Stäng fönster Säter kn, SKEDVI KYRKBY 32:2 STORA SKEDVI KYRKA
Anlaggning - Beskrivning
| Beskrivning |
|---|
| Anläggningen består av en större kyrkogård med en kyrka, ett par gravkapell samt några tekniska byggnader. Sydost om kyrkan, i förlängningen av kyrkotomten och längs med landsvägen, ligger en större kyrkogård. Den äldsta delen, närmast kyrkan, är förhöjd i förhållande till södra delen. Övergången understryks av terrasser och stentrappor. Den yngre delen är lätt sluttande mot sydost. Enligt källorna är begravningsplatsen i anslutning till kyrkan troligen äldre än Kyrkan. Kartmaterialet från 1600-talet visar att den äldsta delen av nuvarande kyrkogård låg öster om kyrkan. Begravningsplatsen utvidgades sedan i etapper till att omfatta kyrkotomten kring hela kyrkan. I början på 1800-talet genomfördes en mindre utökning i östra delen. Den första omfattande utvidgningen i modern tid skedde i samband med laga skiftet, på 1860- och 70-talen. Utvidgningen genomfördes på långsidan mot Kyrkberget, nord och nordost om kyrkan. Kort därefter angavs gravplatsen kunna rymma över 2000 gravplatser. I praktiken motsvarade gravplatsen då inte ens vad som i dag betraktas som gamla kyrkogården, kring kyrkan på det förhöjda partiet. Stor trängsel rådde och begravningarna skedde då för varv, äldre kvarlevor förflyttades så småningom till benkammare. En av dessa låg sydost om kyrkan, vid landsvägen. Kyrkogården kom att därefter stegvis utvidgas mot sydost. Först 1919 efter ritningar av L.I. Wahlman; som även svarade för ritningar till det samtida gravkapellet i kyrkogårdens östra del och några år senare för restaureringen av kyrkan. Därefter följde ytterligare utvidgningar; 1942 och slutligen 1965 då begravningsplatsen fick sin nuvarande omfattning. Nya murar och grindar har utformats med äldre befintliga som förebild. Av gamla kyrkogårdsmuren och stigluckorna finns endast spår kvar. En daterad minnessten i muren vittnar om murens förnyelse och utvidgning 1808. Gravkapellen som står mot kyrkotomtens mur, strax väster om kyrkan, är från slutet av 1700-talet. Det ena utgör den s.k. Prästgraven och var viloplats för kyrkoherde Hartzell med maka, det andra var avsett som grav för en bergmästare på Kvista men kom aldrig i bruk. Byggnaden skänktes istället till kyrkan 1832 och kom därefter att användas som bisättningshus. Kyrkogården avgränsas numera i väster och öster av en låg stenmur av natursten, delvis kallmurad och delvis fogad med bruk. Murarna har täckning av stenväxter i väster och öster, och av buskar i norr. Markytorna utanför muren, mot landsvägen, har gräsmattor som ansluter till parkeringsplatser anlagda längs med landsvägens körbana. I nordväst avgränsas kyrkotomten mellan grindstolparna av ett äldre smidesstaket på plint av natursten. Kyrkogården har många likartade ingångar, i söder, väster och öster. De består av putsade stenstolpar med plåttäckning som kröns av förgyllda klot och som bär grindar av smide. Grinden närmast kyrkans västra portal pryds med Karl XIV:s namnchiffer, Dalarnas vapen och årtalet 1818. Själva järnstaketet mot kyrkvallen tillkom dock 1825. Vegetationen på kyrkogården är växlande. Låga häckar indelar gravkvarteren, nyplanterade träd finns längs östra och södra muren. Många olika trädarter förekommer utspridda över hela kyrkogården. Delvis speglar vegetationen gravplatsens olika utbyggnadsetapper. De tekniska byggnaderna i östra delen av kyrkogården uppfördes på 1980-talet. |
