Stäng fönster Vaggeryd kn, TOFTERYD 6:1 TOFTERYDS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Tofteryds kyrkogård har karaktär av en typisk landsortskyrkogård omkring 1900. Den rektangulära kyrkogården kan grovt indelas i tre delar. Den västra hälften som av kyrkan skiljs i en nordlig och en sydlig del och den östra hälften. De rektangulära kvarteren indelas till stor del av bevarade grusgångar. Här används för enkelhetens skull en bokstavsbeteckning på kvarteren, A-X. Norr om kyrkan återfinner vi från väster till öster A-H, söder om kyrkan I-N och i öster O-X. I kvarteren norr och söder om kyrkan fi nns fl era äldre vårdar, fl era påkostade. Kvarteren öster om kyrkan domineras av efterkrigstidens låga vårdar. Terrängen sluttar där svagt åt öster. Direkt till kyrkogårdens sydöstra hörn ansluter en bod. I anslutning till gångarna finns glest placerade armaturer i form av runda glaslyktor på tjärade stolpar, en enkel och ändamålsenlig form. Omgärdning Kyrkogården omges av en kallmur, på utsidan från drygt 1-2 meter hög, högst i nordöstra hörnet. Murens tjocklek är knappt 1 meter. Stenmaterialet utgörs av granitblock och hällar i skiftande storlek. I den äldre delen är det främst mindre format. Man kan tydligt se var muren byggdes på 1932 genom detta. På insidan är muren närmast en stödmur i sydväst, i övrigt omkring en halvmeter hög. Murkrönet är beväxt av mossor och sedum. Norra sträckningen är rikligt överväxt med brunmossa. Mitt för sakristian har muren kalvat något. Ingångar Kyrkogården har en huvudingång mitt i väster för tornporten och en i söder mitt för sydporten. Vidare finns i den utvidgade delen två ingångar i söder. Västra ingången är tredelad med fyra sprutputsade (cementhaltig) grindstolpar. Dessa har fyrkantig plan och kröns av tälttak av finhuggen sandsten med tillhörande klot i samma material. De mellersta stolparna är något högre och bär en pargrind. De båda övriga bär var sin enkelgrind. Grindarna som troligen är samtida med kyrkan har ett rikt utförande i smide med karaktäristiska järnband. Dessa är närmast identiska med grindarna i grannsocknen Åker. Den södra ingången har två grindstolpar av samma slag som nämnt. Dessa bär en smidd pargrind med nygotiskt formspråk genom spetsbågar, tillverkad under 1800-talets slut. Fem trappsteg av granit är placerade i muren. Vid östra sidan ansluter ett fyrkantigt vattenkar av fogade granitkvadrar. De båda ingångarna till utvidgningen bär strama spjälgrindar av smide från 1900-talet. Den östliga en pargrind mellan grovt tuktade granithällar. Den västra med fyra granittrappsteg i muren. Vegetation Kring kyrkogården växer en trädkrans, vilken längs den äldre delens norra, västra och södra sidor utgörs av 14 äldre lönnar. Öster om södra ingången och längs utvidgningens östra sida växer nyplanterade lönnar. I nordost fi nns även tre äldre björkar. Trädkransens gamla lönnar kan delvis vara samtida med kyrkan, särdeles de i nordväst. På kyrkans norra sida domineras kvarteren av ett stort sorgeträd i form av en äldre hängalm. På kyrkogårdens östra hälft växer ytterligare sju sorgeträd i form av hängalmar, dock något yngre. Ungefär en tredjedel av gravraderna har rygghäckar av måbär. Gångsystem Ett rätvinkligt nät av grusgångar knyter samman kyrkogården. Mellan ingången i väster och tornporten är en stor grusyta med armar som omsluter kyrkan. Från dessa utgår tvärgångar som inramar de olika kvarteren. I västra hälften är kvarteren små medan de i öster är stora rektangulära. Östra hälften delas i en nordlig och en sydlig hälft av en mittaxel med utskjutande tvärgångar. Gravvårdstyper Kyrkogården kan uppvisa gravvårdar från 1600-talet fram till idag. De äldsta är samlade i ett ”museikvarter” i södra hörnet mellan torn och långhus. Kyrkogårdens äldsta del, den västra hälften domineras av det förra sekelskiftets resliga vårdar i form av obelisker och bautastenar, vanligen i blankpolerad svart granit. Bland dessa fi nns ett antal som bevarat sina grusbäddar, vilka en gång fanns över större delen av kyrkogården. I den östra hälften är det efterkrigstidens låga rektangulära vårdar som präglar bilden. Variationen är form är liten och kan förklaras med såväl tidsandan som det begränsade antalet tillverkare. Materialet är främst grå och röd granit, sistnämnda vanligast bland de yngsta och som regel polerad. På samma del av kyrkogården fi nns även en del allmänna gravar, d.v.s. kostnadsfria gravar till skillnad från de enskilda köpegravarna. Dessa har enkla småskaliga vårdar som sällan når upp till halvmetern i höjd. I form anspelar de dock på de enskilda gravarnas vårdar. Vanliga bland dem är även små liggare av svart granit. Ett kännetecken brukar vara att gravarna ligger kronologiskt, folk begravdes i rad allt efter frånfälle. Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf. Kvarter A-H Allmän karaktär Nämnda kvarter upptar den norra sidan om kyrkan. Karaktären är något disparat. A utgör en dubbel nord-sydlig gravrad längst i väster med rygghäck. F och G utgör motsvarande i öster men utan rygghäck. Mellan dessa befi nner sig B, en rad av vårdar längs norra muren, i skuggan av ett sorgeträd och C-E, tre korta dubbla rader, varav två med rygghäck och endast en eller två vårdar i varje rad. Ursprungligen skiljdes B-E åt av grusgångar som nu är gräsbesådda. Längs kyrkans norra långsida sträcker sig en rad som benämns H. Mest framträdande är det förra sekelskiftets påkostade vårdar. Det är relativt få vårdar. Gravvårdstyper Områdets äldsta vård utgör gjutjärnskorset från 1859 över prosten J Blomén med tillhörande, numera gräsbesådd, stenram. Flera kyrkoherdar har valt att gravläggas vid kyrkans norra sida. Invid nämnda grav har under 1900-talet lagts en påkostad kalkstenshäll över häradsprosten Jonas Johan Lagergren (död 1833) vilken enligt inskriptionen förde ”andens svärd och höjde kunskapens fackla i ord och toner som ingen före honom; jämväl långt utom pastoratet”. Hällen ligger inom en nu gräsbesådd stenram. Invid kyrkan har en något mindre, men likartad häll lagts över ”kyrkoherden, prosten och nykterhetskämpen” Pehr Östberg (död 1846). Bådas formspråk präglas av 20-talsklassicism. Invid sistnämnda står en kraftig bautasten som pastoratet reste 1916 över kyrkoherde Grillsson. Ytterligare tre kyrkoherdegravar fi nns: i B en polerad svart bautasten över A J Berg (död 1870) med sonen studeranden, i A ett svart granitkors från 1896 över H Sjögren och i F två liggare över A W Rendahl (död 1946) med fru. Ovanlig är vården över folkskolläraren och organisten Peter Sjödell med maka (död 1887), formad som en ekstam med tillhörande krans. Rent individuellt gestaltad är den Ljungberghska familjegraven. Denna hade ursprungligen en grusbädd och omgavs med en kätting. Nu återstår ett kraftigt altare av ljus granit med klovytor och krönande urna. På baksidan är den metallurgiska symbolen för järn utsparad, vilken anspelar på familjens koppling till Götafors järnbruk och det faktum att tre generationer var järnhandlare. Framför altaret ligger tre granithällar. Den äldsta är lagd över bruksförvaltaren Joh. Aug. Ljungbergh (död 1930) med fru. Nästa är lagd 1961 över direktör Oscar Ljungbergh, ägare till en av ortens största åkdonsfabriker. Den yngsta är 1975. I A står en reslig svart granitvård med tempelgavel, rest över civilingenjören C A E Ljungbergh 1903. Bredvid denna fi nns kyrkogårdens troligen högsta vård, en över två meter hög bautasten över poststationsföreståndaren Carl Th elanders grav, rest 1901. Kvarter F upptags av stora familjegravar där man märker två stora grusbäddar med tillhörande bautastenar, den ena tillhörande förrådsförvaltaren vid Kungl. Jönköpings regemente Per Wilhelm Lundebergs (död 1906) familj, den andra över Johan Andersson (död 1919) med fru och son. Sorgeträdet i G tillhör den Tollska familjegraven, vilken markeras av ett storet kors i ljus granit. Som många andra gravar har denna sannolikt haft grusbädd från början. I övrigt består de små kvarteren av låga vårdar från främst 1930-50. Vid sidan av ovan nämnda titlar fi nner vi några hemmansägare, en fanjunkare, en skräddarmästare och en handlande. Kvarter I-M Allmän karaktär Kvarter I-M utgörs av fem korta nord-sydliga gravrader längs kyrkans södra sida. De skiljs åt av små grusgångar och har alla rygghäckar. Gravvårdsbeståndet är blandat. I det grusade hörnet mellan torn och långhus har några ”museivårdar” placerats. Gravvårdstyper Kvarteren uppvisar ett blandat bestånd av vårdar från hela 1900- talet. Äldsta vården är en svart polerad obelisk från 1912 över hovslagare G A Andersson. Bland de äldre från tiden fram till och med 20-talet är det mest resliga former: kors olikformade hällar, obelisker eller bautastenar. Vid sidan av den vanliga svarta graniten märks ett par vårdar av röd Tranåsgranit, varav den ena en stor liggande häll från 1936 över folkskolläraren och organisten Karl Hjärtstädt med fru. Ett par vårdar i M utgör exempel på de kraftfulla låga former som blev vanliga under mellankrigstiden. Dessa dikterades av regler kring maximihöjd. I stället bredde de ut sig och var som regel samkomponerade med grusbäddar och stenram. Båda dessa har dock mist sina bäddar. Den äldre är från 1926 och har tidstypiska reliefer med liljor. Den yngre utgörs av ett gavelparti med två lägre fl yglar, en vanlig modell. En ovanlig vård från 1920 anspelar genom sin pilform på 1600- och 1700-talsvårdar i länet. Efterkrigstidens vårdar är spridda över hela epoken och har överlag ett likartat utseende och är vanligen av grå granit. Tre vårdar från omkring 1950 har karaktäristiska symboler av koppar på krönet. Titlar är vanligt förekommande bland de äldre vårdarna och omfattar förutom ovan nämnda: hemmansägare, köpman, kyrkovärd, fj ärdingsman och landtbrukare. En vård bär en referens till Missionsförbundets sångbok och vittnar därmed om frikyrkligheten på orten. ”Museivårdarna” vid tornet består av fem äldre exemplar. Den äldsta är en rest sandstenshäll från 1672 med en änglafl ykt i relief och inskription över Mårten Håkonsson och frun Kristina Andersdotter i Torp. En liknande vård är från 1741 men bär endast initialer. Båda är idag svårläsliga p g a vittring. Ett gravkors av sandsten saknar inskription och en arm. Två gjutjärnskors daterar sig från 1878 och 1901. Två sentida minnesmärken i rostfritt stål respektive granit minner om skalden P J Forslind (1829-1908) respektive ”häradsscholmästaren” Lars Thorson Giötman (1645- 1705). De är resta 1986 respektive 1987. Kvarter N Allmän karaktär Vad som här benämns N är det långsmala kvarteret mellan kyrkogårdens sydvästra hörn och dess södra ingång. Detta kvarter består av korta nord-sydliga rader med vårdar vända mot öster. Kvarteret har en mycket enhetlig prägel av förra sekelskiftet genom sina resliga vårdar. Gravvårdstyper Ungefär hälften av vårdarna är resliga typer från förra sekelskiftet och den andra hälften låga efterkrigstidsvårdar. Genom sin storlek är det de förra som helt präglar kvarteret. Vanligast är olika obeliskformer, vanligen s.k. flata. Företrädesvis rör det sig om polerad svart granit. Den äldsta vården är rest 1885 över manufaktursmeden S J Malmqvist med fru. Två av familjegravarna har bevarad grusbädd med stenram, något som ursprungligen de fl esta hade. Den ena tillhör landtbrukaren Johannes Jönsson (död 1905) och den andra nämndemannen Anders Johannessons familjegrav. Båda har typiska flata obelisker. Den förra bädden är utvidgad åt norr och rymmer tre små liggare från 1935-49. Ytterligare två obelisker härrör från 1896 respektive 1906 och är resta över två kyrkovärdar. En vinkelbruten vård från 1912 över en husägare bär referens till Missionsförbundets sångbok. De låga vårdarna spänner över en period från 1935 till 1987. De är av olikfärgad granit. Ett par av de äldre har utpräglat klassiserande detaljer. Kvarter O-X Allmän karaktär Nämnda kvarter upptar kyrkogårdens östra hälft och har alla en likartad karaktär. Området ordnades och indelades 1932. Kvarteren har alla två till fyra nord-sydliga rader, varav en stor del är dubbla. I O, P och S har dessa rader rygghäckar. I fl era av kvarteren fi nns ett sorgeträd. Ursprungligen så har stora delar av kvarteren upptagits av allmänna gravar, men detta kan nu bara skönjas på enstaka platser, främst i öster. Vad som idag dominerar är efterkrigstidens låga vårdar. Gravvårdstyper Kvarteren består till största delen av efterkrigstidens låga, rektangulära vårdar av tämligen enhetlig storlek och form. De daterar sig från 1930-talet fram till idag. Grå granit är vanligaste materialet medan svart granit nästan bara förekommer bland de äldre och röd bland de yngre. I de fem östligaste kvarteren är det 1930-, 40- och 50-talen som dominerar. Bland dessa är fl ertalet familjegravar. Några är mer särpräglade, detta gäller framför allt de fem vårdar från 50-talet som har identisk kröndekor av koppar i form av en låga alternativt ett kors inom bokstaven Omega. Inom dessa kvarter kan man tydligt utpeka ett antal allmänna gravar, men det är svårt att få grepp om någon kronologi eller om det någonsin rört sig om rena allmänna gravkvarter. De allmänna gravvårdarna är småskaliga, knappast en halvmeter höga och som regel av svart granit. De kan anspela på enskilda gravars vårdar eller bara vara små liggare. Det här aktuella tiotalet vårdar är från 1920-50-talet. I de västra kvarteren kan man ännu klart urskilja en äldre generation gravar bland vårdarna från 1960-80-talet. Men de ger ingen entydig bild av allmänna gravkvarter, även om enskilda vårdar tycks tillhöra allmänna gravar. Åldrarna är disparat och ger inget sken av kronologisk ordning. Den äldsta vården är en rest kalkstenshäll från 1881 över kyrkovärden A P Johannesson och hans fru Chrestina i P. Andra äldre vårdar är två fl ata obeliskerna av svart granit från 1893 och 1905 i kvarter O. I allt rör det sig om ett tiotal vårdar. En kuriositet är den lilla enkla marmorvården över E R Leander, Illinois, 47th Armed Infantry, vilken dog 1944 under andra världskrigets slutskede. Bland övriga intressanta vårdar fi nns en häll över Anna Britta Petersdotter (död 1919), Tofteryds sockens första småskolelärarinna. I R fi nns östra halvans enda grav med grusbädd, tillhörande kyrkovaktmästares familjegrav från 1937. Vid dess hörn växer ett av sorgeträden. Vidare fi nns en familjegrav med ett marmorkors och ett äldre hjulkors av kalksten i O. För sig själv i änden av P ligger Tolfska familjegraven med sitt särpräglade smideskors och sex stycken liggare från 1916- 93. Familjegravar är ovanliga efter 1950-talet. Titlar förekommer sparsamt men långt in i efterkrigstiden, för vissa yrken som exempelvis lärarinna ännu på 1980-talet. Av titlar finns i övrigt: smedmästare, nämndeman, kyrkvärd, hemmansägare, skräddaremästare, trävaruhandlare, soldathemsföreståndare, korpral och byggmästare. Vid muren och dumphögen fi nns ett par vårdar som sannolikt härrör från allmänna gravar. Bod Byggnaden hör samman med kyrkogårdens utvidgning 1921. Den vilar på en sockel av fogad marksten. Väggarnas regelverkstomme är klädd med rödfärgad locklistpanel. I gaveln åt väster sitter en pardörr av svartmålade bräder. Ovan denna är ett lunettfönster. Byggnaden bär ett sadeltak med tvåkupiga lertegel. Ursprungligen bör boden ha hyst begravningsvagn, idag är den redskapsförråd. |
