Stäng fönster Gislaved kn, ÅS KYRKA 4:1 ÅS KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Allmän karaktär Ås kyrkogård har en rektangulär plan uppdelad i 47 kvarter, egentligen gravrader. Kvarter 1-30 utgör den äldre del av kyrkogården som tillkom 1869-1908, vilken är en svag platå med kyrkan centralt placerad. Resterande kvarter utgör den långsmala, lägre liggande utvidgningen från 1938 längs norra sidan. Omgärdning Kyrkogårdens äldre del omgärdas vid alla sidor utom den norra av kallmurade stödmurar, från endast någon decimeter i höjd vid ingången i väster till omkring en meter i öster. Den västra sträckningen består av kilade och tuktade granitblock lagda 1908. I övrigt rör det sig om block och hällar av marksten, lagda 1869. I söder är i linje med kyrkans sydport en finhuggen sentida granittrappa. En äldre trappa finns i murens nordöstra hörn. I linje med tornets västfasad finns i söder en handikappramp från 2001 med kantstenar av granit, beläggning av cementplattor med sjösten och ett omålat, galvaniserat stålrörsräcke av standardmodell. Dylika räcken fi nns vid samtliga trappor. Mot utvidgningen i norr är en grässlänt med två betongtrappor. Utvidgningen begränsas i norr av en mur av kilad granit ca 0,1 meter hög. Ingångar Kyrkogårdens huvudingång är i väster i linje med tornporten. Ingången är något indragen från vägen och har fyra stolpar av granit med fasade kanter och krön. Dessa är liksom de tre smidesgrindarna med bandjärnrosetter samtida med kyrkan. Ett likartat utförande har man gett utvidgningens ingång, också den förlagd i väster. Vegetation Kyrkogården omges utanför murarna av en – i söder och öster utglesad – trädkrans av lönn från 1869-1958. I väster är lönnarna hamlade. I slänten mellan gamla och nya delen växer nyplanterade askar. Längs kyrkogårdens västra och en del av södra sidan växer en hagtornshäck. En mindre lövhäck avgränsar utvidgningen mot norr. Mellan ingången och kyrkporten är en allé av lindar, planterade 1958. Norr om långhuset växer tre resliga cypresser, planterade 1944. Gångsystem En bred grusgång leder från huvudentrén rakt fram till tornporten och löper sedan runt kyrkan. Från kyrkans sydport är en bred gång belagd med sexkantiga cementplattor med sjöstensyta. Samma beläggning finns på en gång som går från utvidgningen i norr till handikappentrén i söder samt på två smala gångar som löper längs norra respektive södra sidan av kyrkogårdens äldre del. Utvidgningen genomlöps från väster till öster av en grusgång. Gravvårdstyper Ås kyrkogård kan uppvisa gravkonst från 1800-talet fram till idag. Äldst är några gjutjärnsvårdar, vilka representerar den första industriellt producerade gravkonsten. Från förra sekelskiftet finns flera exempel på resliga vårdtyper av granit, vanligen i form av bautasten eller obelisk. Med bestämmelser om maximihöjd på vårdar fick status istället uttryckas på bredden. Bruket av grusbäddar med inramning av sten eller häck var vanligt bland dessa, liksom hos de föregående, men är idag helt borttaget. Ofta utgjorde vård och stenram en helhet som blivit bruten när stenramen avlägsnats. Under efterkrigstiden blev vårdarna enklare i sina former samt mer och mer uniforma. En orsak var det begränsade utbudet av tillverkare, vilka ofta nyttjade samma kataloger. En annan orsak var tidens kollektivistiska samhällsanda. Genomgående under hela 1900-talet har granit varit närmast allenarådande som material, mot seklets slut företrädesvis ljus granit medan svart präglade de första decennierna. Kvarter 1-30 Allmän karaktär Kvarter 1-30 är kyrkogårdens ursprungliga del, något utvidgad åt väster 1908. Varje gravrad utgör ett kvarter. Gravarna ligger i nordsydliga rader med ryggen mot varann. Rygghäckar förekommer bara i enstaka fall, exempelvis öster om södra gången och i en linje som markerar kyrkogårdens utsträckning innan 1908. Kvarteren utgörs av sammanhängande gräsmattor sedan de åtskiljande grusgångarna avlägsnats. Ensamgravar och familjegravar är blandade. Längs östra kyrkogårdsmuren har en del borttagna äldre vårdar samlats. Gravvårdstyper Till antalet dominerar den låga och breda vårdtyp som blev vanlig under 1930-talet, företrädesvis den enkla rektangulära form som präglar efterkrigstiden, ibland med klassiserande drag. De yngre är friare i form och material, men har samma låga profi l. På alla delar av kyrkogården fi nns ett visst inslag av högresta stenar från decennierna kring 1900. Det rör sig om bautastenar och obelisker, vanligen i polerad svart granit. Enstaka vårdar har en mer individuell utformning som exempelvis en trädstam i ljus granit från 1912. Dessa gravar har som regel haft grusbädd med inramning. En enda grav, daterad 1885, har kvar detta. Inramningen är påkostad med gjutjärnsstaket. Graven är dock återanvänd för en ny gravläggning 2005. I många fall har stenen utgjort en inkorporerad del i stenramen, vilket var vanligt på den lägre, gavelformade vårdtyp som blev vanlig under 1900-talets början. Idag har dessa vårdar ett stympat uttryck. Fram till 1950-talet fi nns exempel på detta. Bland de äldsta vårdarna på ursprunglig plats är fyra gjutjärnsvårdar från 1886-95. Äldsta vården är en obelisk rest efter en kyrkovärd 1879. Norr om sakristian finns några påkostade kyrkoherdegravar. Kontraktsprosten H S Östbergs grav har en obelisk från 1892 vid sidan av två vårdar över makan och dottern, sistnämnda en liten karaktäristisk kalkstensvård från 1888 med murgrönsrelief och marmorplatta. Stora granitkors är resta över J A Sandström 1924 och C A Berggren 1949. I anslutning finns en svart granitvård från 1903 över en ägare till säteriet Svanaholm jämte två gravar tillhöriga folkskollärare respektive kantor. Bland de borttagna vårdarna i sydost märks sju gjutjärnskors från 1885-90 och en granitfl is från 1700-talet, vilken måste komma från ödekyrkogården. Titlar förekommer på många av de äldre vårdarna, vanligast är hemmansägare, vidare fi nns förutom ovan nämnda: soldat, skräddarmästare, kyrkovaktmästare, smedmästare, doktor, lärarinna, kommunalordförande, häradsdomare, fjärdingsman, mjölnare, timmerman, stenhuggare, skolvaktmästare, tegelmästare, dräng, allmogespelman, sjökapten, gratialist, rentier. Kvarter 31-47 Allmän karaktär Kvarter 31-47 utgör den norra utvidgningen från 1938, omlagd 1958. Gravarna ligger i korta nord-sydliga rader med ryggen mot varann. Med jämna mellanrum förekommer rygghäckar av måbär. Ytan utgör en sammanhängande gräsmatta. De östligaste kvarteren är outnyttjade. Gravvårdstyper Gravvårdsbeståndet är tämligen enhetligt med låga, rektangulära vårdar av främst ljus granit från 1939 till idag. Merparten av vårdarna är från 1970- och 80-talen. De äldre har som regel ett stramt formspråk, reducerat i modernistisk anda, medan de yngre har en friare gestaltning och ofta mer kulört stenart. Vård med titel eller familjegrav finns bara bland de äldsta: donator och skräddarmästare. |
