyrkogårdsmuren är ritad 1964 av Johannes Dahls arkitektf rma, Tranås. Fasaderna är spritputsade och vitkalkade. Ingången är placerad i östra gaveln och har pardörrar klädda med fiskbenspanel av ek. Mot västra gaveln har långsidorna var sin smal fönsteröppning. Byggnaden bär ett sadeltak med betongpannor. Pannrum Byggnaden är uppförd 1936 efter ritningar av Joh. Runesten, Nässjö. I källaren är ett pannrum med nedgång via en betongtrappa med lucka från kyrkogården. Fasaderna är klädda med rödfärgad locklistpanel och fodren är svartmålade. Byggnaden bär ett sadeltak med betongpannor. |
